Lägergård.
Jag bor i väntan på min lägenhet hos en tjej i klassen, hon heter Erica. Så när jag i fortsättningen kallar henne Erica vet ni vem jag talar om.
Igår kväll när det var sovdags började jag med min fula vana, att tala sjukt mycket. Ni förstår, jag har alltid väldigt mycket tankar att dela med mig av just vid den tidpunken. Jag har också en tendens att tala väldigt fort och upphetsat, för det jag har att berätta är ju väldigt viktigt. Ibalnd (läs ofta) sätter jag mig även upp i sängen för att verkligen poängtera hur viktigt det jag säger är eller för att illustera något jag talar om. Maja förstog efter ett tag att det inte var någon ide att säga till mig att vara tyst. Hon bad mig istället att prata saktare och lugnare, lite som en vaggvisa. Jag tror att Erica börjar vänja sig med mitt kvällstalande. Igår kväll förklarade hon vad för känsla som uppstår i hennes kropp när jag sätter igång. "Det känns lite som om man är på läger." Läger? "Ja, du vet när man var 14-15 år och var på sommarläger och man grillade vid läger elden och sen skulle sova och alla låg och pratade och fnittrade länge. Och tillslut kom lägerledarna och sa till att man var tvungen att sova." Jag undrade såklart vem som skulle agera lägerledare nu, Erica trodde på grannen. Man kan ju tycka att det skulle vara lite jobbigt att alltid befinna sig på sommarläger där man aldrig får sova trots att man är sjukt trött och ska upp tidigt. Men jag vet inte om detta är ett beteende som jag kan ändra på. Jag kanske helt enkelt bara får träffa människor som uppskattar detta normbrytandebeteende.
Maja skrev i förra inlägget hur mycket hon får offra för att jag kommer hem. Hon skrev inget om allt roligt jag missar i Lund. Hon skrev inget om mina 12,5 timmar på tåg, plus buss resan till och från Karlstad. Hon skrev inget om att jag är 50 mil från min familj och mina bästa vänner så att jag nu har fått lite hemlängtan och väldigt, väldigt gärna vill träffa alla där hemma (inklusive henne). Hon kanske helt enkelt inte vill träffa mig, det kanske inte blir något torget för min del. Det vore ju tråkigt om hon ska behöva känna att det bara är uppoffringar. Jag gör i allfall gärna massor med "uppoffringar" för att få träffa henne. Hoppas hon kommer på andra tankar!
Det var bra så.
Petronella Ek
Igår kväll när det var sovdags började jag med min fula vana, att tala sjukt mycket. Ni förstår, jag har alltid väldigt mycket tankar att dela med mig av just vid den tidpunken. Jag har också en tendens att tala väldigt fort och upphetsat, för det jag har att berätta är ju väldigt viktigt. Ibalnd (läs ofta) sätter jag mig även upp i sängen för att verkligen poängtera hur viktigt det jag säger är eller för att illustera något jag talar om. Maja förstog efter ett tag att det inte var någon ide att säga till mig att vara tyst. Hon bad mig istället att prata saktare och lugnare, lite som en vaggvisa. Jag tror att Erica börjar vänja sig med mitt kvällstalande. Igår kväll förklarade hon vad för känsla som uppstår i hennes kropp när jag sätter igång. "Det känns lite som om man är på läger." Läger? "Ja, du vet när man var 14-15 år och var på sommarläger och man grillade vid läger elden och sen skulle sova och alla låg och pratade och fnittrade länge. Och tillslut kom lägerledarna och sa till att man var tvungen att sova." Jag undrade såklart vem som skulle agera lägerledare nu, Erica trodde på grannen. Man kan ju tycka att det skulle vara lite jobbigt att alltid befinna sig på sommarläger där man aldrig får sova trots att man är sjukt trött och ska upp tidigt. Men jag vet inte om detta är ett beteende som jag kan ändra på. Jag kanske helt enkelt bara får träffa människor som uppskattar detta normbrytandebeteende.
Maja skrev i förra inlägget hur mycket hon får offra för att jag kommer hem. Hon skrev inget om allt roligt jag missar i Lund. Hon skrev inget om mina 12,5 timmar på tåg, plus buss resan till och från Karlstad. Hon skrev inget om att jag är 50 mil från min familj och mina bästa vänner så att jag nu har fått lite hemlängtan och väldigt, väldigt gärna vill träffa alla där hemma (inklusive henne). Hon kanske helt enkelt inte vill träffa mig, det kanske inte blir något torget för min del. Det vore ju tråkigt om hon ska behöva känna att det bara är uppoffringar. Jag gör i allfall gärna massor med "uppoffringar" för att få träffa henne. Hoppas hon kommer på andra tankar!
Det var bra så.
Petronella Ek
Kommentarer
Trackback
