DUNK DUNK DUNK

Ibland, väldigt sällan, näsan aldrig men ädå ibland är jag trött på livet i centrum och längtar efter lugna, stilla och tysta Snövägen. Denna trötthet brukar sammanfall med de gånger jag har jobbat natt. Då kommer jag hem ungefär halv åtta på morgonen och är sådär trött så att jag tror att jag snart ska svimma. Längtan till sängen och efter sömn är enorm. Äntligen får jag krypa ner och lägga mig tillrätta. DUNK DUNK DUNK! Jovisst vet ni, varje gång jag har jobbat natt (det slår aldrig fel) så är det någon utanför som för ett jävla väsen. Exempel på ljud som kan förekomma, någon kastar tegel i en tom conntainer, plogande traktorer, pipande lastbilar, någon borrar i fasaden m.m m.m. Som ni kanske förstår är det inte helt lätt att somna till alla dessa ljud. Då ska ni också veta att det är väldigt lyhört här. Vi bor på andra våningen och om någon går förbi utanför och talar i normal samtalston så hör vi dem klart och tydligt. Förstår ni nu vilka fantasikt höga ljud jag ska försöka ignorera och somna till. 
   Jag förstår mycket väl att ni bara gör erat jobb och att ni måste och allt det där. Men skulle ni inte kunna göra lite tystare jobb fram till, ska vi säga tolv? Och sen efter tolv så får ni slå och dunka hur mycket ni vill. Deal? 

Det var bra så.
Petronella Ek 

Casino.

På lördag åker jag med mina arbetskamarater från PePe:s elbutik på minisemester till Göteborg. Där ska vi gå på casino och bli snuskigt rika samt bo på hotel och avnjuta hotelfrukost. Inför resan har jag dock två problem: 1. Vad ska jag ha på mig. 2. Vilka tre rätter ska jag välja från den graciösa menyn. De alternativ som jag är mest lockad av är de med fet stil. Nedan följer ett smakprov från menyn.  

 
 
¤Tapas på fisk och skaldjur: Pankofriterad pilgrimsmussla med citronmajonnäs och krasse | Laxsashimi med wasabicheesecake och syltad ingefära | Räk- och sikromsmousse med örtflarn  
¤Skaldjursterinne med löjrom samt dill- och gräslökscrème  
   
¤Hummersoppa med crème på syltad fänkål och lantbrödsflarn  
¤Carpaccio på oxfilé med tryffelpecorino, pinjenötter och ruccola
 
¤Smörstekt kungsflundra från ishavet med skaldjurscanelloni, dill- och pepparrotspesto samt kräftvinaigrette  
¤Finaste bit av gräddpocherad Lofotskolja med förlorat ägg, sparris, smörad hummercoulis samt potatiscrème med smak av västerbottenost  
¤Grillad högrevstournedos på gräsuppfödd Nebraska-Hereford serveras överbakad med toscanalardo, friterade schalottenlökringar, murkelhollandaise och grillad pecorinopotatiskaka  
¤Grillat lammrack med örtkryddad västsvensk lammbringa, syrade rödbetor, gratinerat citron- och vitlöksstomp samt Manchegosås  
¤Rosastekt franskt ankbröst med vårrulle, tomat- och apelsinchutney samt potatisgalett och smörad citrussås  
   

Ljummen soppa på Valrhonachoklad med äppleterinne och krossad biscotti  
Pannacotta på passionsfrukt med vaniljsorbet och pistagenötscrunch  
Mörk chokladmousse med vaniljyoghurtglass  
Citroncrème med espressogelé samt vitchoklad- och kokoskaka  
Grand dessert – en avsmakningsmeny av alla dessertmenyns delikata rätter  
Liten bit chokladterinne på Valrhona  
Kvällens ost med kex och fikonmarmelad

Det va bra så.
Maja ''all in'' Fröjd

Bröllop.

Jag har aldrig någonsin under mitt 20 år långa liv varit gäst på ett bröllop, jag hoppas att det händer inom snar framtid och att mitt första bröllop blir något i stil med detta:
http://www.youtube.com/watch?v=4-94JhLEiN0
Jenny och Christer, jag litar på att ni styr upp detta. Tack på förhand.

