Mördarpass.
Som ni kanske har läst i de lokala tidningarna som har Bråtens damer i år börjat jobbat på ett samarbete tillsammans med Rävåsens damer. Detta samarbete är nödvändigt för att damfotbollen ska överleva i stan. I och med detta samarbete tränar vi även tillsammans. Kan ni tänka er? Bråtenspelare och Rävar tillsammans... Jag förstår att ni höjer frågande på ögonbrynen, får en liten obehaglig känsla i kroppen och kanske till och med ruggar tillbaka lite av skräck. Detta var faktiskt också vår reaktion när herr Petersen talade om för oss att vi var tvungna att lära känna de där rävarna. Men vi måste nog erkänna att det går att spendera tid tillsammans med de där rävarna och jag hoppas att de där rävarna även tycker så om oss från bråten.
Men nu tillbaka till träningarna. Vi kör väldigt hård träning, förhoppningsvis är det få andra lag i div 3 damer värmland som tränar lika hårt som vi gör. Den här hårda träningen har jag och fler med mig valt att kalla mördarpass. Efter jag har genomfört ett mördarpass skakar mina ben värre än ett asplöv, hela kvällen och hela natten. Och att inte få mjölksyra i benen efter att ha spurtat upp för trapporna här på viadukt är nu ett minne blott. Jag önskar att jag kunde tala om för er ungefär hur långt ett sånt här pass är, men jag går in i någon slags koma och har inte en aning om hur lång tid jag tränar. Vilket är väldigt ovanligt med tanke på att jag är lite smyglat och brukar ha full koll på hur länge jag måste anstränga mig lite utöver det vanliga.
Idag var det dags att göra ett mördarpass, efter halva passet var jag så trött att jag ville lägga mig på golvet och vila några minuter. Jag stod en stund och funderade på hur jag skulle komma ner till golvet eftersom mina ben hade fått sig en rejäl omgång av mjölksya. Efter lite fundering insåg jag glatt att jag faktiskt är målvakt så jag vet hur jag ska landa på golvet om jag bara slänger mig ner. Sagt och gjort, ner på golvet kom jag med en duns och låg där och var nöjd med min insats och lösning. När det plötsligt gick upp för mig att jag faktiskt var tvungen att komma upp igen.. Hur ska det här gå? Men eftersom jag var ju tvungen att komma upp och snurrade runt så jag hamnade på mage och försökte resa mig med mycket hjälp av mina armar och blev lycklig över att ha kommit upp på fötter. Men va? Ligger jag på golvet igen? Jaa, Petronella det gör du. Mina ben var alltså så trötta att de inte ville bära upp hela mig och räta ut sig. Om ni vill få en bild på hur det såg ut så kan ni tänka på ett barn som försöker resa sg upp men inte riktigt har rätt teknik och sedan när barnet nästan kommer på fötter försvinner balansen och styrkan och barnet faller handlöst till golvet igen. Men tillslut efter stor ansträning kom jag upp på fötter och kunde fortsätta det fruktansvärda mördarpasset...
Det var bra så.
Petronella Ek
