centrumlivet

Idag har jag varit duktig. Så alla som vill ge mig några goda ord är hjärtligt välkomna. Jag och mamma (mest mamma) har packat klart. Nästan, bara morgondagens resväska kvar att pyssla ihop men jag hoppas på att klara det imorgonbitti. Som jag redan har talat om ville SJ gärna att jag skulle stanna i Karlskoga så de ställde in mitt tåg, men de insåg tydligen sitt misstag och gav mig biljetter till en annan avgång. När jag idag hämtade ut biljetterna ser jag att de till och med har varit så snälla att jag fått bokade platser. Sådant lyx som jag inte längre kostar på mig när jag bokar biljetter. Det ska bli skönt att slippa behöva flytta sig för att jag råkat slänga ner mitt arsle på någon annans plats.

Ikväll har jag umgåtts med mina kära vänner, som jag skulle ha gillat lite mindre efter i kväll om det inte hade varit så att jag skulle lämna dem i tre månader. 

Imorgon återvänder jag till skåneland och kommer inte tillbaka till skogarna förrens till jul, jag hoppas att jag fram till dess kan få små doser av stan för annars kan det nog bli tuft att klara sig där nere i södra Sverige. Men jag gör ett tappert försök och ger man fan på att lyckas. 

Det var bra så. 
Petronella Ek    

Nyss hemkommen efter en avskedsmiddag i Kristinehamn för Peckan med mig Peckan och TG. Så nu är man mätt och glad igen. Frågan är om Peckan är mätt eller om hon måste stilla sin hunger imorn på tåget? HÖHÖ. Bara vi tre som förstod det där. Av någon anledning kom vi under middagen in på frågan om hur man ska berätta för sina barn om blommor och bin, TG hade helt klart den bästa och enklaste förklaringen jag någon gång hört. Så här får alla småbarnsföräldrar eller tonårsföräldrar ett enkelt tips på hur man bäst förklarar hur sex ska gå till.

Eftersom jag ägen titeln världens glömskaste (? mest glömska?) person så har jag någonstans glömt min sjal. Tråkigt! Jag hoppas nu att någon hittar den och ger den till någon jag känner. Den är svart med rosa/röda blommor, en volang i samma mönster och en vit virkad (?) kant. Jag gillar den här sjalen och skulle bli mycket glad om den återvände till sin ägare. Det skulle vara snällt om alla kunde hålla ögon och öron öppna för min och sjalens skull. 

Det var bra så. 
Petronella Ek   

Det här med att packa är verkligen inte min grej. Jag flyttar bara runt alla saker, inget hamnar i flyttlådor utan allt får bara en ny plats i huset. Jag kommer också på massor med andra saker som MÅSTE göras. Tillexempel, prova mössor, sortera i sminkboxen eller min favorit sysselsättning, filosofera. Undrar om det finns någon packningskurs eller någon rutinerad packare som gärna vill ge mig en hjälpande hand? Jag funderar lite på vart jag har fått all skit från och varför jag sparar på allt. Är det verkligen nödvändigt?
Men all denna "packning" får mig att inse att det inte är så lång tid kvar innan jag får min lägenhet och det gör mig glad. När jag tänker på det så gör jag ett (väldigt litet, men ändå ett) ryck, så jag kanske borde gå runt och endast tänka. Snart får jag lägenheten, snart får jag lägenheten, snart får jag lägenheten... I och med att jag får lägenheten flyttar jag även ner till skåne på riktigt. Läskigt men samtidigt så kul! Igår kväll saknade jag Lund jättemycket och det är väl ett bra tecken? Det ska bli skönt att komma ner dit igen och återgå till den vardag som jag har där nere. Men som den hemmakära människa jag är kommer jag nog vara väldigt ledsen när jag åker från skogarna och allt bra här! Jag hoppas att skogarnas invånare kommer och hälsar på mig ofta!  

Nu är det dags att återgå till packningen. Jag kanske kan lyckas få ner alla kläder i alla fall.

Det var bra så.
Petronella Ek

Igår var vi ute på stans nya uteställe, kvällen får MVG++ av mig. Hela helgen inkasserar faktiskt detta betyg. Förutom söndagskvällen, jag och Mamma har packat upp varenda kartong som finns i släkten Ek/Eriksson och kollat vad som skulle passa bra i Eslöv. Det var tydligen många saker som ville bo där. Jag hoppas att köksskåpen har en magisk förmåga att svälja prylar. Annars får jag nog knacka på hos grannen och låna ett par skåp där om jag ska få plats. Imorgon är det mina kläder och allt annat skit som får sig en omgång. Jag hatar verkligen att packa och försöka lista ut vad jag kan behöva och vill ha med mig. Jag vill alltid ha med mig för mycket... Om det någon som känner för att uppmuntra mig så är morgondagen den perfekta dagen för lite pepp!

