Underhållande helg.
Ja, efter att ha jobbat ett elva timmars pass på lördagen var det dax att joina mina två vänner Frida och Petronella och värma upp för en kväll i Otterbäcken. Vi drack, pratade och hade det allmänt bra. Frida och Peckan började mobba mig för att jag är så dålig på att cykla och att jag antagligen skulle vurpa när vi skulle cykla från Gullspång till Otterbäcken.
Efter några timmars uppvärmning tog vi varsin cykel och begav oss mot Otterbäcken. Jag cyklade först för att bromsa de andra två så att vi inte skulle va svettiga när vi kom fram. Men efter ett tag drog fartdårarna om och då händer det, Petronella drar sig i rullgruset. Hon som är så jävla bra på att cykla.
Hon ska dock ha en eloge för att hon inte tjöt och skrek som en barnunge för såret var fan värt en sådan reaktion. Istället satt vi på cykelbanan och skrattade i mörkret. När vi äntligen kom fram till O-bäcken spolade vi rent Peckans sår så gott det gick och begav oss till festen. Frida va arg för att Peckan vurpat och gjort att vi kommit dit så sent och jag tyckte lite synd om Peckan.
Under kvällen har jag tydligen skickat lite sms till Mickael om kvällens händelser. Jag beskrev det såhär:
-Pek har kött passi hon utspra med cykeln.
-Men jag skickas när jag är hemma, Pek förblöder nog innan vi kommt hem.
Förövrigt är Peckan ganska rolig, det viktigaste va inte hur knät såg ut utan vad hennes mamma Annika skulle säga och om det va blog på klänningen. Bra perspektiv kände jag. Tål att tilläggas gör att Peckan även blev utkastad från festen av en vakt pga av plankning en halvtimme före stängning. Man får hoppas att hon vågar återvända till byn efter alla dessa bravader.
Hon behöver inte deppa för mycket, Peter som förra året förstärkte mig och Frida tog även han en cykeltur i skogen men han lyckades på något sätt komma upp ur diket igen med inga andra men än blommor i håret och på kroppen.
Är tydligen inte så jävla kass på att cykla trots allt, kan tydligen cykla med enbart en hand på styret till och med.
Det va bra så.
Maja Fröjd
Efter några timmars uppvärmning tog vi varsin cykel och begav oss mot Otterbäcken. Jag cyklade först för att bromsa de andra två så att vi inte skulle va svettiga när vi kom fram. Men efter ett tag drog fartdårarna om och då händer det, Petronella drar sig i rullgruset. Hon som är så jävla bra på att cykla.
Hon ska dock ha en eloge för att hon inte tjöt och skrek som en barnunge för såret var fan värt en sådan reaktion. Istället satt vi på cykelbanan och skrattade i mörkret. När vi äntligen kom fram till O-bäcken spolade vi rent Peckans sår så gott det gick och begav oss till festen. Frida va arg för att Peckan vurpat och gjort att vi kommit dit så sent och jag tyckte lite synd om Peckan.
Under kvällen har jag tydligen skickat lite sms till Mickael om kvällens händelser. Jag beskrev det såhär:
-Pek har kött passi hon utspra med cykeln.
-Men jag skickas när jag är hemma, Pek förblöder nog innan vi kommt hem.
Förövrigt är Peckan ganska rolig, det viktigaste va inte hur knät såg ut utan vad hennes mamma Annika skulle säga och om det va blog på klänningen. Bra perspektiv kände jag. Tål att tilläggas gör att Peckan även blev utkastad från festen av en vakt pga av plankning en halvtimme före stängning. Man får hoppas att hon vågar återvända till byn efter alla dessa bravader.
Hon behöver inte deppa för mycket, Peter som förra året förstärkte mig och Frida tog även han en cykeltur i skogen men han lyckades på något sätt komma upp ur diket igen med inga andra men än blommor i håret och på kroppen.
Är tydligen inte så jävla kass på att cykla trots allt, kan tydligen cykla med enbart en hand på styret till och med.
Det va bra så.
Maja Fröjd
Kommentarer
Trackback
