Rätt.
Tentorna duggar tätt, jobben och fotbollen ska kombineras, flytt och skilsmässa från Pek ska ske och jag är allmänt sliten. Men va fan spelar det för roll, när allt annat känns så fruktansvärt rätt.
Jag har under veckan konstaterat att jag är lyckligt lottad. Tänk att allt skulle lösa sig tillsist och att allt blev till det bättre.. som alla sa men jag vägra tro på. Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
http://www.youtube.com/watch?v=4RwHnbVIfPQ&feature=related.
Jag är även väldigt lycklig över att jag har en sådan fin vän som Pek. Jag kan inte förstå att jag satt här och peppade henne att plugga och flytta till Lund och jag kan inte fatta att hon suttit här och hjälpt mig kolla efter ny lägenhet. Jag kan helt enkelt inte förstå att vi peppat varann till att skiljas, för usch va jag kommer sakna henne. Men det är väl såhär dåraktigt man beter sig när man tycker om någon tillräckligt mycket, för oavsett hur mycket jag kommer sakna och längta efter min kära vän så vill jag ju inget hellre än att se henne lyckas och att alla hennes drömmar ska bli verklighet.
Hur ska jag kunna bo själv efter två år av sällskap med Peter och Peckan. Jag kommer antagligen återgå till att prata med mig själv, skratta högt i ensamhet framför tvn och bli allmänt konstigt som under Degerfors tiden. Hoppas ni kommer gilla mig ändå.
Bäst jag slutar där, jag börjar bli alldeles för sentimental och tjutig här. 
underbara älskade vänner <3
Det va bra så.
Maja Fröjd
