centrumlivet

Det finns en känsla som är helt sjukt skön. Den känslan kallar jag pepp-känslan. Ni vet när man blir sådär taggad så man nästan studsar fram med ett stort förväntansfullt leende på läpparna. Igår hade besökte den speciella känslan min kropp. Jag skulle spela riktig match för första gången sen, ja vad ska vi tro... början av augusti? När jag traskade den tråkiga vägen från tåget till Tröskevägen gjorde jag det med lätta, nervös och förväntasfulla ben. Det var spännade att få spela igen. Men det fanns en sak som fattades. Jag fick inte matchtaggande tillsammans med Maja. Det blir inte riktigt samma sak om jag inte får härja med henne i omklädningsrummet och spela tokhög musik och sjunga i vår tvåmannakör. Men men, man kan ju inte få allt tydligen.
Matchen då? Jo, i skåne blåser det vilket innebär att bollen inte alltid tar den väg man förväntat sig att han ska ta. Det kan sluta i en målvaktstabbe. En sån bjöd jag på. Men jag tror stenhårt på att det inte kommer blåsa nätsa gång jag spelar match i skåne. Det är även rätt spännnade att inte spela mot tillexempel Villastan, skattkärr, norrstrand, eda. Det borde fler prova på.

Det var bra så.
Petronella Ek