Fotboll igen.
Igår gjorde jag mitt första fotbollspass sen i början av augusti. Jag hade glömt bort hur tråkigt det är att klä på sig inför ett pass utomhus när det är kallt.
Eftersom jag är målvakt så använder jag höftskydd när jag spelar på lite hårade underlag, exempel inomhus, på grus, under de perioder av sommaren då gräset är stenhårt och på konstgräs. Jag är en lycklig prick när jag inte behöver mina höftskydd för de har nämligen en förmåga att göra mig ännu stelare än vad jag redan är. För att demostera hur osmidig man blir med skydd jämför med utan så gör vi såhär. Sätt er på golvet och sätt fotsulorna mot varandra och dra fötterna så nära kroppen som möjligt, tyck sedan ner käna mot golvet. Nu borde det dra lite grann i era ljumsakar. Om ni släpper upp knäna igen mot taget och håller dem ungefär halvvägs mot vad ni gjorde förut, så känns det att strecha ljumskar i höftskydd, effektivt va? Längre ner än så går det inte att trycka benen (utan hjälp) med skydden. Detta beteende fortsätter skydden med i alla övningar, jag som alltså inte är så smidig innan skydden kom på blir nu lika smidig som ett kylskåp och vi alla vet ju hur smidiga de är. Okej, nu har vi kommit fram till att med höftskydd är man som ett kylskåp, för att få fram den form jag hade på gårdagens träning så får man lägga till att jag inför igår inte hade tränat sen augusti och dessutom hade underställ under mina höftskydd. Vilket gör att man blir om möjligt ännu stelare. Igår var jag alltså, smidig som ett kylskåp, hade ben som efter fem minuter var stumma som trä och lite småförkyld. Vi kan nog alla nu förstå att summasumarum av min första träning i det nya laget inte var särsklit imponerande. Och idag får jag sota för aktiviteten med värk i hela kroppen. Det var även tur att det inte fanns några snygga killar närvarande vid gårdagens träning, Maja säger att jag blir ful i mina höftskygg, de ska tydligen vara väldigt osmickrande. Jag förstår inte varför, enorma höfter och platt rumpa är väl attraktivt?
Men det var underbart att få leka med en fotboll igen!
Det var bra så.
Petronella Ek
Eftersom jag är målvakt så använder jag höftskydd när jag spelar på lite hårade underlag, exempel inomhus, på grus, under de perioder av sommaren då gräset är stenhårt och på konstgräs. Jag är en lycklig prick när jag inte behöver mina höftskydd för de har nämligen en förmåga att göra mig ännu stelare än vad jag redan är. För att demostera hur osmidig man blir med skydd jämför med utan så gör vi såhär. Sätt er på golvet och sätt fotsulorna mot varandra och dra fötterna så nära kroppen som möjligt, tyck sedan ner käna mot golvet. Nu borde det dra lite grann i era ljumsakar. Om ni släpper upp knäna igen mot taget och håller dem ungefär halvvägs mot vad ni gjorde förut, så känns det att strecha ljumskar i höftskydd, effektivt va? Längre ner än så går det inte att trycka benen (utan hjälp) med skydden. Detta beteende fortsätter skydden med i alla övningar, jag som alltså inte är så smidig innan skydden kom på blir nu lika smidig som ett kylskåp och vi alla vet ju hur smidiga de är. Okej, nu har vi kommit fram till att med höftskydd är man som ett kylskåp, för att få fram den form jag hade på gårdagens träning så får man lägga till att jag inför igår inte hade tränat sen augusti och dessutom hade underställ under mina höftskydd. Vilket gör att man blir om möjligt ännu stelare. Igår var jag alltså, smidig som ett kylskåp, hade ben som efter fem minuter var stumma som trä och lite småförkyld. Vi kan nog alla nu förstå att summasumarum av min första träning i det nya laget inte var särsklit imponerande. Och idag får jag sota för aktiviteten med värk i hela kroppen. Det var även tur att det inte fanns några snygga killar närvarande vid gårdagens träning, Maja säger att jag blir ful i mina höftskygg, de ska tydligen vara väldigt osmickrande. Jag förstår inte varför, enorma höfter och platt rumpa är väl attraktivt?
Men det var underbart att få leka med en fotboll igen!
Det var bra så.
Petronella Ek
Kommentarer
Trackback