Som ni vet var jag inte helt nöjd med SJ´s insats i torsdags. Nu är jag nästan lite hatisk mot dom. I fredags fick jag ett sms som talade om att de hade ställt in mitt tåg. Inte så snällt! Jag får nu åka hem några timmar tidigare och får en längre väntetid i Göteborg. Men jag kommer i alla fall hem tidigare, det är ju skönt!

Trots att jag är teknikens under så finns det ett litet problem som jag inte tycks hitta någon lösning på. Om jag vill lyssna på en speciell artist på spotify söker jag upp honom sen trycker jag på play och förväntar mig att de fortsätter att spela fram tills jag säger att nu vill jag inte lyssna mer. Men spotify tycker tydligen att jag ska bekräfta efter varje låt att jag fortfarande vill lyssna. Jag måste alltså trycka på play för varje ny låt. Väldigt störande, det förstör flytet. Om det är någon som har en enkel lösning på detta problem får ni gärna dela med er.

Jag måste nog säga att jag saknar min cykel som står nere i skåne. Att gå från stan till Snövägen i klackskor är ingen ide som borde få dyka upp i huvudet på små flickor. Hej Blåsor!
 
Det var bra så.
Petronella Ek

Har egentligen bara en vettig sak att säga idag, JAG ÄLSKAR LEDARSKAP 05-08.

Igår var Ledarskap 05 tillbaka på Letälvsskolan. Och allt var precis som vanligt, helt ofattabart att vi har varit borta från varandra i drygt två år. Påställa och dumma kommentarer var vardagsmat under vår gymnasietid och igår fick vi smaka på vissa av våra inte allt för smarta stunder. Till exempel kan Folke kasta ett pappersflygplan 50 m, Jimmy tror att EM skulle spelas i Japan, Alex funderade på från vilklet land muslimerna kommer och Sandra tycker att vi har väldigt många maskar som bor här tillsammans med oss på vår jord. Under gårdagen tog Le2an hand om oss med blandade resultat. Något denna Le2a inte visste var att man inte ger LE05 en tävling, det kan aldrig gå väl och det är inte mycket vi bangar eftersom vi är en klass full med vinnarskallar som älskar att leka. Mitt lag bangade minst så vi tog med oss segern hem och det kan väl vi säga var rättvist, med tanke på att Patrik fick offra sitt huvudhår. Jag kan dock rekomendera att inte äta råa ägg eller absolut inte vara kräkmagad och äta två råa ägg. Det kan gå på tok då.  

Idag fortsätter LE05 att njta av varandras sällskap och slår till medd ett dundrande party! Jag tror om jag känner oss rätt att det kan bli fantastiskt kul och nya minnen kommer definitivt skapas och dessa minnen vill jag bära med mig för all framtid. Jag blir sjukt glad av att umgås med dessa människor och jag tror att jag delar känslan med resten av klassen. Om ni ser mig gå runt och le i kväll så är det bara för att jag är så glad! 

Det var bra så.
Petronella EK  

Nu är jag hemma, i Karlskoga. Vi har i diskuterat flitigt den här veckan vad som är hem nu för tiden. Jag tror att vi kan sammanfatta det med att Karlskoga är hem och Lund är hem. Jag har två hem, jag gillar att ha två hem i två olika delar av sverige. Jag åkte från mitt skånska hem klockan sju i morse och kom fram till mitt värmländska hem klockan fem i eftermiddags. Jag gillar inte att det tar tio timmar att ta sig mellan mina hem. Tänk om SJ skulle kunna hämta mig vid enda dörren köra mig direkt till nästa. Idag fungerar inte SJ på det sättet. Idag kunde SJ bara köra till Kil trots att alla på tåget ville åka hela vägen till Karlstad. Min resa har alltså gått kanon, helt utan förseningar fram till en kvart innan beräknad landningstid. Jag tycker att det känns lite tråkigt att vi var så nära målet men inte lyckades, undra hur SJ känner. Vi fick åka buss från Kil det var inte spännande och gjorde att jag missade en fika med Petra "chefen" Löfgren. Inte nog med det så tog mitt batteri i mp3´n slut lagom till min ankomst till Karlstad. Man kan tycka att det är lite orutin att inte ha ett extra batteri när man är så gammalmodig och har mp3. Men Eftersom mitt guldfiskminne faktiskt existerar så fick jag inte med mig något sådant från skåne. 

