centrumlivet

Vilken jäkla vecka, vilken jäkla dag! Började morgonen med tenta. Den gick förhoppningsvis bra. Helt utmattad och hjärndöd återvände jag hem till lägenheten. Tänkte vila en stund på soffan men hela världen ringde som vanligt när man ska nappa så jag diska och städa istället. Började precis ladda för träning när de ringer från jobbet i Gullspång. Så nu ska jag skynda mig dit och jobba där ikväll och sova där och sluta kl 08.00 imorn istället. Det är inte meningen att jag ska motionera min kropp eller sova.

Det va bra så.
Maja ''Stressarn'' Fröjd

Jag är just nu lite rädd. Mitt huvud är fullproppad med fakta och annan onödig kunskap och det känns som att det kommer sprängas om jag lär mig en enda sak till. Inatt drömde jag förövrigt om vår föreläsare, jag va av okänd anledning arg på honom och vi hade en hetsig diskussion. Sedan ångrade jag mig jätte mycket då jag insåg att vi inte skriver anonyma tentor längre och att han antagligen inte skulle ha något emot att kugga mig efter vårt lilla samtal. Universitetet har tagit makten över min hjärna och mitt liv tror jag. Det känns inte som en positiv sak.
Men snart är det som tur är lov, 44 dagar kvar för att vara exakt.

Plötsligt dök flashbacks från förra årets första dag på sommarlovet upp. Lovet kom inte en dag förtidigt och basgruppen va nog väldigt glada att slippa varann efter allt vårt slit med B-uppsatsen. Då firade jag iallfall in sommarlovet tillsammans med Kjell Erik Knutsson, Pek och Direktör Westlund hemma hos den sistnämnde. Han höll på att flytta och av någon anledning hade jag och Peckan med oss en matta hem när kvällen nått sitt slut och vi knallade hem med lätt rökparfymering. Undra vad detta året kan bjuda på, det vore bra om jag kunde vandra hem med en dator denna gång.

Nej, back to business. Bäst att ligga i om det ska bli något vettigt av en någon dag framöver.


Pek och Kjell på väg till Direktör Westlund. Basgrupp 2 skriver B uppsats med förstärkning av socker söt Lilly.

Det va bra så.
Maja Fröjd

Tentorna duggar tätt, jobben och fotbollen ska kombineras, flytt och skilsmässa från Pek ska ske och jag är allmänt sliten. Men va fan spelar det för roll, när allt annat känns så fruktansvärt rätt.
Jag har under veckan konstaterat att jag är lyckligt lottad. Tänk att allt skulle lösa sig tillsist och att allt blev till det bättre.. som alla sa men jag vägra tro på. Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
http://www.youtube.com/watch?v=4RwHnbVIfPQ&feature=related.

Jag är även väldigt lycklig över att jag har en sådan fin vän som Pek. Jag kan inte förstå att jag satt här och peppade henne att plugga och flytta till Lund och jag kan inte fatta att hon suttit här och hjälpt mig kolla efter ny lägenhet. Jag kan helt enkelt inte förstå att vi peppat varann till att skiljas, för usch va jag kommer sakna henne. Men det är väl såhär dåraktigt man beter sig när man tycker om någon tillräckligt mycket, för oavsett hur mycket jag kommer sakna och längta efter min kära vän så vill jag ju inget hellre än att se henne lyckas och att alla hennes drömmar ska bli verklighet.
    Hur ska jag kunna bo själv efter två år av sällskap med Peter och Peckan. Jag kommer antagligen återgå till att prata med mig själv, skratta högt i ensamhet framför tvn och bli allmänt konstigt som under Degerfors tiden. Hoppas ni kommer gilla mig ändå. 

Bäst jag slutar där, jag börjar bli alldeles för sentimental och tjutig här. 


underbara älskade vänner <3

Det va bra så. 
Maja Fröjd

 

Hon den där Vickan, prinsessan vet ni. Hon har tydligen hittat sin drömprins hon. Men trots det letar efter honom hon med ficklampa är hon inte nöjd? Hon borde ju ha bestämt sig nu med tanke på att de ska gifta sig väldigt snart och jag hört att det inte är så bra om kungligheter drar sig ur sina bröllop när alla förberedelser är i full gång. Jag har sett ett par program som svt visar med Ebba von sydow som programledare. Hon passar inte riktigt som handen i handsken som programledare men det får gå i allafall. Men oj vad mycket förberedelser det är och inget får gå fel och allt måste glänsa. Undrar om mitt bröllop kommer vara lika välplanerat? Men jag ser faktiskt fram emot att få se fina klänningar och glada ansikten!

Vickan letar själv med ficklampa medan mina vänner har tagit på sig uppdraget att leta åt mig. Trots att jag tycker att jag inte behöver någon hjälp. Det kanske är så att jag är den verkliga prinssesan?  Chefen har något rackartyg pågång igen och jag börjar bli lite nervös.