Det va bra så.
Maja Fröjd

Matchmaking.

Som ni kanske har förstått bor jag tillsammans med en vän och de som följer facebooks uppdateringar slaviskt vet att det har hänt lite saker hos min vän. Så nu när hon har lyckats åt sig själv har hon ställt in siktet på mig. Hon försöker hitta en karl åt mig, envis som en åsna är hon och hon har även fått med sig sin Mamma Siw på tåget. De tycker nämnligen att de har hittat den bästa mannan åt mig och att tycka något annat är enligt dem helt otänkbart. Jag vet inte om det är så att min kombo har fått den här iden för att jag och karln i fråga verkligen passar ihop eller om det är så att hela grejen har blivit en drömbild av den perfekta parmiddagen?! Jag tror mest på det senare alternativet. Jag får nu agera klokt här och snällt och försiktigt tala om för kombon att denna idé inte kommer att fungera, hoppas inte hon blir helt förstörd när hennes drömmar försvinner i intet. Men man måste beundra henne för hennes slit med kampanjen matchmaka Peckan.
   Jag har även en vän i en lite större stad, vi kan kalla henne Chefen. Chefen har tydligen också sett det som sin uppgift här i livet att para ihop mig med en vettig man. Och tro mig, det var inte dåligt med alternativ hon rada upp och jag är övertygad om att alla var bra karlar. Chefen ska ut på en resa och ville försäkra sig om att nån tog väl hand om mig när hon var borta, ursäktade hon sig med.
   Men jag tror att hitta en karl gör jag nog bäst själv, kanske några goda ord från vänner kan hjälpa till på vägen men tyvärr är nog det här en livsuppgift jag måste fixa all by my self.

Igår satt jag och glutta lite på tvn då en reklam för ett nytt program på femman visades. Ett dejting program, jag belv nyfiken och gick in och kollad. Jag skulle ju aldrig någonsin våga ställa upp i ett sådant program, jag är helt enkelt för feg och känner inte att jag vill ha tvs hjälp. Men jag undrad vad som skiljer detta från, bonde söker fru, mammas pojkar, ensam mamma söker, bachelor och så vidare. I detta nya program som genier på femman har kommit på ska man dejta i totalt mörker, oj vad spännnde tänkte jag. Att gå på en dejt och inte veta hur personen ser ut utan bara lära känne en personlight lät väldigt roligt. Blinddate gör själ för sitt namn. Men sen tänkte jag, hur lätt skulle det vara att lära känna en person och veta vad som är sant och inte när man inte kan se något kroppsspråk över huvudtaget? Genom kroppspråket kan man säga det mesta. Och om ingen såg mig så skulle jag ju inte ha några som helst problem med att ljuga ihop en historia. Det skulle å andra sidan vara väldigt roligt, i allafall för mig...


Det var bra så.
Petronella "matchmaking offret" Ek

Söndagsåkare.

Igår skulle jag åka den väg som jag åkt så många gånger i mitt liv att jag skulle kunna köra den fram och tillbaka med förbundna ögon utan att köra av vägen. Det handlar alltså om vägen mellan Gullspång och Degerfors. Jag skulle träna i Degerfors kl 17 och begav mig därför ifrån Gullspång kl 15.05 för att jag skulle ha tid att tala lite med tjejerna i laget innan träningen. Svänger ut från Gullspång city och hamnar bakom en bil innehållande en bilförare som verkade ha stora problem med att läsa skyltarna. Hela vägen körde denna person i 70 på 90 väg. Detta gjorde mig en aning irriterad och länge väntade jag på ett bra läge att göra en omkörning, ett sådant tillfälle kom aldrig på grund av konstant mötande trafik. Eftersom irritation började ta plats i min kropp försökte jag trösta mig med att jag snart skulle svänga av och slippa bilen framför mig. Men vad händer? Jo, vederbörande blinkar och svänger in dit jag ska. Den nya hastigheten var nu 70, men bilen framför vägrar köra i högre hastighet än 60. Tankar började snurra i mitt huvud varför personen inte kör i 70 när man får det, jag kom fram till lite olika alternativ.
1. Personen har ett allvarligt fel i benet (någon slags nervskada) och kan därför inte trycka ner gaspedalen mer.
2. Personen har alldeles för mycket fritid och är mycket ensam. På grund av detta vill personen inte komma hem då han/hon bara kommer sitta i soffan och tycka synd om sig själv.
3. Personen har en äldre släkting på shotgun sidan som skriker extremt högt och drar personen i örat så fort personen trycker på gasen.
4. Personen älskar att sabotera för andra och se till att de kommer för sent till viktiga möten etc.

