Att äta lunch i en butik.
Få personer som någon gång träffat mig har nog undgått min kärlek till mat. Ni förstår att halva min tankeverksamhet går åt till att tänka på mat, vad jag hellst vill ha för mat, när jag ska äta maten och när jag har ätit den..när det är rimligt att jag ska få äta igen och vad jag då ska äta. Min mamma brukar berätta för allmänheten om att hon lyckats föda världens hungrigaste barn och att hon är trött på att stå och plocka undan middagen och få höra frågan, va blire till kvällsmat. Men jag tycker att mamma ska va glad som har barn som mer än gärna äter hennes mat dygnet runt. När jag, min bror och min syster bodde hemma allihop förvandlades hemmet plötsligt till en OS arena där alla medel va tillåtna för att vinna 60 m löpningen till matbordet. Mer än ett par gånger har man blivit klämd, mosad och knuffad in i dörrkarmarna på Ek gatan, men det va det ju värt. Maten kunde ju ha tagit slut?
Nog om mathistoriken. Det jag vill komma fram till är nu detta... När jag äter mat, vill jag ha lampan tänd så att jag ser maten, jag vill äta maten ostört alltså får ingen ringa mig, be mig att göra eller hämta saker eller på annat sätt va irriternade.
Affären jag jobbar på har inte lunchstängt och detta har jag under alla år jag varit här förstått betyder att man aldrig någonsin får äta en hel maträtt utan att bli störd. Ni förstår att det kan va hur lugnt som hellst här i flera timmar men när man värmer maten i micron och har lagt den på tallriken och precis ska avnjuta första tuggan, då kommer kunderna intrillandes. Jag har försökt undvika problemet med flera metoder, exempelvis byta tid att äta på men ingenting fungerar. Kunderna tycker helt enkelt att jag äter för mycket. Idag hade jag värmt tacos som låg på tallriken och vänta när jag fick en kund och det tog ca 20 min innan de lämnade affären, kall mat är god tänkte jag och började äta när nästa kund kom in. Men man ska inte klaga för man blir ju glad av att se kunderna och det är ju bra när de handlar duktigt men tänk om man skulle få 15 minuter att trycka i sig sin matlåda någon dag.
Det va bra så.
Maja ''ätarn'' Fröjd
Nog om mathistoriken. Det jag vill komma fram till är nu detta... När jag äter mat, vill jag ha lampan tänd så att jag ser maten, jag vill äta maten ostört alltså får ingen ringa mig, be mig att göra eller hämta saker eller på annat sätt va irriternade.
Affären jag jobbar på har inte lunchstängt och detta har jag under alla år jag varit här förstått betyder att man aldrig någonsin får äta en hel maträtt utan att bli störd. Ni förstår att det kan va hur lugnt som hellst här i flera timmar men när man värmer maten i micron och har lagt den på tallriken och precis ska avnjuta första tuggan, då kommer kunderna intrillandes. Jag har försökt undvika problemet med flera metoder, exempelvis byta tid att äta på men ingenting fungerar. Kunderna tycker helt enkelt att jag äter för mycket. Idag hade jag värmt tacos som låg på tallriken och vänta när jag fick en kund och det tog ca 20 min innan de lämnade affären, kall mat är god tänkte jag och började äta när nästa kund kom in. Men man ska inte klaga för man blir ju glad av att se kunderna och det är ju bra när de handlar duktigt men tänk om man skulle få 15 minuter att trycka i sig sin matlåda någon dag.
Det va bra så.
Maja ''ätarn'' Fröjd
Kommentarer
Trackback
