Tjutarn.
Nu är jag igång igen och tjuter. Jag vet inte om det har ungått någon att våran Kronprinsessa har gift sig. Daniel Westling fick i går uppleva många små flickors dröm. Han blev Prins och vi var många som tänkte bli Prinsessor när vi var små. Någon gång under min uppväxt ändrades mina planer på att bli Prinsessa och idag är jag inte ett dugg avundsjuk på Herr Westling som har fått ett helt nytt yrke som kanske kan vara ett av de svåraste en vanlig kille kan ha. Tänk att ge upp allt man har byggt upp för att stötta en annan människa i hennes uppgifter. Att ändra hela sitt sätt att vara, jag tänker, om jag skulle gifta mig med en kunglighet så skulle jag behöva lägga band på mig själv både en, två och tusen gånger. En sån enkel sak att jag inte skulle kunna prata som jag gör i dag, jag skulle bland annat vara tvungen att ändra tempo och ordval. Hur svårt skulle inte det vara och det är bara en av de alla förändringar man troligtvis måste genomgå. Och sen att bli en offentlig person, Hjälp! Allt detta gör han för kärlekens skull!
Jag är avundsjuk på brudparet. Igår när jag såg delar av vigseln kunde man verkligen se deras kärlek lysa och tårar av lycka rann. Då kunde jag inte hålla emot, tjutarn var igång. Tänk att någon dag få vara så lycklig att man gråter på sitt egna bröllop! Jag ser farm emot den känslan. Jag såg också Daniels tal till sin fru, vilket jävla tal (språket?!)! Hej tårar. När jag ser sådan kärlek unnar jag dem verkligen all lycka.
Jag är glad för den utveckling som kunga huset har gjort. Prinsessan Madelene fick bryta en förlovning och Victoria fick gifta sig med en vanlig dödlig person. De följer med i tiden och det gillar jag.
Jag funderade i morse på hur jag kommer reagera när mina bröder gifter sig (om de gifter sig). Om jag gråter till ett bröllop där jag inte känner en endaste människa. Hur ska det då bli när det är ett brudpar som jag älskar. Vattenfast mascara och ett ton pappersnäsdukar!
Nu ska Linnea sparka mig i arslet och vi ska ta en springpromenad.
Det var bra så.
Petronella Ek
Förresten så bjuder jag på Prins Daniels tal.
http://svtplay.se/v/2048659/det_kungliga_brollopet/prins_daniels_tal
Jag är avundsjuk på brudparet. Igår när jag såg delar av vigseln kunde man verkligen se deras kärlek lysa och tårar av lycka rann. Då kunde jag inte hålla emot, tjutarn var igång. Tänk att någon dag få vara så lycklig att man gråter på sitt egna bröllop! Jag ser farm emot den känslan. Jag såg också Daniels tal till sin fru, vilket jävla tal (språket?!)! Hej tårar. När jag ser sådan kärlek unnar jag dem verkligen all lycka.
Jag är glad för den utveckling som kunga huset har gjort. Prinsessan Madelene fick bryta en förlovning och Victoria fick gifta sig med en vanlig dödlig person. De följer med i tiden och det gillar jag.
Jag funderade i morse på hur jag kommer reagera när mina bröder gifter sig (om de gifter sig). Om jag gråter till ett bröllop där jag inte känner en endaste människa. Hur ska det då bli när det är ett brudpar som jag älskar. Vattenfast mascara och ett ton pappersnäsdukar!
Nu ska Linnea sparka mig i arslet och vi ska ta en springpromenad.
Det var bra så.
Petronella Ek
Förresten så bjuder jag på Prins Daniels tal.
http://svtplay.se/v/2048659/det_kungliga_brollopet/prins_daniels_tal
Kommentarer
Trackback
