Brevet.
Idag har jag fått ett brev. I brevet låg mitt coopkort, så nu kan jag få lite bunos på all mat jag köper. Bra! Brevet kom från skogarna och Snövägen. När man skickar brev måste man som ni vet skriva namn, adress och allt det där. På mitt brev hade mamma Annika skrivit. Mamma Annika har en liten speciell handstil, den är snirklig och det krävs många års träning för att kunna tyda hennes meddelanden. På snövägen skriver vi alltid lappar om vi åker någonstans och ingen är hemma. Bara för att tala om vart vi är och om det är något annat viktigt som måste meddelas. Detta system infördes före mobilens och smsens tid och håller i sig än idag. När Niklas eller Pappa skriver lappar så är det ganska lätt att förstå vad det står. Men om Andreas och Mamma vill tala om något för oss andra tar det troligtvis dubbelt så lång tid för oss att läsa än det tar för dem att skriva. Kan det ha något att göra med att de är vänsterhänta? Jag hoppas ingen tar det här som ett påhopp för när jag har bråttom skriver jag själv som en kratta med bostäver som spretar åt alla håll och kanter. Men jag kan bara påminna mig om att jag mött en enda vänsterhänt som skriver snyggt. Undra om Lundsuniversitet skulle vilja kosta på denna teori en stor forskning.
Aja, det jag skulle komma till var att när jag såg Mammas handstil på brevet så kom en våg av saknad över mig. Att man kan sakna sina nära och kära så mycket så att man blir alldeles jätteledsen av att tänka på dem. Kan det vara så att jag blir extra ledsen för att jag vet att jag inte bara kan slänga iväg och åka hem när som helst? Jaha, tänker ni, varför kan du inte det? Jo, för att det är alldeles för långt och för dyrt för att åka hem spontatnt bara över ett par dagar. Jag måste ha lite framförhållning för att få tag i billiga biljetter som passar och eftersom resan hem tar ungefär sju timmar är det inte värt att åka hem en fredag och sen åka ner igen på söndagen. Jag får två dagar på tåg och en dag i Karlskoga.
Men Mamma och Pappa kommer ner på torsdag, stackarna får sitta i bilen i minst 8 timmar bara för att deras favorit dotter ska flytta två mil. Rättvist. Jag tror att jag saknar dem ännu mer när jag vet att de snart ska komma. Förra gången de kom ner ringde jag vid nio bara för att kolla att de hade åkt och sen hörde jag av mig ungefär varanann timme för att kolla hur långt de hade kvar.
Mitt hjärta värker av längtan efter min familj och mina vänner. Det är en jäkla tur att jag gillar Lund och har fantastiska vänner här nere.
Det var bra så.
Petronella Ek
Aja, det jag skulle komma till var att när jag såg Mammas handstil på brevet så kom en våg av saknad över mig. Att man kan sakna sina nära och kära så mycket så att man blir alldeles jätteledsen av att tänka på dem. Kan det vara så att jag blir extra ledsen för att jag vet att jag inte bara kan slänga iväg och åka hem när som helst? Jaha, tänker ni, varför kan du inte det? Jo, för att det är alldeles för långt och för dyrt för att åka hem spontatnt bara över ett par dagar. Jag måste ha lite framförhållning för att få tag i billiga biljetter som passar och eftersom resan hem tar ungefär sju timmar är det inte värt att åka hem en fredag och sen åka ner igen på söndagen. Jag får två dagar på tåg och en dag i Karlskoga.
Men Mamma och Pappa kommer ner på torsdag, stackarna får sitta i bilen i minst 8 timmar bara för att deras favorit dotter ska flytta två mil. Rättvist. Jag tror att jag saknar dem ännu mer när jag vet att de snart ska komma. Förra gången de kom ner ringde jag vid nio bara för att kolla att de hade åkt och sen hörde jag av mig ungefär varanann timme för att kolla hur långt de hade kvar.
Mitt hjärta värker av längtan efter min familj och mina vänner. Det är en jäkla tur att jag gillar Lund och har fantastiska vänner här nere.
Det var bra så.
Petronella Ek
Kommentarer
Trackback
