centrumlivet

Igår skulle jag vara en stöttande flickvän och gå och heja på min man som coachade kibs juniorlag. Jag lyckades då med konststycket att låsa in mig själv i ett utrymme där jag varken kunde ta mig tillbaks dit jag kom ifrån eller komma ut dit jag ville. Jag var alltså inlåst i ett utrymme med tre olika utgångar och ingen dörr gick att öppna. HJÄLP! tänkte jag och greps av en aning panik. Jag ringde först till Peckan och tänkte att hon skulle fixa fram ett nummer till en man som jag såg lite tidigare i en korridor i innebandyhallen men sen kom jag på att jag kunde ringa Frida som bor precis vid hallen så att hon kunde komma dit och rädda mig. Frida blev inte helt oväntad lite trött på mig och trodde minsann att det gick att öppna någon dörr. Men det gick verkligen inte. Men som tur va kom det några grabbar som också ville in i hallen men inte heller kunde öppna dörren som jag lyckades be att de skulle komma runt och öppna till mig.