Döden döden döden.
Idag har vi haft en uppmuntrande heldag på universitetet. Jag va vettskrämd redan efter 15 minuter och insåg hur lycklig jag är att jag inte läser till läkare. Hypokondrikern i mig vaknade till liv direkt när föreläsaren berättade hur farligt det va att äta för mycket mat, även för de som inte bli tjocka. För lite motion och för dålig kost är inte heller bra. Det verkade som att det typ alltid leder till åderföfettning vilket i sin tur på något sätt alltid leder till döden. Jag vill inte dö, iaf inte än och inte när jag är 70 år heller.
Efter doktorns föreläsning kom en psykolog och en kuator, då pratade vi om mest om döden. Det hjälpte inte direkt för att lätta upp stämningen. På bussen hem kom jag att tänka på hur mycket man får lära känna sig själv under utbildningen, hela tiden tvingas man på något sätt reflektera över hur man själv är som person, hur man vill va och hur man förväntas vara. Man tvingas ta ställning till hur man ska hantera olika problem och olika situationer med mera med mera. Det är nog väldigt nyttigt när jag tänker efter. I vilket fall va jag helt slut i huvudet när jag kom hem.
Sedan ringde storfiskarn Peter för han va tydligen på besök på torget så jag fick följa med han, hans syster och hans mamma och fika. Det va skönt att få tänka på något annat än döden och träffa hans familj. Det är svårt att beskriva men det betyder iallfall väldigt mycket när personer man tycker om dyker upp på ett litet besök som idag. Nu har jag och Mickael precis kommit hem från lite tennis så nu har jag iallfall gjort dagens gärning för att motverka åderförfettning.
Det va bra så.
Maja Fröjd
Kommentarer
Trackback
