centrumlivet

Som många vet är jag uppväxt på älskade snövägen och det är jag väldigt lycklig för. Men det finns en nackdel, precis utanför mitt sovrumsfönster står en lycktstolpe. Varje vinter tyckte kommunen (är det de som sköter ljuset) att det var dags att byta lampa för att få ett bättre sken och det är ju bra.. för trafiken. Men för mig som jag varje kväll skulle försöka sova med en strålkastare i ögonen var det ju inte så bra. Jag var inte jätteglad på de snälla gubbarna som månar om ljuset i stan. Än värre skulle det bli också mina vänner, när snön kom och ljuset från lampan reflekterade i den mjuka vita snön blev det om möjligt ännu svårare att somna.
   När jag sedan flyttade hit till centrum så kände jag lite glädje över att få slippa den där lyckstolpen. Men vad händer så? Jo, vi bor på andra våningen och lycktstolparna i stan är tydligen tillräckligt höga för att kunna kasta sitt ljus på mig när jag ligger nerbäddad redo att sova. Jag vet inte om det undgick någon att snön intog staden igår? Men den där snön såg i allfall till att vi här på viadukt fick det ännu ljusare inne i lägenheten. 
    Men jag har hört att människan mår bra av ljus och att snön föll tycker jag är väldigt mysigt. Plus att nu behöver vi inte längre använda lampor i lägenheten utan klarar oss med ljuset utifrån, tänk vilka billiga elräkningar vi får... 

Det var bra så. 
Petronella Ek