centrumlivet

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8249546.ab Jag läste den här artikeln förut om en fyraårig norska flicka som slickat på en lyktstolpe och praktiskt taget demolerat hela sin tunga. I slutet av artikeln poängterar pappan att han lärt av sitt misstag och inte kommer att göra om det igen. En form av learning by doing.

Efter att jag läst artikeln insåg jag att jag måste ha varit ett mycket smart barn. Medan min syster testade saker och fick utlopp för sin nyfikenhet genom att exempelvis stoppa fingret i eluttaget eller medan David stoppade fingret i ciggtändaren i bilen så funderade jag en gång extra innan jag lät nyfikenheten ta död på mig. Jag gjorde ofta så att jag först gissade vad som skulle kunna hända om jag testade att exempelvis slicka på ett elstängsel och kom efter en kort stund fram till att de eventuella konsekvenserna gjorde att det bästa alternativet va att inte testa. Det va ju alltid någon mindre smart unge som testade senare och så fick man ju se resultatet iaf. Och se så bra jag har klarat mig undan diverse olyckor i livet.  Jag ska nog lära ut den här taktiken till mina framtida barn så jag slipper fila bort barnen från lyktstolpar. Jag ska kalla taktiken learning by watching other doing.

Det va bra så.
Maja Fröjd