centrumlivet

Jag är bussugen! Det är alldeles för mycket plugg i mitt liv just nu, jag har under dagen försökt att få lite gjort. Vi bibliotekshängare lyckades väl sådär, men vi har ju i allafall försökt. Det är väl ändå något? Nu sitter Jessica och Erica här och är dungerstudisar, jag får dåligt samvete. Därför bloggar jag istället, jag har hört att det kan ge en G på tentan...
Allt detta läsande och tänkande gör mig väldigt rastlös och på bushumör. Jag måste få leka. Vi bor alldeles brevid en fotbollsplan, jag gick förbi där nyss  och där sprang en hel hop med unga pojkar och jagade fotbollar. Planen är omgiven av ett stänsel, när jag gick förbi ingången fick jag lägga band på mig själv för att inte springa in och sno en boll från ett stackars barn och överta hans plats i kön. Jag tänkte även, Snälla söta rara Gud lägg en boll utanför så jag kan få sparka till den med all min kraft! Jag börjar som ni kanske märker sakna fotbollen, hoppas Eslöv har ett lag som vill ha mig. 

Imorgon ska jag nog leva lite rövare, det ska bli kul. Undra vad jag ska hitta på bara? 

Det var bra så.
Petronella Ek

Eller nej, det var inte alls bra så. Jag vill gärna säga: DÖD ÅT TELE2.
Så nu...
Det var bra så.
Petronella Ek   

Vill bara meddela att dagen har nått sitt slut och likaså matchen mellan mig och min käre man Mickael i tennis.

Idag bjöds det på en dubbelföreläsningen och vi är inte riktigt vana med att behöva lyssna mer än en och en halv timme. Idag blev det tre! Fast det låter lite tuffare om man säger 4 timmar. Men ni förstår på Lunds universitet kör de stenhårt på akademisk kvart, vilket innebär att om det står 10.00 på schemat så börjar föreläsningen 10.15. Sen har vi även en kvarts "rast" som gör att det bara är en och en halv timme kvar för läraren att tjöta. Men det är nog så tröttsamnt det.

"Akademisk kvart?? Va fan är det??" Jo, ni förstår det finns en historsik förklaring till detta fenomen. Det är så att Universitetet här i Lund är över 300 år gammalt och för 300 år sedan hade ingen klocka runt armen eller i mobilen utan man fick helt enkelt gå efter domkyrkan. När Kyrkklockan slog tio begav man sig mot skolan och det tog då ungefär en kvart tills alla var på plats. Därav den akademiska kvarten. Kan ni tänka er att de även för 300 år sedan roade sig kvällarna likt studenterna gör idag? Och eftersom det tar en liten extra stund att styla sig inför fest så har kvarten utökats till en halvtimme. Men bara efter sex. Så om någon säger åt dig att vara på en fest klockan sju så innebär det att du innfinner dig där halv åtta. Om ingen säger 19.00 prick prick. Då är det 19.00 som gäller. Lika är det på dagen om någon säger 10.00 prick så ska du va där 10.00. På dagen är det bara en kvart så då blir det också bara en prick. Lite krångligt kan man tycka, men jag tycker att det är charmigt och passar mig perfekt.

Men i allafall, dagens föreläsningar hölls i matematik anexet. Ibland när man kliver in i dessa salar möts man av en förskräcklig syn. Hela tavlan är fullklottrad med massor och symboler och siffror som gör att det vänder sig i magen och paniken visar sig från sin bästa sida. Hela kroppen blir på helspänn och den djuriska flyktinstinkten gör sig påminnd. Sen ser man att föreläsaren är fullt upptagen med att tvätta bort allt det skräckinjagande på tavlan och man känner hur hela kroppen slappnar av och ett litet leende sprider sig på läpparna. Just det, jag läser ju kriminologi och inte matematik.




Det var bra så.
Petronella Ek

När jag flyttade till torget sa de att jag inte hade några grannar i huset. Men nu har jag haft en granne här då och då som jag inte gillar speciellt mycket. Det är nämligen så att vi bor fönster i fönster istället för vägg i vägg. Det är också så att grannen har många vänner som brukar hjälpa honom och jag tycker inte om när de väsnas och kollar in genom fönstren.

Ja, fredag till lördag jobbade jag dygn. Innan jag skulle åka hem från Gullspång till Karlskoga fick jag dock äran att ta med min goa hund Wilma och min brorson Harry ut på en promenad alldeles själv. Jag blev lite chockad att de överbeskyddande föräldrarna vågade släppa iväg honom med mig själv. Jag njöt iaf av att komma ut på en morgonpromenad med vad jag tror kan va världens bästa sällskap. De är så bra Harry och Wilma för de pratar inte så himla mycket utan vill mest bara lyssna på vad jag har att säga.

Oj, räkna för ovanlighetens skull fel. 18 jackor ska det va.

Oh no, upptäckte just att det bara finns en galge kvar att hänga jackor på nu. Det innebär att mina 16 jackor som redan hänger där inte kan få mkt mer sällskap. Sorgligt!

Dagens shopping blev inte riktigt som tänkt. Alltså kom jag hem utan skor med en matta, jacka och klänning.

