Tur!

Igår kom min pappa och hälsade på mig en sväng. Vi gick på stan, först till biblioteket och sen till H&M. På H&M provade jag en liten blus, men det va ett litet hål i så det blev inget köp. Sedan gick vi till apoteket och jag skulle köpa en rengöringskräm. Men den betalade min snälla pappa åt mig. Tänk om jag hade köpt den där blusen, eller betalt den där rengöringskrämen själv, då hade jag märkt att jag hade glömt väskan i provrummet, där i låg plånboken, innehållande bland annat körkort och visakort. Men nu märkte jag inte att jag saknade väskan förän kl. 22.30 på kvällen. Då va jag inte glad kan jag tala om, grinig, arg och jäkligt besviken på mig själv. Hur fan kunde jag glömma väskan!? Men nu kommer vi till lyckan i dramat, idag kl. 09.30 ringer jag till H&M i hopp om att väskan finns kvar och visst fanns den där. Den lilla svarta, ligger där i kassan och väntar på mig. Va lycklig jag blir när det finns sådana ärliga människor som förstår skillanden på mitt och ditt. TACK för det!
Slutet gott allting gott..

Det var bra så.
Maja Fröjd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0