Rock you like a hurricane!
Jaha, då va vi snart där igen. Samma plats som förra året vid typ samma tid. För er som lyckats missa detta happening så ska vi åka till Alanya på onsdag natt. Jag och Peckan va där och reka förra året. Tyvärr kan vi nog endast hitta vägen och uttala namnet på en nattklubb. Förra årets resa blev ju inte riktigt som planerat.
När jag har suttit här och filosoferat en liten stund så skulle man kunna jämföra förra årets resa med livet. Vi åkte till Alanya med mamma och förväntade oss fest sol och bad med tillbehör. Sol och bad fick vi men festen bytte vi ut mot något annat. Plötsligt va allt fel plats och fel tillfälle men ändå så självklart. Sen kom vi hem och levde på hoppet och lyckan som levde kvar och trodde att allt skulle lösa sig på något smidigt sätt. Men det gjorde det inte trots tappra försök och en galen tripp.. och visst vi deppa ett tag och förstod inte hur något så självklart hade kunnat misslyckats. Men wips så händer det något som gör att man förstår varför saker och ting skiter sig och allting blev som det skulle ändå. Och för resten av livet kommer vi antagligen minnas hur blåögda söta och galna vi var förra sommaren och när vissa låtar spelas på radion kommer vi att skraqtta inombords
http://www.youtube.com/watch?v=dTa2Bzlbjv0,
http://www.youtube.com/results?search_query=cape+cod+kwassa+kwassa&aq=0
Den enda som fattar det här inlägget är nog troligtvis Peckan men va fan, skitsamma. Det jag vill komma fram till är att livet väldigt sällan går som planerat och hur mycket man än vill något ibland så vill livet något annat och allt som oftast väljer livet något ännu bättre. Ibland får man vänta länge och ibland dyker det bättre upp på en gång!
I vilket fall ska det bli spännande att se utelivet i Turkiet iår och se vad denna resa kommer bjuda på för minnen. Bara att vi fyra gör den här resan ihop tycker jag är ett fint minne! Sen har jag en känsla av att det blir Peter och Peckan som kommer stå för de roliga detaljerna som vi kommer tissla om när vi kommer hem, den som lever får se!
Det va bra så.
Maja Fröjd
När jag har suttit här och filosoferat en liten stund så skulle man kunna jämföra förra årets resa med livet. Vi åkte till Alanya med mamma och förväntade oss fest sol och bad med tillbehör. Sol och bad fick vi men festen bytte vi ut mot något annat. Plötsligt va allt fel plats och fel tillfälle men ändå så självklart. Sen kom vi hem och levde på hoppet och lyckan som levde kvar och trodde att allt skulle lösa sig på något smidigt sätt. Men det gjorde det inte trots tappra försök och en galen tripp.. och visst vi deppa ett tag och förstod inte hur något så självklart hade kunnat misslyckats. Men wips så händer det något som gör att man förstår varför saker och ting skiter sig och allting blev som det skulle ändå. Och för resten av livet kommer vi antagligen minnas hur blåögda söta och galna vi var förra sommaren och när vissa låtar spelas på radion kommer vi att skraqtta inombords
http://www.youtube.com/watch?v=dTa2Bzlbjv0,
http://www.youtube.com/results?search_query=cape+cod+kwassa+kwassa&aq=0
Den enda som fattar det här inlägget är nog troligtvis Peckan men va fan, skitsamma. Det jag vill komma fram till är att livet väldigt sällan går som planerat och hur mycket man än vill något ibland så vill livet något annat och allt som oftast väljer livet något ännu bättre. Ibland får man vänta länge och ibland dyker det bättre upp på en gång!
I vilket fall ska det bli spännande att se utelivet i Turkiet iår och se vad denna resa kommer bjuda på för minnen. Bara att vi fyra gör den här resan ihop tycker jag är ett fint minne! Sen har jag en känsla av att det blir Peter och Peckan som kommer stå för de roliga detaljerna som vi kommer tissla om när vi kommer hem, den som lever får se!
Det va bra så.
Maja Fröjd
Kommentarer
Trackback