Jag är sällskapssjuk, väldigt sjuk! Erica är på promenad och jag har fruktansvärt tråkigt. Trots min sjukdom kan jag vissa, korta stunder under en dag uppskatta ensamheten. Jag tror att alla människor behöver sin lilla ensamhet. Idag har jag fått för mycket av den varan. Därför är jag nu uttråkad till tusen. Det är inte så att jag hela tiden behöver ha någon att tala med, jag behöver bara veta att det är någon här. När vi sitter flera stycken här hemma och alla sitter i sin egna lilla värld trivs jag som fisken i vattnet. Nu är jag inte en fisk i vattnet, jag är tokuttråkad och rastlös. När jag blir såhär uttåkad blir jag alltid lite irriterad på att det aldrig finns mer saker att göra på internet och en irritation över att tvn underpresterar har uppstått. Ska jag behöva plocka upp skolböckerna för att få något att göra. Nej, jag vet. Jag ringer till Snövägen och tjatar lite på dem.

Hur ska jag klara mig själv i Eslöv?

Det var bra så.
Petronella Ek

Pluggdagen har förvandlats till shoppingdag. Sånt som jag gillar.

Jag har ett litet problem. Jag kan inte se normal ut på kort. Det är en jäkla tur att jag inte vill bli fotomodell.

Igår va vi på korridorsfest, där fanns det prinsessmuggar. De gjorde att jag trivdes som fisken i vattnet!


Min bästa pose!

Pek <3 Prinsessmugg!

Det var bra så.
Petronella Ek

Eftersom Maja och Siw vill se den vackra lampan på Tröskevägen har jag startat en pengainsamling. Den som vill att jag ska få bra belysning i mitt nya hem kan lämna sitt bidrag i ett kuvert märkt "LAMPAN" i postlådan på Snövägen. Om ni befinner er i södra sverige kan ni lämna ert bidrag på Virvelvindsvägen. Maja och Siw kommer älska den nya lampan precis lika mycket som jag gör, gör dem inte besvikna!

Det var bra så.
Petronella Ek

Jag köpte en lampa till min hall för några veckor sedan. Tydligen köpte jag en riktig innelampa för igår va min lampas syster med på TV i det där programmet som kan heta typ Välkommen hem. Jag älskar min lampa, den gör fina mönster mot draperiet.

Igår såg jag en lampa, jag blev kär. Idag kollade jag på lampan på nära håll. Så pass nära att jag såg prislappen. Min kärlek bleknade en aning, men den finns fortfarande där långt in i hjärtat. I denna affär som lampan kallade för hem bodde också ett överkast, även där uppstog en förälskelse. Jag ogillar när butiskbiträden ska förstöra så vackra ting och kärleken med en konstig lapp som jag inte förstår mig på. Det jag vet är att både lampan och överkastet vill ha ett nytt hem, de gillar inte heller tråkiga butiksbiträden. Av alla hem de kan tänka sig är Tröskevägen det hem de längtar efter allra mest. Jag vill väldigt gärna att deras önskan ska uppfyllas och de ska få kalla Tröskevägen för hem. Det finns bara ett litet problem, de där nedrans lapparna. Både Mamma och jag har paxat att inte ge bort den förmögenhet som krävs. Men Pappa, han hann inte med att paxa... synd för honom!

Det var bra så.
Petronella Ek

Bloggen börjar få rätt mycket besökare måste jag säga. Det sjuka är att jag enbart vet vilka ca fem personer som följer bloggen är. Vilka är allt folk? Jag är extremt nyfiken förtillfället. Antar dock att ingen tänker bjuda på sin identitet i en kommentar så jag får försöka stilla min nyfikenhet på annat sätt.

Jag är en sån där person ni vet som skrattar åt det mesta och för det mesta. Det är ganska lätt att få mig att lägga av ett sånt där superduperdyng garv. Man behöver alltså inte jobba så hårt för att få ett leende på mina läppar. Om jag inte är trött eller hungrig, då ska man hålla sig undan eller erbjuda mig mat eller sömn. Sen blir jag glad igen! Jag är också en sån där människa som är beroende av att få skratta, får inte jag min dos skratt så blir jag alldeles tokig. Det sägs att ett gott skratt förlänger livet, många tror att jag komer bli typ tusen år gammal. (Saltörn?) Man kan ju tro att en sån lätt skrattad (kan man säga så) person är lite rolig själv. Men jag önskar verkligen att jag var lite roligare. Det skulle underlätta, tänk att varje gång man känner att man behöver ett uppmuntrande skratt kunna framkalla det alldeles själv. Självklart skrattar jag åt mig själv ibland, men det gör väl alla? Att vara rolig, spontat rolig är en begåvning, en av många begåvningar som jag skulle vilja ha. Tänk hur gammal jag skulle kunna bli då.

Om ni det ploppar upp något roligt i era huvuden så hoppas jag att jag är den första ni tänker på och ser till så att jag får höra det roliga så att jag får skratta... lite till.

Det var bra så.
Petronella Ek

Ja, idag gjorde jag det igen. Känner mig fantastiskt smart varje gång jag gör detta.