Hem ljuva hem.
Jag ska få åka hem, en månad tidigare än jag tänkt. Jag är glad! Den 22 mars intar jag Karlskoga och älskade Snövägen. Då ska jag pussa på min nya brorsdotter. Hemlängtan är ingen lätt last att bära med sig!
Jag ser ett mönster i mitt bloggande, av någon underlig anledning hamnar jag alltid här när jag egentligen borde sitta med näsan ner i en bok. Men min bok om allmän förvaltningsrätt är så sjukt tråkig, "jag lånar ett av Julias uttryck "jag lyssnar inte på vad jag läser". Så jag skulle gärna byta ut boken mot en lektion i att stå på händer. För det kan inte jag och jag känner lite att det är något en tjej i min ålder borde kunna. Jag kan inte heller hjula. Lite dåligt kan man tycka, jag tyckte ofta det när jag va yngre och alla andra tjejer (och vissa skillade killar) sprang runt på händer och förflyttade sig likt cykelhjul. Men jag tänker inte så mycket på det längre. Jag har nog kommit över sorgen och skammen. Men just idag känner jag att jag vill strunta i skolan och gå ut i blåsten och regnet och springa runt på händer och förflytta mig likt cykelhjul och så kan jag inte det. Jag gissar att det betyder att jag får återvända till boken om förvaltningsrätt. Vad det nu är?
Jag kom på världens ide, jag ska skära mitt äpple i båtar. Det blir nog roligare att plugga när man får äta äppelbåtar. Det är ju lite som att va liten, även fast man inte är i närheten av att hjula.
Det va bra så.
Petronella Ek
Jag ser ett mönster i mitt bloggande, av någon underlig anledning hamnar jag alltid här när jag egentligen borde sitta med näsan ner i en bok. Men min bok om allmän förvaltningsrätt är så sjukt tråkig, "jag lånar ett av Julias uttryck "jag lyssnar inte på vad jag läser". Så jag skulle gärna byta ut boken mot en lektion i att stå på händer. För det kan inte jag och jag känner lite att det är något en tjej i min ålder borde kunna. Jag kan inte heller hjula. Lite dåligt kan man tycka, jag tyckte ofta det när jag va yngre och alla andra tjejer (och vissa skillade killar) sprang runt på händer och förflyttade sig likt cykelhjul. Men jag tänker inte så mycket på det längre. Jag har nog kommit över sorgen och skammen. Men just idag känner jag att jag vill strunta i skolan och gå ut i blåsten och regnet och springa runt på händer och förflytta mig likt cykelhjul och så kan jag inte det. Jag gissar att det betyder att jag får återvända till boken om förvaltningsrätt. Vad det nu är?
Jag kom på världens ide, jag ska skära mitt äpple i båtar. Det blir nog roligare att plugga när man får äta äppelbåtar. Det är ju lite som att va liten, även fast man inte är i närheten av att hjula.
Det va bra så.
Petronella Ek
Kommentarer
Trackback