Det var bra så.
Petronella Ek

Tro det eller ej men jag är numera granne med mig själv. Jag sitter just nu vägg i vägg med min nya lägenhet. Känns bra, känns konstigt. Det är ju lite av ett nedbyte om man säger så och det kommer nog svida lite när jag ska sitta i min nya etta och se någon annan person flytta in i min fina gamla tvåa. Men det känns i vilket fall bra att veta att jag har en lägenhet i augusti och slipper flytta hem. Känns bra att bo i ett hus där man redan vet vilka grannarna är (<3 Egon) och sist men inte minst känns det fantastiskt att bo kvar i centrum. Vem hade kunnat ana att vår sjungande granne hade lämnat sin lägenhet och att jag numera får ta över hans roll som singing neighbour. Familjen är nog rätt nöjda med situationen de med nu när de slipper flytta mina grejer längre bort än till dörren bredvid. Det som får plats vill säga, en hel massa saker kommer ju nu bli få hoppa ner i lådor och stanna där tills jag har en större lägenhet igen. Hyresvärden har lovat att höra av sig om någon större lägenhet skulle dyka upp så förhoppningvis blir jag inte fast i minilägenhet föralltid.

Allt detta innebär också att man kära vän Pek snart blir bostadslös. Vi har kollat lite på lägenheter till henne också men i Lund har de tydligen lite högre krav än i Karlskoga, där lägger folket upp annonser att de söker snygga kombosar. Jag vet inte riktigt hur vi ska tolka det? Vill de ha mer användinng för sin rumskamrat än som sällskap kanske? De är allt bra speciella de där studenterna i Lund.

Det va väl dagens nyhet så att säga. Tyvärr måste jag också meddela alla er från mina hemtrakter som jag lovat sovplats under Putte i Parken att det numera kan bli lite trångt. Men ni kanske kan sova i bilen på grusparkeringen?

Det va bra så.
Maja Fröjd

Ja, efter en riktigt hård vecka, med föreläsningar, jobb och tentaplugg blev det äntligen hÄlg. Gårdagen spenderardes först på jobbet och på kvällen blev det mys med familjen, Jenny och Christer och gudbarnet Richard. Det har blivit lite av en tradition att jag och Harry dansar tryckare på fredagkvällarna nu. Igår dansade vi till love shine a light och jag lärde honom att han inte ska titta i uringningen när han dansar utan titta i ögonen. Jag skulle bli mycket förvånad om han inte blir tryckarkungen när han växt upp och får inta statshotellet, han har ju lärt sig från en som kan det där menar jag.

Idag har jag först varit på marknad här i Gullspång, värre än Kopparbergsmarken nästan. Om man tappar bort varandra på Gullspångsmarken hittar man aldrig varandra igen, för det är så mycket folk att ingen har täckning på mobilen. Nästan iallafal..

Efter det begav jag mig till Hova för att hälsa på min gamle far. Då kan man ju undra va Hova är för ställe, jo ni förstår att Hova är nog det enda stället i Sverige där man istället för att sänka hastigheten vid en skola höjt hastigheten till 60km/h. Antagligen inte överdrivet intelligenta barn som går där eftersom de verkar vilja bli av med några. Det bör också tilläggas att resterande delen av vägen har blivit sänkt från 90km/h till 80km/h. Alltså enbart sträckan förbi skolan som är höjd. En annan sak som är bra med Hova är ju att Johan Bertilsson kommer därifrån, och honom har vi ju sett på tv idag. De gör sig väldigt bra på tv Wiktorsson och gänget måste jag säga. Trist med förlust bara.

Ikväll ska jag återvända till Hova igen och inte skolans gymnastiksal tillsammans med Isabell som har hemvänt i helgen. Där möts vi upp av det evigt glada hova gänget som består av ett antal underbara karlar.  Så nu måste jag bege mig, vinst är ett måste!



Det va bra så.
Maja Fröjd

Igår såg jag en riktigt rolig facebookgrupp igen, den här gången hette den: vi som tycker att killar med liten kuk borde ha orange keps på fest. Jag skratta ganska mycket faktiskt, tycker dock att gruppen är väldigt diskriminerande och jag väljer att avstå inbjudan. Dessutom tycker jag att det finns mycket värre egenskaper än liten kuk som jag hellre skulle märka ut med en orange keps.

Idag bjöd metro på en ny skrattattack när de publicera barns tankar kring vigsel samt Daniel och Victorias bröllop. Här ska ni få höra:

Prinsessan föddes på ett slott, Daniel träffade hon i skogen.

I andra länder kan man ha mycket fruar, men i Sverige blir det tokdyrt.

På film är alla kära, här i Sverige håller vi nog inte på med sånt.

Pappa går upp halv fem till jobbet, det gör han för att han är kär i mamma och oss.

Victoria är prinsessa, Daniel är ingenting, men efter bröllopet blir han typ baron.

Gifta borde chilla mer.

Det va bra så.
Maja Fröjd

Imorgon gör vi comeback. Håll i er!


Det va bra så.
Maja Fröjd