För er som inte åkt denna väg kan jag meddela att den är otroligt kurvig och backig så bra tillfällen för säker omkörning finns det inte gott om, med tanke på det hala väglaget och konstanta möten bestämde jag mig därför för att hålla ut och vänta tills det rätta tillfället skulle dyka upp vid någon utav de två långa raksträckorna. Givetvis får vi möten vid den ena raksträckan och den andra raksträckan bestämmer sig plötsligt personen för att testa hur hög hastighet bilen kunde uppnå, vilket tyder på att både teori 1 och teori 3 kan strykas. Efter alldeles för lång tid kommer vi till en plats som kallas mokorset kan de som vill välja att exempelvis svänga in till Åtorp (varför någon nu skulle vilja göra det vet jag inte). Där sänks iallafall hastigheten till 50 km/h men personen i bilen framför väljer då istället att fortsätta köra i 60 trots närliggande hus fulla med barn och djur.
Slutsats: Jag blir irriterad på folk som inte håller hastigheten utan håller på och söndagsåker. Personen framför mig var klart och tydligt en person med starkt förakt mot sina medmänniskor och har ett tydligt hat mot barn och djur. Kanske beror detta på något barndomstrauma.

När jag sedan skulle återvända till Gullspång på kvällen vägrar bilen istället att samarbeta, jag tvingas gå ut och skrapa rutorna hela fem gånger på den (by night) mycket skräckingjagande väg jag befann mig på. Alla skräckfilmer jag sett spelades upp i mitt huvud när jag stod där på den ensliga vägen, ensam i mörka skogen. När jag väl var hemma var jag glad att jag överlevt skräcktimmen i skogen och lycklig över att jag fick återse min mamma och syster.

Det va bra så.
Maja ''nightrider'' Fröjd

H elg.

Jaha, då var det dax. Helg, igen.. Pust! Fan va jobbigt! Fröjd kör på en piffig mjukisdress fredagkvällen till ära, Pek kör på klassikern handduk + handduksturban. Det giller ju hon! Pek kommer däremot inom en timme påbörja effektiv styling och bli bofors bobcats snyggaste supporter (av någon anledning) medans Fröjd antagligen kommer förgylla Gullspång med sin sunkiga mjukis utstyrsel. Kombosarna separerar alltså i helgen, ingen fest i helgen va det verkar som. Eller? När Fröjd åker till Gullspång vet vi alla vid det här laget vad Pek gör, hon tar mjukisfåret Bäsen under armen, vägrar ensamheten och åker hem till snövägen. Ensamhet är inte riktigt hennes grej, hon har aldrig känt den där känslan av att det är skönt att vara ensam och ifred ibland som andra som flyttat hemifrån gör. Sällskapssjuk? I stort behov av man? Nu berättar hon dock att hon inte rakat benen så karlarna får utebli tills det problemet är löst. Synd! Fröjd försöker förgäves förgäves locka henne med olika karlar i vänskapskretsen, men hon nappar inte riktigt. Hon förstår helt enkelt inte sitt eget bästa. Fröjd hotar därför med att tvångsvårda henne när hon tagit sin examen, om hon inte kommit på bättre tankar vi det laget. Fröjd däremot förlorar manliga vänner på facebook, de danska damerna ser henne tydligen som ett hot, trots de många mil som skiljer länderna åt. Men inte deppar hon för det, hon håller sig ju numera inom Sveriges rikes gränser. Det känner hon sig tydligen väldigt nöjd med.

