Bokstavligt talat.
Just nu sitter jag här på älskade snövägen och kan konstatera att denna vinter gör vägen själ för sitt namn. I många olika samanhang blir man tvungen att tala om vilken väg man bor på. När åhöraren då får klart för sig att min väg faktiskt heter snövägen kommer i 90% av fallen ett litet leende på läpparna och komentaren "är det mycket snö där?" (HÖHÖ) och i år är nog första gången jag lugnt kan svara "ja, det är det..." Det är nu så mycket snö utanför fönstret att bara ett fåtal grenar från vinbärsbusken sticker upp. Och den som har sett våra vinbärsbuskar inser att det då är ganska mycket snö på baksidan av huset. På framsidan av huset har häcken fått vika ner sig och snöhögen där all skottad snö hamnar når upp till köksfönstret. Vägen som bilarna ska färdas på är igensnöad, att få möte är en omöjliget och när saaben ska försöka nå fram till treans garageuppfart tappar han nästan andan av ansträngning. När man sen ska backa ut från garageuppfarten får man antingen köra upp på grannars uppfart eller så får man backa tills man känner att bilen tar i ena snöhögen och sen köra framåt så bilens fram tar i nästa snöhög och så får man hålla på så som en jojo tills man äntligen lyckas komma ut. Varje gång försöker jag slå mitt egna rekord och känslan som sprider sig i kroppen när jag lyckas är obeskrivlig. Jag tor att det kan vara ungefär samma känsla som att vinna ett OS Guld.
På ta om OS, Nu börjar den underbara tävlingen och att få ställa klockan och mitt i natten gå upp och kolla på hockey, skidskytte, alpint, sprint, curling mm mm gör att en känsla av välbehag sprider sig i kroppen på mig. Jag tror dock att jag kommer bli själv i soffan, så länge det inte handlar om en final i hockey där sverige är ena laget och min kombo är ledig dagen efter. Men men, jag ska nog klara av att sitta där själv och gråta en skvätt varje gång en svensk vinner och man ser det underbara glädjeruset. Jag gissar att enda gången vi vanliga dödliga kommer att få uppleva något sådant är när vi har fått en liten bebis och till dess är det ju några år så jag får helt enkelt leva på idrottarnas glädje tills det blir min tur.
Jag hoppas att hela februari blir snöig och att det blir lika vitt och fint som det är nu. För jag gillar snön och ljuset som blir. Jag måste förövrigt hinna åka pulka innan allt vitt försvinner! Sen halvvägs in i mars kan våren göra sig påminnd, jag vill inte ha något slask och en massa is överallt så när det blir vår så ska det bara bli varmare och inga minusgrader. Iapril vill jag ha vår på allvar och sen får det bara bli mer och mer sommar.. Kan vädergudarna fixa det åt mig?
Det var bra så.
Petronella Ek
På ta om OS, Nu börjar den underbara tävlingen och att få ställa klockan och mitt i natten gå upp och kolla på hockey, skidskytte, alpint, sprint, curling mm mm gör att en känsla av välbehag sprider sig i kroppen på mig. Jag tror dock att jag kommer bli själv i soffan, så länge det inte handlar om en final i hockey där sverige är ena laget och min kombo är ledig dagen efter. Men men, jag ska nog klara av att sitta där själv och gråta en skvätt varje gång en svensk vinner och man ser det underbara glädjeruset. Jag gissar att enda gången vi vanliga dödliga kommer att få uppleva något sådant är när vi har fått en liten bebis och till dess är det ju några år så jag får helt enkelt leva på idrottarnas glädje tills det blir min tur.
Jag hoppas att hela februari blir snöig och att det blir lika vitt och fint som det är nu. För jag gillar snön och ljuset som blir. Jag måste förövrigt hinna åka pulka innan allt vitt försvinner! Sen halvvägs in i mars kan våren göra sig påminnd, jag vill inte ha något slask och en massa is överallt så när det blir vår så ska det bara bli varmare och inga minusgrader. Iapril vill jag ha vår på allvar och sen får det bara bli mer och mer sommar.. Kan vädergudarna fixa det åt mig?
Det var bra så.
Petronella Ek
Kommentarer
Trackback
