Längtan.
På lördag är det hallvärmländskan som gäller, hoppas för omgivningens skull att vi spelar bra. För efter cupen får jag äntligen ensamrätt på min lilla bebis och min lilla pussgurka. Tur att de inte läser det här, då skulle de protestera högt. Richard skulle säga, jag är ingen bebis, jag är en pojke. Edwin skulle antagligen säga något i stil med, BLÄÄÄ! Bebisen fyller sex år i år så jag kan delvis förstå att han hellre vill se sig själv som en pojke. Pussgurkan fyller alldeles snart nio år, då kanske det inte är ashäftigt att kallas pussgurkan. Det är dock något de får lära sig att leva med, för de kommer ju alltid vara min bebis och min pussgurka. Tänk va tiden har gått fort, känns inte som att det va alls länge sedan jag va och hälsade på Edwin när han låg på BB eller när jag höll Richard i mina armar när han skulle döpas.
Snart får vi en ny goding i familjen med och då blir jag faster. Hittills verkar den lik far sin, den känner ingen stress och kan inte passa tider. Den har redan gått över två planerade datum och nu ligger den bara där inne och äter upp sig. Precis som far sin. Ja, så nu väntar jag och längtar efter helg och mys med mina godingar och att bebisen kommer ut så att jag får titulera mig faster Maja. Det låter så ungt och snällt. 
Det va bra så.
Maja Fröjd