Det va bra så.
Maja Fröjd & Petronella Ek ''under helgen särbos''

PS. Kommer Pek finna sin vita riddare om hon kör med några av dessa repliker? DS.
http://www.youtube.com/watch?v=oVbV5bw_u30


Big Brother.

För ett tag sen gick jag och min käre vän/kombo Pek förbi en tom lokal ungefär vid Saxin för de som vet vart det är. Vi kom då att tänka på Big Brother och va kul det skulle va om vi skulle bo där inne och folk skulle gå förbi och kunna se och höra våra (som vi själva tycker) sanslöst roliga samtal och diskussioner. Efter en stunds betänketid kom vi fram till att planen kanske inte va helt genomtänkt och att våra tittare antagligen skulle bli ganska uttråkade. Men idag när vi åt middag kom diskussionen upp igen, fan va roligt det skulle vara att va med i Big Brother! Tänk att vara inlåst med massa härliga personer och bara leka hela dagarna, är det något man kan efter en treårig ledarskapsutbildning är det att va kreativ, hitta på lekar leka och hålla folk sysselsatta kan jag lova. Sen tycker jag att det här med bikten som finns i Big Brother huset är fantastiskt kul, först kommer alla dit kanon glada och biktar sig om hur latjo lajban allt är men efter några dagar eller veckor kommer tårarna på deltagarna och det är där och då våra svagaste motståndare skulle dra sig ur och lämna huset. Ja, vi hade noga planerat olika strategier för att vinna och vilken roll man skulle ta i huset när Peckan plötsligt mitt i allt planerande drar kommentaren som dödade hela diskussionen, jag skulle nog vara bäst i farmen. Farmen!? Världens tråkigaste program, trots detta otroligt tråkiga uttalande spann vi vidare lite på dokusåpa diskussionen, då kom Robinson på tal, vi konstaterade dock snabbt att vårt konstanta ätande och våra ständiga hungerkänslor skulle göra oss till onda och hatiska människor som antagligen skulle misslyckas rejält med det sociala spelet. Dessutom är jag allergisk mot myggor och tanken på att dö utsvulten med myggor surrandes i öronen på en öde ö lockar mig inte.
Nej, det får bli Big Brother helt enkelt. Grymt roligt program, vart tog det vägen?

http://www.youtube.com/watch?v=PZcWyUI1YjE
Gammalt hederligt Big Brother klipp som en del troligtvis aldrig glömmer.

Det va bra så.
Maja Fröjd


Hat.

Just nu känner jag ett visst hat, det är i och för sig en väldigt stark känsla så jag kanske borde tona ner mina känslor lite, till starkt ogillande. Det jag hat.. starkt ogillar är trånga parkeringar och teknik. Jag har just varit på kontoret som ligger vid örntorget och runt omkring där finns det inte så många parkeringar utan man får snällt ställa sig vid busstation. Som inte ligger speciellt långt bort så den promenaden klarar jag utan att falla ihop av trötthet. Fem över sju är det parkeringen alltid full och kommer man som jag gjorde idag, tre minuter innan det är dags att infinna sig hos chefen så får man en viss panikkänsla i kroppen. Men titta där, en ledig yta! Mitt val av yta var mycket teksamt och jag är glad att inte Fru lapplisa var på turne för då hade RYN garanterat fått en lapp. Men när jag efter dryga timmen kliver ut till den kära saaben finns där ingen lapp och ett leende sprider sig på mina läppar. Men det försvinner så fort jag har satt mig i bilen och försöker planera vägen ut. Parkeringen är inte bara full utan vid halv tolv så är den överfull, till bristningsgränsen och det är fler än jag som har gjort lite tveksamma val av ytor att lämna fordon på. Jag får backa, och köra framåt ett antal gånger innan jag inser att jag kommer inte komma runt här utan jag får backa ut, hela vägen fram tills jag når parkeringens slut. De som känner mig och har färdats med mig vid ratten när det ska backas tänker nu nått i stil med. "OH NO! låt alla andra rädda sina bilar först". Lite så tänkte jag också men med tungan rätt i mun och en oerhörd försiktighet kom jag och RYN därifrån utan att repa en enda bil! Kred till oss, bra sammarbete! Vi (jag och RYN) begav oss nu vidare mot grusparkeringen vid saxin, där ska RYN få vila tills det är dags för nya äventyr. Men ett problem återstod. Även denna parkering vad smockfull och vi snurrade runt ett tag för att hitta en lucka. Tillslut hittade vi en som både vi och de andra bilarna på parkeringen var nöjd med! Skönt!

