centrumlivet

Jag är sällskapssjuk, väldigt sjuk! Erica är på promenad och jag har fruktansvärt tråkigt. Trots min sjukdom kan jag vissa, korta stunder under en dag uppskatta ensamheten. Jag tror att alla människor behöver sin lilla ensamhet. Idag har jag fått för mycket av den varan. Därför är jag nu uttråkad till tusen. Det är inte så att jag hela tiden behöver ha någon att tala med, jag behöver bara veta att det är någon här. När vi sitter flera stycken här hemma och alla sitter i sin egna lilla värld trivs jag som fisken i vattnet. Nu är jag inte en fisk i vattnet, jag är tokuttråkad och rastlös. När jag blir såhär uttåkad blir jag alltid lite irriterad på att det aldrig finns mer saker att göra på internet och en irritation över att tvn underpresterar har uppstått. Ska jag behöva plocka upp skolböckerna för att få något att göra. Nej, jag vet. Jag ringer till Snövägen och tjatar lite på dem.

Hur ska jag klara mig själv i Eslöv?

Det var bra så.
Petronella Ek