centrumlivet

Jag har de senaste två dagarna varit chef över skottningen på snövägen 3. Idag var en extra tuff dag som chef. Garageuppfarten och gången mellan husen har av någon dum anledning fått ett tjockt lager av snö och is på sig. Det där lagret tyckte Petronella att hon skulle eliminera. Jag har hackat ungefär lika mycket som dvärgarna gör i snövit. För de hackar väl, där i gruvan? Ett litet problem som dyker upp när det är så mycket snö ute är vart man ska lassa av all den snö man lyckats flytta på. Jag har skottat ut den i gatan, flyttat den till utsidan häcken och kastat den över häcken in på vår tomt igen. Finurligt! Efter två timmars skottning och hackning orkade inte Petronella längre utan ställde ifrån sig spadarna för dagen. Min granne, som är i tappa tänder ålder, typ åtta år alltså tyckte att det i morgon är Annikas tur att skotta. Jag håller med honom, men av nån anledning har jag en känsla av att det även imorgon är min tur. Fast det är ju inte hela världen, för när jag har gjort så stora ansträningar så fjäskar alltid mamma och pappa lite extra, det gillar jag. Så allt slit med snön är helt enkelt värt det. Imorgon ska jag alltså avsluta det jag påbörjat idag och unna mig kvalitetstid med Madde, det kan bli en spännande dag. Nu ska jag krypa till kojs och invänta träningsvärken som troligtvis kommer som ett brev på posten. Förresten så ber jag om ursäkt redan nu för de otrevligheter utseendet på detta inlägg kan leda till, men till mitt försvar så har jag och min nya telefon inte pratat om hur jag vill att det här ska se ut. När vi har kommit överrens så kommer nog de inlägg som han och jag knopar ihop tillsammans visa sig från en bättre sida. Det var bra så. Petronella "skottarn" Ek