centrumlivet

Jag är en sån där person ni vet som skrattar åt det mesta och för det mesta. Det är ganska lätt att få mig att lägga av ett sånt där superduperdyng garv. Man behöver alltså inte jobba så hårt för att få ett leende på mina läppar. Om jag inte är trött eller hungrig, då ska man hålla sig undan eller erbjuda mig mat eller sömn. Sen blir jag glad igen! Jag är också en sån där människa som är beroende av att få skratta, får inte jag min dos skratt så blir jag alldeles tokig. Det sägs att ett gott skratt förlänger livet, många tror att jag komer bli typ tusen år gammal. (Saltörn?) Man kan ju tro att en sån lätt skrattad (kan man säga så) person är lite rolig själv. Men jag önskar verkligen att jag var lite roligare. Det skulle underlätta, tänk att varje gång man känner att man behöver ett uppmuntrande skratt kunna framkalla det alldeles själv. Självklart skrattar jag åt mig själv ibland, men det gör väl alla? Att vara rolig, spontat rolig är en begåvning, en av många begåvningar som jag skulle vilja ha. Tänk hur gammal jag skulle kunna bli då.

Om ni det ploppar upp något roligt i era huvuden så hoppas jag att jag är den första ni tänker på och ser till så att jag får höra det roliga så att jag får skratta... lite till.

Det var bra så.
Petronella Ek