Men när jag kom hem blev jag lycklig, på snövägen befann sig världen mysigaste djur. Jag pussade på Hampus så mycket att han blev arg på mig. Men Kasper är lite fegare, så honom har jag inte fått tag på än. Men det blir inte nådigt för honom när jag gör det.

Igår fick jag äntligen se säsongens första hockeymatch. Jag var nervös och lycklig på vägen dit. Under matchen blev jag ännu mer nervös och lyckades få med mig Jessica i hejandet vilket innebar att vi var två i Malmö Arena som hejade på Bofors. Det var nästan så att man inte förstog om det blev mål eftersom hela Malmö tystnade. Jag var lite rädd när vi efter matchen skulle vistas utomhus i Malmö. Men vi gick så fort att ingen hann efter.

Denna helg ska jag få umgås med människor jag gillar och saknar jättemycket. Det gör mig glad, mycket glad. Imorgon ska vi tillbaka till den där skolan vi en gång gick på. Vi kommer nog leva lite rövare om jag känner våran klass rätt, det ska bli kul. Vi kommer få lunch på skolan, det ska bli gott! Jag och Majapartaja gör comeback i Sherwood, det kommer bli kanon! Jag uppmanar till allmän utgång på lördag. Nu ska gå och sova så jag orkar härja som aldrig förr!

Det var bar så.
Petronella Ek

Thank God att denna arbetsvecka äntligen är över! Va inte helt säker på att jag skulle lyckas genomlida denna helvetesvecka först men se på fan att det gjorde jag.

När jag var liten och var med Mamma och Pappa till affären ville jag alltid ha massa grejer. Mest godis eller mat men även leksaker och annat fint helt oanvändbart. (Detta är nog ett vanligt fenomen bland barn så jag tror inte att det är någon ide att ställa en diagnos på mig.) Självklart fick jag inte allt jag pekade på. Men ibland lyckades man fjäska till sig något, om Mamma och Pappa var trötta och inte orkade ta diskussion eller om de ville vara lite extra snälla. Så för att få det man verkligen ville ha var man tvungen att ha en välfungerande strategi. Det var ingen avancerad taktik, den gick helt enkelt ut på att fråga först om det man helst ville ha, som var mest troligt att man skulle få och som var längesen man fick. Om vi tillexempel tar Kalas puffar så kunde man inte fråga varje gång man var med och handlade utan så sällan som möjligt. Mamma och Pappa gillade inte att vi åt Kalas puffar "det där kan ju inte vara gott, det är ju bara socker". Så för att få hem ett sådant paket var man tvungen att tänka igenom sina val med noggrannhet. Nu är inte mina föräldrar strängast i världen utan de ligger väl nångonstans på top 30. De gånger man lyckades få med sig ett paket hem åt man puffarna med stor njutning och log glatt åt leksaken som ofta fanns i paketet. Ofta hann vi nog tröttna på att äta puffar redan innan paketet var slut.

När det blev dags för första frukosten här på virvelvindsvägen plockade Erica fram ett paket Kalas puffar och jag kunde inte undvika att småle lite för mig själv och jag kunde nästan höra Mamma och Pappas röster i huvudet. "Det där kan inte vara gott, det är ju bara socker." Men det kan visst vara gott, i små potrioner. Mest kanske för att man tyckte det var gott när man va liten och det smakar ju lite av triumf. Men det mest anmärkningsvärda med detta paket var storleken, jag har aldrig sett ett så stort paket Kalas puffar!



Det var bra så.
Petronella Ek

Har suttit och skrivit 2009 på alla viktiga papper på jobbet idag, sen såg jag något papper där det stod 2010. Blev lite osäker vilket år det egentligen är så jag fick ju leta rätt på en ny kalender och insåg då att det är 2010. Är jag senil eller har jag bara lite för mkt att tänka på? Jag hoppas på det senare alternativet.

Jag har också hunnit se att Peckan har glömt det som vi i Västergötland/Värmland brukar kalla ironi. Klart jag vill träffa henne. Tycker bara att det är lite roligt gjort att hon ser till att hela Karlskoga ska stanna upp och boka upp Peckan tid på schemat. Men det gör vi ju alla så gärna. Lite hemlängtan är nyttigt och förhoppningsvis kanske det gör att man uppskattar tiden med sina nära och kära lite bättre och inte blir tjurig för små saker som hunger och liknande ;)

Det va bra så.
Maja Fröjd

Jag bor i väntan på min lägenhet hos en tjej i klassen, hon heter Erica. Så när jag i fortsättningen kallar henne Erica vet ni vem jag talar om.

