Allting som jag vill kan jag göra!
För er som inte älskar Lotta på Bråkmakargatan lika mycket som mig kan jag meddela att Lotta en gång i tiden sa något i stil med: Jag kan ALLT, utom slalom.. Jag har länge valt att citera Lotta då även jag kan typ allt, utom just slalom. Min chef Peter på PePe:s elbutik hemma i Gullspång har i många år stört sig på att jag aldrig har åkt slalom. Ännu argare blev han när jag ett år åkte till Sälen över nyår men även då kom hem utan att ha provat att åka skidor. Det va i princip det dummaste han hört.
I tisdags ringe iallafall chefen och frågade om vi skulle åka till Sunne på lördag och åka slalom, jag va OS inspirerad sa givetvis ja. Någon dag senare dök tankar som hur höga och branta backarna är upp i mitt huvud och jag började se skräckscenarion där jag fastnade i liftar och alla andra tänkbara katastrofer. Men va fan, nån gång måste jag ju lära mig! Så jag trotsade min skräck och på lördagen kl 07.30 kom chefen och hämtade mig och vi drog iväg.
Vi började inte helt oväntat med att hyra skidor och pjäxor och sedan var det dax för mig att inta den såkallade ankarliften. Vi åkte upp till en röd backe tror jag och jag tänkte något i stil med, Hur fan ska jag nånsin komma ner härifrån. Om jag hade varit där för att åka störtlopp hade jag antagligen gjort jävligt bra ifrån mig, men det där med att svänga med skidorna och bromsa visade sig va ett stort problem. Min bromsteknik gick till så att jag slängde mig på sidan eller rumpan varje gång jag fått upp för mycket fart och närmade mig barn och andra föremål man inte vill åka in i. Ja, jag åkte nog mer på rumpan än vad jag åkte på skidorna ner för backen. När jag äntligen va nere hade jag en kramp i vaderna jag aldrig förr har upplevt och då har jag haft kramp i vaderna många gånger genom åren kan jag lova. Jag kände bara att är det såhär det ska va hela dagen kommer jag bli mer än galen, jag har inte tålamod och jag hatar när jag inte kan saker på en gång.
Men så åkte vi upp i backen igen med korgliften så att mina vader skulle få vila lite och så testade vi en annan lite lättare backe och plötsligt kunde jag både stå och svänga med skidorna, endast en vurpa! Resten av dagen gick det bara bättre och bättre och min tid som rumpåkare var över, 5 åringarna åkte inte längre i cirklar runt mig och skrattade och jag va tillfreds med livet i backen med en stekande sol på himlen och en fantastisk chef och skidinstruktör som sällskap. När dagen va slut hade jag åkt både blå, röda och svarta backar!
Sorgligt nog kan jag inte längre citera Lotta då jag numera kan åka slalom (hur bra behöver jag inte gå in på). Jag väljer nu istället att citera Magnus Uggla och hans fantastiska låt vittring: Allting som jag vill kan jag göra A A A ALLT! http://www.youtube.com/watch?v=107jkH5VIUM&feature=related
Idag söndag är min kropp inte helt tillfreds med gårdagen, min ena stortå är helt paj (det rinner äckligt var ur den konstant) och mina vader vill inte röra sig. Men va fan, va gör man inte för lite friluftsliv!
Tillsist måste jag ju nämna att jag är lyckligt lottad som har en så grym chef/skidlärare!
Det va bra så.
Maja Fröjd
I tisdags ringe iallafall chefen och frågade om vi skulle åka till Sunne på lördag och åka slalom, jag va OS inspirerad sa givetvis ja. Någon dag senare dök tankar som hur höga och branta backarna är upp i mitt huvud och jag började se skräckscenarion där jag fastnade i liftar och alla andra tänkbara katastrofer. Men va fan, nån gång måste jag ju lära mig! Så jag trotsade min skräck och på lördagen kl 07.30 kom chefen och hämtade mig och vi drog iväg.
Vi började inte helt oväntat med att hyra skidor och pjäxor och sedan var det dax för mig att inta den såkallade ankarliften. Vi åkte upp till en röd backe tror jag och jag tänkte något i stil med, Hur fan ska jag nånsin komma ner härifrån. Om jag hade varit där för att åka störtlopp hade jag antagligen gjort jävligt bra ifrån mig, men det där med att svänga med skidorna och bromsa visade sig va ett stort problem. Min bromsteknik gick till så att jag slängde mig på sidan eller rumpan varje gång jag fått upp för mycket fart och närmade mig barn och andra föremål man inte vill åka in i. Ja, jag åkte nog mer på rumpan än vad jag åkte på skidorna ner för backen. När jag äntligen va nere hade jag en kramp i vaderna jag aldrig förr har upplevt och då har jag haft kramp i vaderna många gånger genom åren kan jag lova. Jag kände bara att är det såhär det ska va hela dagen kommer jag bli mer än galen, jag har inte tålamod och jag hatar när jag inte kan saker på en gång.
Men så åkte vi upp i backen igen med korgliften så att mina vader skulle få vila lite och så testade vi en annan lite lättare backe och plötsligt kunde jag både stå och svänga med skidorna, endast en vurpa! Resten av dagen gick det bara bättre och bättre och min tid som rumpåkare var över, 5 åringarna åkte inte längre i cirklar runt mig och skrattade och jag va tillfreds med livet i backen med en stekande sol på himlen och en fantastisk chef och skidinstruktör som sällskap. När dagen va slut hade jag åkt både blå, röda och svarta backar!
Sorgligt nog kan jag inte längre citera Lotta då jag numera kan åka slalom (hur bra behöver jag inte gå in på). Jag väljer nu istället att citera Magnus Uggla och hans fantastiska låt vittring: Allting som jag vill kan jag göra A A A ALLT! http://www.youtube.com/watch?v=107jkH5VIUM&feature=related
Idag söndag är min kropp inte helt tillfreds med gårdagen, min ena stortå är helt paj (det rinner äckligt var ur den konstant) och mina vader vill inte röra sig. Men va fan, va gör man inte för lite friluftsliv!
Tillsist måste jag ju nämna att jag är lyckligt lottad som har en så grym chef/skidlärare!
Det va bra så.
Maja Fröjd
Kommentarer
Trackback
