centrumlivet

Jag åkte hem till Gullspång igår för att bli lite ompysslad och kurera mig, aldrig hade jag kunnat ana vad jag skulle få uppleva den fredagen. Jag och min syster letade som galningar efter en Astrid Lindgren film när vi plötsligt fick syn på detta. Mamma hade av någon anledning mosat ner alla våra barbiedockor i en stor stålkorg. Det såg ut som barbiedockornas version av auswitz. Usch och fy vilken syn det va. Inte ens hade de fått behålla sina fina klänningar på, de låg i en stor korg bredvid. Några barbies hade blivit så illa mosade att de förlorat delar av sina armar och ben.

Tänk va många år man gått ovetandes om dessa skönheters fruktansvärda situation och lidande. Att min egen mor kunde göra något så fruktansvärt, det kunde jag aldrig tro. Stämningen kommer aldrig bli riktigt densamma här hemma nu. Vi har inte kunnat se varandra i ögonen sedan denna upptäckt och jag vet inte om vi någonsin kommer kunna göra det. Jag får hoppas att det är som de säger, att tiden läker alla sår.

 Hon hade iallafall inte hunnit raka dom än..

Det va bra så.
Maja Fröjd