centrumlivet

Jag och bäsen är tillbaka där allt började, Snövägen. Förhoppningsvis är det bara en tillfällig vistelse, vi kan inte bo i en enda röra allt för länge. Jag vill inte heller ha hela mitt liv i påsar, väskor och kartonger. Det dåliga samvetet kommer även smygande nu när jag har flyttat in på snö, mamma och pappa har haft rörigt i huset i en evighet nu. Först flyttar bror och tjej in här tillfälligt, sen gör de om ett rum, jag kommer ständigt hit och lämnar alltid huset lte rörigare än vad det var när jag kom. Man skulle nog kuna jämföra mig med en midre orkan som drar förbi här då och så. Och så nu då, då har jag tagit hit nästan allt jag äger och lite till kommer. Därför håller vi alla tummarna för att jag får ett positivt besked inom kort, det är inte långt kvar nu tills jag ska få veta om någon skola vill utbilda mig.

Idag har jag tömt Viadukt på nästan alla mina ägodelar och tack vare min vän Tobias gick det väldigt smidigt, jag är lycklig som har en sån som han, handyman, teknisksupport, flyttkarl, taxi och en dundrande bra vän! Tack!

Som Maja upplyst er om och som ni kanske förstår är vi inte längre kombosar, det gör ont i hjärtat. Men ingen behöver vara orolig vi kommer (som maja har sagt) fortsätta blogga, fortsätta prata ett språk som bara vi förstår, fortsätta göra konstiga/galna saker tillsammans, fortsätta vara bästa vänner helt enkelt. Det är vi rätt bra på.

Maja bjöd ju på kort från sin nya fina lägenhet så jag tänkte att jag bjuder på lite kort från mitt boende också. 



Förövrigt är kattjakten avslutad, Kasper är hemma och hel!

Det var bra så.
Petronella Ek