Farran.
Har jag någon gång sagt vilken underbar Pappa jag har? Han är den mest fantastiska människa som gått i ett par skor, eller han får nog dela den titeln med Mamma. Men ibland blir jag sådär grymt glad när han fixar och trixar för att hans dotter ska få det så bra som möjligt. Det är han väldigt bra på min Pappa, att fixa och trixa så att de tre Ek-ungarna får en lättare vardag.
Mina vänner här nere i skåneland tycker att jag är lite konstig när jag talar med mina föräldrar varje dag, minst en gång varje dag. Men vilken jäkla tur jag har som kan tala med dem varje dag och få hjälp att lösa att alla problem som dyker upp. Eller bara få någon att tala lite med om allt möjligt, det är inte alla som orkar lyssna på mig när jag bara babblar och babblar. Undra om Mamma och Pappa verkligen lyssnar eller om de bara har lärt sig att säga "hmm", "mm" på rätt ställen? Det finns de som säger att jag babblar på rätt rejält om jag får chansen, men det tror jag inte på. Jag talar nog inte mer än nån annan.
Idag fick jag post från min Mamma, posten innehöll bland annat ett brev från Mamma och oj vad ledsen jag blir när hon skriver om allt som händer där hemma. Eller när de i telefon talar om för mig vad de gör och alla släktkalas de går på. Är det normalt att vilja vara på två ställen samtidigt? Kommer hemlängtan att ge med sig? Eller kommer jag längta hem konstant i tre år? Hur kan man längta hem så mycket när man trivs så bra?
Förövrigt tycker jag att det är kul att min Mamma inte vet vart jag bor, på det kuvert som flög ner i brevinkastet idag har Mamma skrivit mitt namn och Pappa min adress. Bra teamwork!
Jag gillar att vara Ek-unge!
Det var bra så.
Petronella Ek
Mina vänner här nere i skåneland tycker att jag är lite konstig när jag talar med mina föräldrar varje dag, minst en gång varje dag. Men vilken jäkla tur jag har som kan tala med dem varje dag och få hjälp att lösa att alla problem som dyker upp. Eller bara få någon att tala lite med om allt möjligt, det är inte alla som orkar lyssna på mig när jag bara babblar och babblar. Undra om Mamma och Pappa verkligen lyssnar eller om de bara har lärt sig att säga "hmm", "mm" på rätt ställen? Det finns de som säger att jag babblar på rätt rejält om jag får chansen, men det tror jag inte på. Jag talar nog inte mer än nån annan.
Idag fick jag post från min Mamma, posten innehöll bland annat ett brev från Mamma och oj vad ledsen jag blir när hon skriver om allt som händer där hemma. Eller när de i telefon talar om för mig vad de gör och alla släktkalas de går på. Är det normalt att vilja vara på två ställen samtidigt? Kommer hemlängtan att ge med sig? Eller kommer jag längta hem konstant i tre år? Hur kan man längta hem så mycket när man trivs så bra?
Förövrigt tycker jag att det är kul att min Mamma inte vet vart jag bor, på det kuvert som flög ner i brevinkastet idag har Mamma skrivit mitt namn och Pappa min adress. Bra teamwork!
Jag gillar att vara Ek-unge!
Det var bra så.
Petronella Ek
Kommentarer
Trackback