Jaha, tänker ni nu. Teknik då, varför hatar du det? Joo, för att tekniken aldrig gör som jag vill! Och det är få som inte gör som jag vill! Jag kommer hem ivrig att få skriva av mig om mina parkerings uppleverlser, sätter mig framför datorn och försöker komma in på internet. Men nehe, inte de.. inte idag, vadnudå? Internet funkar inte. Jag klickar upp den där rutan som visar nått om nätverket (för det har jag sett andra göra) och ser då ett kryss i över ena anslutningen. Ahha där är felet, Petronella prova tryck där och se om nått händer. Mycket riktigt hände det nått. Det är tur att jag har en så inteliget dator som talar om för mig att slå av den lilla svarta maskinen på golvet (datorn valde något svårarde datorspråk för den lilla maskinen) och dra ut alla kontakter, vänta 10 sekunder och trycka på allt igen och sätta i kontakterna. Hmm, tänkte jag och satte mig på knä på golvet och började vända och vrida på den lilla svarta maskinen. Hittar ingen av och på knapp... jag provar med mitt lilla hemmagjorda trick som jag alltid försöker med när någon teknikpryl trillskas med mig. Jag tryckte i alla kontakter lite extra och tittar upp på datorn och vips, krysset var borta. Det är vid sånna tillfällen som jag tycker att jag är fruktansvärt teknisk och blir väldigt stolt över mig själv!

Det var bra så.
Petronella "teknikundret" Ek
RYN och Petronella i sammarbete!

Akademin.

Ibland undrar jag varför jag läser på universitetet. Det här med att läsa böcker har aldrig varit min grej. Eller jo, när jag va typ 10 år och malde hästböcker. De senaste 10 åren snittar jag väl ungefär 1 bok/år. Jag tycker att det är så mycket trevligare att få information muntligt. Det är inte lika sömnframkallande att lyssna som att läsa. När man är på föreläsning kan man tänka på lite allt möjligt men ändå komma ihåg vad som har sagts. Värre är det att läsa och tänka på annat, då måste man läsa samma rad 15 gånger innan man kommer ihåg vad man läst. Efter detta uttalnde förstår ni kanske att jag känner ett visst missnöje med att referera de 11 böcker vi har denna kurs i min hemtentamen. Snart får jag säkert ett mail från någon av mina klasskamrater där det står att vi har 15 eller 10 böcker i kursen också, det är sådan information jag liksom aldrig lyckas uppdatera mig med. På något sätt har jag iallafall lyckats ta mig igenom 1,5 år på akademin och så har jag tänkt fortsätta de 2 fjuttiga år som är kvar med hjälp av mina bästa vänner improvisation och tidspress.

Det va bra så.
Maja Fröjd


Ost och vinkväll.

Igår var det lördag och ost och vinkväll stod på schemat. Dock fick Frida och Peckan ensamma stå för vin delen, jag körde istället på drinkar och det gick ju det med. Vi kom igång ganska bra där ett tag och började tagga för utgång, förutom Frida. Frida hade tydligen barn, katter och hundar eller något annat viktigt hon va tvungen att åka hem och ta hand om. Efter tolvslaget knallade jag och kombo en 100 m promenad bort till statt där det var överraskande roligt. Där träffade vi glada gamla klasskamrater och tillsammans sjöng och dansade vi i takt på dansgolvet ända till kvällens slut. Trevlig kväll helt enkelt.