Igår kväll när det var sovdags började jag med min fula vana, att tala sjukt mycket. Ni förstår, jag har alltid väldigt mycket tankar att dela med mig av just vid den tidpunken. Jag har också en tendens att tala väldigt fort och upphetsat, för det jag har att berätta är ju väldigt viktigt. Ibalnd (läs ofta) sätter jag mig även upp i sängen för att verkligen poängtera hur viktigt det jag säger är eller för att illustera något jag talar om. Maja förstog efter ett tag att det inte var någon ide att säga till mig att vara tyst. Hon bad mig istället att prata saktare och lugnare, lite som en vaggvisa. Jag tror att Erica börjar vänja sig med mitt kvällstalande. Igår kväll förklarade hon vad för känsla som uppstår i hennes kropp när jag sätter igång. "Det känns lite som om man är på läger." Läger? "Ja, du vet när man var 14-15 år och var på sommarläger och man grillade vid läger elden och sen skulle sova och alla låg och pratade och fnittrade länge. Och tillslut kom lägerledarna och sa till att man var tvungen att sova." Jag undrade såklart vem som skulle agera lägerledare nu, Erica trodde på grannen. Man kan ju tycka att det skulle vara lite jobbigt att alltid befinna sig på sommarläger där man aldrig får sova trots att man är sjukt trött och ska upp tidigt. Men jag vet inte om detta är ett beteende som jag kan ändra på. Jag kanske helt enkelt bara får träffa människor som uppskattar detta normbrytandebeteende.

Maja skrev i förra inlägget hur mycket hon får offra för att jag kommer hem. Hon skrev inget om allt roligt jag missar i Lund. Hon skrev inget om mina 12,5 timmar på tåg, plus buss resan till och från Karlstad. Hon skrev inget om att jag är 50 mil från min familj och mina bästa vänner så att jag nu har fått lite hemlängtan och väldigt, väldigt gärna vill träffa alla där hemma (inklusive henne). Hon kanske helt enkelt inte vill träffa mig, det kanske inte blir något torget för min del. Det vore ju tråkigt om hon ska behöva känna att det bara är uppoffringar. Jag gör i allfall gärna massor med "uppoffringar" för att få träffa henne. Hoppas hon kommer på andra tankar!

Det var bra så.
Petronella Ek

Idag har vi fått öva på rollspel i skolan, i början av dagen fick vi säga vilken ålder vi kände oss som idag. Just då kände jag mig som min kronologiska ålder, alltså 21.
Nu några timmar senare känner jag mig mer som vanligt. Så som jag känt mig den senaste tiden som ca 64,5 år. Det känns som att jag jobbat och pluggat stenhårt hela livet och allt jag behöver är lite vila.

Men till helgen är jag iallfall ledig och då blire först reunion på Letälvsskolan med gymnasieklassen och på lördagen styr jag klassfest på torget. Så jag hoppas att jag piggnat till fram till dess. Annars kommer väl Peckan skälla på mig och kalla mig pensionär hela dagarna.

Hon tycker aldrig synd om mig som sliter dygnet runt dag efter dag medan hon festar och unnar sig med sina nya vänner i Lund. Istället lägger hon på mig ännu mer saker jag ska komma ihåg så imorn måste jag låna böcker till henne också. Hon har också befallit mig att dumpa min pojkvän när hon kommer hem och ägna all tid åt henne. Hon har inte lite krav hon inte. Men som den goda vän man är lämnar man schemat öppet när hon kommer hem.
Kanske ska byta ut mitt pensionärnamn till slav?



I vilket fall blir det ju trevligt att unna sig en och annan smarrig sryck i hennes sällskap i helgen. Hoppas hon håller talförmågan hela kvällen med så man iaf hinner prata ikapp lite. O så får vi väl hoppas att hon inte cyklar till festen.

Det va bra så.
Maja Fröjd

VARNING! Se inte filmen frozen. Jag sitter här nu och vågar inte gå och lägga mig förrän Mickael gör mig sällskap.

Ja, igår eller ska man säga idag kan man ju konstatera att mitt första val gick till historien. Mestadels på ett negativt sätt. Jag kan ju säga att jag inte är en utav dom som röstat för att Sverige ''demokraterna'' skulle komma in.

