Hat.

Just nu känner jag ett visst hat, det är i och för sig en väldigt stark känsla så jag kanske borde tona ner mina känslor lite, till starkt ogillande. Det jag hat.. starkt ogillar är trånga parkeringar och teknik. Jag har just varit på kontoret som ligger vid örntorget och runt omkring där finns det inte så många parkeringar utan man får snällt ställa sig vid busstation. Som inte ligger speciellt långt bort så den promenaden klarar jag utan att falla ihop av trötthet. Fem över sju är det parkeringen alltid full och kommer man som jag gjorde idag, tre minuter innan det är dags att infinna sig hos chefen så får man en viss panikkänsla i kroppen. Men titta där, en ledig yta! Mitt val av yta var mycket teksamt och jag är glad att inte Fru lapplisa var på turne för då hade RYN garanterat fått en lapp. Men när jag efter dryga timmen kliver ut till den kära saaben finns där ingen lapp och ett leende sprider sig på mina läppar. Men det försvinner så fort jag har satt mig i bilen och försöker planera vägen ut. Parkeringen är inte bara full utan vid halv tolv så är den överfull, till bristningsgränsen och det är fler än jag som har gjort lite tveksamma val av ytor att lämna fordon på. Jag får backa, och köra framåt ett antal gånger innan jag inser att jag kommer inte komma runt här utan jag får backa ut, hela vägen fram tills jag når parkeringens slut. De som känner mig och har färdats med mig vid ratten när det ska backas tänker nu nått i stil med. "OH NO! låt alla andra rädda sina bilar först". Lite så tänkte jag också men med tungan rätt i mun och en oerhörd försiktighet kom jag och RYN därifrån utan att repa en enda bil! Kred till oss, bra sammarbete! Vi (jag och RYN) begav oss nu vidare mot grusparkeringen vid saxin, där ska RYN få vila tills det är dags för nya äventyr. Men ett problem återstod. Även denna parkering vad smockfull och vi snurrade runt ett tag för att hitta en lucka. Tillslut hittade vi en som både vi och de andra bilarna på parkeringen var nöjd med! Skönt!

Jaha, tänker ni nu. Teknik då, varför hatar du det? Joo, för att tekniken aldrig gör som jag vill! Och det är få som inte gör som jag vill! Jag kommer hem ivrig att få skriva av mig om mina parkerings uppleverlser, sätter mig framför datorn och försöker komma in på internet. Men nehe, inte de.. inte idag, vadnudå? Internet funkar inte. Jag klickar upp den där rutan som visar nått om nätverket (för det har jag sett andra göra) och ser då ett kryss i över ena anslutningen. Ahha där är felet, Petronella prova tryck där och se om nått händer. Mycket riktigt hände det nått. Det är tur att jag har en så inteliget dator som talar om för mig att slå av den lilla svarta maskinen på golvet (datorn valde något svårarde datorspråk för den lilla maskinen) och dra ut alla kontakter, vänta 10 sekunder och trycka på allt igen och sätta i kontakterna. Hmm, tänkte jag och satte mig på knä på golvet och började vända och vrida på den lilla svarta maskinen. Hittar ingen av och på knapp... jag provar med mitt lilla hemmagjorda trick som jag alltid försöker med när någon teknikpryl trillskas med mig. Jag tryckte i alla kontakter lite extra och tittar upp på datorn och vips, krysset var borta. Det är vid sånna tillfällen som jag tycker att jag är fruktansvärt teknisk och blir väldigt stolt över mig själv!

Det var bra så.
Petronella "teknikundret" Ek
RYN och Petronella i sammarbete!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0