centrumlivet

Ibland, väldigt sällan, näsan aldrig men ädå ibland är jag trött på livet i centrum och längtar efter lugna, stilla och tysta Snövägen. Denna trötthet brukar sammanfall med de gånger jag har jobbat natt. Då kommer jag hem ungefär halv åtta på morgonen och är sådär trött så att jag tror att jag snart ska svimma. Längtan till sängen och efter sömn är enorm. Äntligen får jag krypa ner och lägga mig tillrätta. DUNK DUNK DUNK! Jovisst vet ni, varje gång jag har jobbat natt (det slår aldrig fel) så är det någon utanför som för ett jävla väsen. Exempel på ljud som kan förekomma, någon kastar tegel i en tom conntainer, plogande traktorer, pipande lastbilar, någon borrar i fasaden m.m m.m. Som ni kanske förstår är det inte helt lätt att somna till alla dessa ljud. Då ska ni också veta att det är väldigt lyhört här. Vi bor på andra våningen och om någon går förbi utanför och talar i normal samtalston så hör vi dem klart och tydligt. Förstår ni nu vilka fantasikt höga ljud jag ska försöka ignorera och somna till. 
   Jag förstår mycket väl att ni bara gör erat jobb och att ni måste och allt det där. Men skulle ni inte kunna göra lite tystare jobb fram till, ska vi säga tolv? Och sen efter tolv så får ni slå och dunka hur mycket ni vill. Deal? 

Det var bra så.
Petronella Ek