Eftersom jag inte vill plugga tänkte jag dela med mina lite av mina tankar.

Jag hatar tele2 mer än allt annat, det är nämligen så att jag kan vara uppkopplad på internet och helt plötsligt får jag inte vara på internet längre. Idiot tele2.

Igår gjorde vi nattlundalivet och vi cyklade från Julias bostad som någon har placerat bra långt bort från civilisationen till Hallands nation. Jag cyklar där i godan ro och helt oprovocerat hoppar en buske på mig. Detta påhopp gör ju såklart att både cykeln och jag välter. Som tur är har jag nu fått rutin på att ramla med cykeln så jag lyckades unkomma utan en endaste liten skråma. Jag börjar nu fundera på om hjälm vore något jag skulle satsa på.  

Snart, om några (6) dagar åker jag hem till skogarna! Det ska bli skönt att få se stan igen. Det känns som om jag har varit borta i flera månader men det är knappt en. När jag är hemma ska jag såklart ta med mig pensionären och inviga nya coola utestället i stan, det ska bli mycket spännande. Jag ska också äta mangoraja (troligtvis direkt ur flaskan) på som hemma, finns inget fik som har så god mangoraja som, som hemma. Där kan Lundafiken slänga sig i väggen.
Men innan jag åker hem ska jag få en liten Karlskogados här i Skåne. På onsdag ska jag få gå på hockey, som jag har längtat! Jag blir alltid lite extra glad när jag får gå på första matchen för säsongen. Hockey är det första tecknet på att vintern är påväg. Sommar i all ära men vintern är allt bra mysig. De säger här nere att det aldrg blir snö utan bara en massa slask. Jag gillar inte slask, ogillar det lika mycket som jag ogillar tele2. 
Tillbaka till hockeyn. Jag hoppas verkligen att Bofors kan göra en bättre match än vad de tydligen gjorde sist. Det skulle ju vara väldigt tråkigt att behöva höra i tre år hur dåliga Bofors är. För det skulle jag garanterat få höra varje dag! Jag kommer sakna att inte åka till hallen med Farran och kolla på denna fantastiska sport. Hoppas pappa kommer sakna mig när han åker dit. Som tur är får jag när jag kommer hem åka till hallen och andas in den där speciella doften som bara finns i Karlskoga och se lite hockey där den ska ses. 

Jag kom på nu att när man är i skåne måste man ju äta skånepepparkakor. Det fick vi alltid när vi var små och var på semester. Undrar varför just då? Aja, nästa gång jag handlar ska jag nog köpa med mig ett paket och hoppas på att de smakar lika gott nu som de gjorde när jag var liten. 

Nu borde jag plugga, men jag tar nog en lång powernap istället. Plugga på en lördag, det låter ju helt befängt.

Det var bra så. 
Petronella Ek 

Ja, jag får väl bjuda på lite semesterbilder som jag lovat. Bättre sent än aldrig.

Idag läste jag något väldigt intressant. Det var det där Platon som som yttrade sig, han sprang omkring här på jorden ungefär 300-400 år före kristus. Om jag kunde rösta på honom i rikstadsvalet hade jag nog gjort det. För dehär ideerna köper jag rakt av, nästan.  
Jag har för övrigt röstat idag, vuxenpoäng till Pek. 

Aja, det här talade Platon om för mig idag. 

Människornas reproduktion borde organiseras ungefär som hästavel, så att helst bara de mest kraftfulla exemplaren i sina bästa år skulle sammanföras och föda barn:
Förbindelser mellan de bästa män och de bästa kvinnor (böra) vara de vanligast förekommande, och förbindelser mellan de sämsta män och de sämsta kvinnor derimot ingås så sällan som möjligt. Och man bör låta de förras avkomma uppfödas men ej de senares, om hjorden skall kunna bevaras i yppersta skick. 
För att undvika oroligheter tänkte Plataon att man skulle annordna lotterier, som äro så listigt inrättade, att vid dylika tillfällen de mindervärdiga individerna skola få skylla på sin otur och ej på de styrande. De önskade barnen skulle sedan föras bort och uppfostras av särskilda barnsköterskor, medan de "mindervärdiga föräldranas barn, även som andra barn, som råkat att vara ofärdiga eller missbildade" skulle gömmas undan på någon hemlig plats för att hålla "väktarnas klass ren". 

Jag hoppas innerligt att jag tillhör de som är värdiga att skaffa barn.  

Det var bra så.
Petronella Ek

Nu ni damer och herrar, vänner och fiender ska jag berätta något för er.