Överbeskyddande.
Alla ni som har haft nöjet att stöta på Mamma och Pappa Ek vet att de är överbeskyddande mot sin dotter och ibland lite för beskyddande. Ni som inte har träffat dem kan tänka er de små mössen på tvreklamen för ett försäkringsbolag som klär på musbarnet en massa skyddsutrustning för att Hon/han ska cykla. Ungefär så är Mamma och Pappa Ek. Då förstår ni att det många gånger har varit diskussioner på Snövägen när lilla dottern ska ut på äventyr. Jag har som alla andra barn och ungdomar lyckats förhandla mig till en tid då jag senast ska vara hemma och har varit väldigt nöjd de gånger jag vinnut kampen och fått varit ute en halvtimme extra. Men nu har jag ju förstått att det inte alls har varit jag som har vunnit de där kamperna utan bara mina föräldrar som har varit listiga. Kred till alla listiga föräldrar, som 15 åring tror man att de inte fattar något! Oj så fel man har! Jag hoppas verkligen att jag blir så listig när jag en dag ska bli mamma.
När jag bodde på Snö och kom hem på kvällen/natten så gick jag alltid in till Mamma och Pappa och talade om att jag var hemma så de kunde sova lugnt och sluta oroa sig och de brukade alltid (oftast Mamma) grymta till svar "bra, sovgott". För ett par helger sedan sov jag på Snö och var och hälsade på Licke i Degerfors och kväll blev natt och när jag kom hem så (min vana trogen) gick jag in till Mamma och Pappa för att tala om att jag var hemma. Jag viskar tyst som jag alltid gör. "Jag är hemma nu" ... Men jag fick inget svar?? Världshistoriens mest oroliga föräldrar sov och vaknade inte när deras enda dotter talade om att hon var hemma i tryggheten. Jag konfronterade dem på morgonen och frågade om de hade glömt bort att de skulle vara oroliga för sin lilla dotter, att det faktiskt var deras plikt att ligga vakna tills jag kom hem. Men vi kom fram till att de faktiskt har vant sig med att jag inte bor hemma och att ingen kommer hem och viskande talar om att de är hemma. Tragiskt, men ändå skönt för Mor och Far att äntligen få sova en hel natt i lugn och ro och slippa ha en omöjlig dotter i huset.
Det var bra så.
Petronella Ek
När jag bodde på Snö och kom hem på kvällen/natten så gick jag alltid in till Mamma och Pappa och talade om att jag var hemma så de kunde sova lugnt och sluta oroa sig och de brukade alltid (oftast Mamma) grymta till svar "bra, sovgott". För ett par helger sedan sov jag på Snö och var och hälsade på Licke i Degerfors och kväll blev natt och när jag kom hem så (min vana trogen) gick jag in till Mamma och Pappa för att tala om att jag var hemma. Jag viskar tyst som jag alltid gör. "Jag är hemma nu" ... Men jag fick inget svar?? Världshistoriens mest oroliga föräldrar sov och vaknade inte när deras enda dotter talade om att hon var hemma i tryggheten. Jag konfronterade dem på morgonen och frågade om de hade glömt bort att de skulle vara oroliga för sin lilla dotter, att det faktiskt var deras plikt att ligga vakna tills jag kom hem. Men vi kom fram till att de faktiskt har vant sig med att jag inte bor hemma och att ingen kommer hem och viskande talar om att de är hemma. Tragiskt, men ändå skönt för Mor och Far att äntligen få sova en hel natt i lugn och ro och slippa ha en omöjlig dotter i huset.
Det var bra så.
Petronella Ek
Kommentarer
Trackback