Det va bra så.
Maja Fröjd

Ost och vinaremot stattpartners in crime

kvällens mest välanvända låt. http://www.youtube.com/watch?v=rYdI6T8f_5k

Baby Baby!

http://www.youtube.com/watch?v=STDTuNU77ms


Det var bra så.
Petronella ek & Maja Fröjd

Ubbe Bubbe.

Nu ligger jag på soffan, mätt och belåten och laddar inför fotbollsträningen. En del kanske tror att vi lär oss nya häftiga finter och utvecklar våra tidigare kunskaper på träningarna. Det är visserligen sant men vi lär oss så mycket mer än bara fotbolls relaterad kunskap. Vår tränare Urban Engström är en mycket mångsidig och allmänbildad man. Han lär oss nya språk, oftast finska men även lite danska (för de som inte redan kan det). Det är mest räknetalen han försöker pränta in i våra små huvuden men då och då drar han till med mer avancerade ord. Då gör vi som tjejer brukar göra när det är något vi inte förstår, skrattar och funderar på vad fan han mena egentligen. Han lär oss även viktiga saker som att snälla flickor aldrig får kyssa vackra pojkar. Det är sådan information jag tror att tjejerna i laget verkligen kan ha glädje av. Han lär oss många olika uttryck såsom, flickor små ögon blå, ibland kör han även med uttryck jag tror han suttit hemma och filat på själv, exempelvis tripp trapp trull mammas lilla stjärte gull. Det fantastiska med det sista uttrycker är att det faktiskt har med fotboll att göra. Det finns så mycket man skulle kunna säga om denna fantastiska tränare Urban Engström men all kunskap får inte plats här. Jag kan iallafall säga att det är både bildande och underhållande gå på hans träningar.                                                                                                                                                                      Det va bra så. Maja                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              

Vänta.

Jag får ofta höra från mina vänner att jag är väldigt bra på att vänta. När de springer runt och stressar för att hinna bli klara i tid brukar jag alltid stå med både skor och jacka på och tålmodigt vänta utan att säga ett ljud! Det är alltid jag som får vänta på alla andra, jag gör allt väldigt snabbt. Att äta, göra mig i ordning eller ducha efter träning/match går i ett nafs och sen får jag skylla mig själv när jag alltid får vänta på alla andra. Men som den bra vän jag är säger jag inte ett knyst utan sitter där med ett leende på läpparna... 
   Ja, ungefär så går det till.. eller kanske ibland... vid närmare eftertanke är jag väldigt, väldigt sällan klar först.
Men jag kan inte riktigt förstå varför jag gör allt sakta, vissa har tilloch med hunnit analysera mig och jobbat fram teorier om varför jag inte förtjänar namnet blixten. Men jag vet inte om teorierna håller, för även när jag gör som de säger åt mig går allt sakta. Det enda jag kan göra fort är att prata, då kan det gå undan mina vänner! 
   Men nu sitter jag faktiskt här och väntar, Maj och co ska hämta upp mig och vi ska glutta på lite fotboll. 
Vi spelade förövrigt fotboll själva här i veckan, tyvärr gick det inte riktigt vår väg och jag skyller allt på dommarna! Men en sak ska ni veta, om ni ska ta grejer ur vår medicalbox så gör det inte när Partymallan är i närheten. Mallan var väldigt upprörd över detta beteende. Kumla/sköllersta fick snällt äta upp sina misstag när fru Bergman var taggad till tusen. 

Nej, nu har jag allt väntat för länge. Undra om de ska få ett argt sms, som jag brukar få när jag kommer fem min försent.

Det var bra så.
Petronella "blixten" Ek

Tur!

