Känslig.
Jag är trött. Nej, jag är utmattad. Jag är äntligen klar med tentan. Lättnad.
Vad leder detta till? Jo att man blir överkänslig och grinar som ett litet barn när Sveriges vassaste karlar tar OS guld och man får se svenska flaggan hissas och nationalsången spelas inför hela världen.
Att man får hemlängtan och saknar alla sina vänner och sin familj och denfinitivt lilla Harry otroligt mycket. För hjälp va jag saknar mina vänner och när man gör det är det lätt att man saknar Degerfors tiden litegrann också, Sveagatan och den lilla familjen i det röda huset mitt emot kyrkogården och Ralfs (för vi va ju nästan som en liten familj, med bara tonåringar). Vilka tider det va, och va man önskar att det skulle va lite mer så nu. Tänker man tillräckligt långt tillbaka i tiden saknar man småbrudarna i Gullspång väldigt mycket också, tänk att vi alla flytt åt varsina håll. Men snart kommer Soffipropp hem från sitt utlandsäventyr och då hoppas jag på en reunion som vi sent ska glömma. Ja, jag saknar alla mina vänner just nu, för det känns nästan som jag har varit inlåst här i lägenheten ett halvår och inte träffat nån, inte ens Frida som bor här i stan. Det får bli ändring på det nu.
Imorgon börjar jag med att åka hem till Gullspång, hälsar på Harry och leker med mina älskade gudbarn..
Sedan hoppas jag att min gamle kombo Peter har tid för mig till veckan också.. Ja, listan kan göras lång.
Hoppas vi ses snart!
Det va bra så.
Maja Fröjd
Vad leder detta till? Jo att man blir överkänslig och grinar som ett litet barn när Sveriges vassaste karlar tar OS guld och man får se svenska flaggan hissas och nationalsången spelas inför hela världen.
Att man får hemlängtan och saknar alla sina vänner och sin familj och denfinitivt lilla Harry otroligt mycket. För hjälp va jag saknar mina vänner och när man gör det är det lätt att man saknar Degerfors tiden litegrann också, Sveagatan och den lilla familjen i det röda huset mitt emot kyrkogården och Ralfs (för vi va ju nästan som en liten familj, med bara tonåringar). Vilka tider det va, och va man önskar att det skulle va lite mer så nu. Tänker man tillräckligt långt tillbaka i tiden saknar man småbrudarna i Gullspång väldigt mycket också, tänk att vi alla flytt åt varsina håll. Men snart kommer Soffipropp hem från sitt utlandsäventyr och då hoppas jag på en reunion som vi sent ska glömma. Ja, jag saknar alla mina vänner just nu, för det känns nästan som jag har varit inlåst här i lägenheten ett halvår och inte träffat nån, inte ens Frida som bor här i stan. Det får bli ändring på det nu.
Imorgon börjar jag med att åka hem till Gullspång, hälsar på Harry och leker med mina älskade gudbarn..
Sedan hoppas jag att min gamle kombo Peter har tid för mig till veckan också.. Ja, listan kan göras lång.
Hoppas vi ses snart!
Det va bra så.
Maja Fröjd
Kommentarer
Trackback