Igår kom min pappa och hälsade på mig en sväng. Vi gick på stan, först till biblioteket och sen till H&M. På H&M provade jag en liten blus, men det va ett litet hål i så det blev inget köp. Sedan gick vi till apoteket och jag skulle köpa en rengöringskräm. Men den betalade min snälla pappa åt mig. Tänk om jag hade köpt den där blusen, eller betalt den där rengöringskrämen själv, då hade jag märkt att jag hade glömt väskan i provrummet, där i låg plånboken, innehållande bland annat körkort och visakort. Men nu märkte jag inte att jag saknade väskan förän kl. 22.30 på kvällen. Då va jag inte glad kan jag tala om, grinig, arg och jäkligt besviken på mig själv. Hur fan kunde jag glömma väskan!? Men nu kommer vi till lyckan i dramat, idag kl. 09.30 ringer jag till H&M i hopp om att väskan finns kvar och visst fanns den där. Den lilla svarta, ligger där i kassan och väntar på mig. Va lycklig jag blir när det finns sådana ärliga människor som förstår skillanden på mitt och ditt. TACK för det!
Slutet gott allting gott..

Det var bra så.
Maja Fröjd

Avundsjuka.

Som så många andra personer i världen har jag en internet sida jag då och då eller allt som oftast är inne och kollar till, denna sida heter facebook och har på sista tiden fyllts av vackra bilder från alla vänner och bekantas resor. Det ser varmt, exotiskt och skönt ut i Thailand måste jag säga. Drinkarna ser goda ut och stranden ser ut att ha potential att värma mina kalla fötter. Men jag sitter här hemma på soffan och fryser, inte ett dugg avundsjuk. Jag vill hellre va här hemma i snön och skriva tentor. Det är vad jag vill.
Ibland längtar ytterst lite efter sol, värme och äventyr. Men vet ni vad jag gör då? Då öppnar jag mitt och Peks resealbum på datorn och njuter en stund av alla galna äventyr. Det räcker för mig.

Det va bra så.
Maja Fröjd



Jag tänkte ge er ett jätte smakprov först men insåg att de flesta bilderna ej borde visas offentligt.


Livsfilosofi.

Här kommer en länk med en otroligt kort och bra sammanfattning på vad man skulle kunna säga är en del utav min livsfilosofi.

http://www.youtube.com/watch?v=QuJDMKAZGGs

Det va bra så.
Maja Fröjd

Lugnet

Klockan är 11.12, tisdag morgon (förmiddag?). Lugn råder på viadukt, Maja sover och jag är tyst som en mus där jag sitter, framför datorn. Men annant var det igår kväll, efter att ha gått hem från jobbet och bokstavligt talat frusit benen av mig väntade jag spänt på att min kombo skulle komma in genom dörren. Precis som jag trodde gick hon inte lungt och sansat in, utan likt en virrvelvind kom hon susande. Med ett leende på läpparna, glad tjej tänkte jag. Hon hade varit på släktturne i byn och det hade tydligen gått bra, av hennes energi att döma. Puh, vilken analyskväll det hade blivit om turnen inte varit någon succé.
   Anledningen till att jag är vaken så här tidigt (!), är att jag har varit på besök hos folktanvården. Jag förstår att ni nu tänker "HJÄLP! Den stackars flicktösen har inga pengar kvar! Jag kanske borde svänga förbi viadukt med ett litet bidrag" Men, tro det eller ej jag de rånade mig inte denna gång och var inte oroliga, jag kommer överleva. Fast bidrag är ju självklart välkomna ändå. 
   Många människor har tandläkarskräck och är orolig fler veckor innan de ska till tandis. Men jag har fått för mig att jag inte lider av någon sådan skräck. Under tiden jag låg där med både händer, speglar, krokar och pysande maskiner i munnen (ja, ni vet ju ungefär hur det ser ut) höll jag på att somna. Är det ett normalt beteende? Jag insåg ganska fort att jag måste vara vaken för att kunna hålla upp munnen så pass mycket att alla prylar skulle få plats, men det var ingen lätt fight jag hade mot Herr blund. Segrare: (trummvirrvel) Petronella Sofia Ek! Trots att jag ändå är en såkallad expert på att sova med öppen mun tror jag inte att den hårt arbetande hygienisten skulle ha blivit särskillt glad på mig om jag hade börjat snarka.  

Nej, nu är det nog snart dags för MajBaj att vakna, hon kan ju inte sova bort hela dagen! Vilket är det mest effektiva sättet att väcka en ilsken Maja på...?

Det var bar så.
Petronella Ek


Vart är festen?

Klockan är nu 21:49, det är lördagkväll och jag sitter i mjukisbyxor och nattlinne, Petronella står och diskar, även hon iklädd mjukisar. Ska vi jobba imorgon? nej. Har vi viktig match imorgon? nej. Vad har hänt med oss, de två outröttliga partydjuren!? Efter nyårs festen kände vi att vi inte orkade dricka mer, inte ens en cider till maten. Vi har ägnat kvällen åt kombokvalitetstid med mycket god mat och spel. Förut skojade vi om att vi skulle svida om och gå på statt, något som inte allt för länge sedan hade varit givet. Vad har det tagit åt oss, har vi blivit tråkiga, för gamla eller för slitna? Det är nästan så jag blir lite rädd. Vi började lördagen med shopping i Örebro, när vi kom hem var jag nöjd när jag packade upp kassarna som var fyllda med mjuka gosiga tröjor, men inte låg det en enda party top i kassen. Vart är MAJA PARTAJA och hennes högra hand? Det är med sorg i hjärtat jag erkänner att jag inte ens saknar maja partaja speciellt mycket. Hon gör sig nog bäst vid enbart speciella festliga tillfällen.

Det var bra så.
Maja ''maja partaja?'' Fröjd


Vart tog ni vägen?


Nytt år.

Det nya året firade vi på bästa sätt. Även idag känns det hur roligt vi hade. Jag har därför vilat en stund på soffan och samlat nya krafter.. eller så sov jag middag en sväng. Det får man göra när man tryckt i sig en kombobricka från Sibylla. Men något har stört min vila/sömn, det var ingen annan än Petronella Ek och hennes rosa mobil. Den lilla rosa har sedan gårdagen gått varm. Hon har det inte lätt min käre vän, singel som hon är dregglar karlarna över henne var hon än går. Men tyck inte för synd om henne för i slutändan är det jag som får lida för detta, när det ringer, messas och skrivs i facebookchatten så att jag inte kan få sova ifred. Ibland blir Petronella så frustrerad av all uppmärksamhet att hon utbrister, jag orkar inte med karlar. Jag kan förstå henne, det skulle ju bli ett heltidsarbete om hon skulle ta sig an alla karlar som vill ha en bit av hennes tid. Karlarna vet nog inte om att det redan finns en man vid hennes sida, en man som ingen kan konkurrera ut. Han heter Bäsen och är ett får. Han och Petronella skedar varje natt och hon har förklarat för mig att om det någon gång skulle börja brinna i lägenheten skulle hon rädda Bäsen före mig. Jag kanske inte går före Bäsen, men män de går jag före alla gånger och då förstår ni alla att en mans chans att överleva en eventuell brand är minimal. Jag tror aldrig Bäsen har fruktat att Petronella ska överge honom för en snyggare man. Varje gång en ny man försöker vinna hennes kärlek säger han som det svarta fåret i tele 2 reklamen och skakar på huvet, Your'e not sheep. Men nu är det ju nytt år och nya möjligheter som gäller och jag önskar alla kärleks suktande karlar där ute ett stort lycka till med att vinna min väns kärlek. Glöm inte av att det är jag som är domaren, det är mig ni ska fjäska för. Jag gillar privata chaufförer, fruktsallad och män som bär våra kassar när vi shoppar.  

Det var bra så.
Maja Fröjd


Nytt år

Jaha, då var det nya året här. Skönt, nya tag med gamla löften.
   Gårdagen tog all energi från kombosarna på viadukt, min vän Maja hade tydligen en väldigt hård kväll. Hon ligger nu på soffan och sover. Eller om man ska använda hennes ord så vilar hon bara och lyssnar faktiskt på tvn. Men när hon sedan vaknar till har hon av någon anledning missat stora delar av tvprogrammet. Jag sitter här på helspänn och väntar på att få en utskällning av den sovande flickan. Hon besitter nämligen en talang som hon inte är sen att visa upp, Maja kan prata och sova samtidigt! Väldigt imponerande. Tyvärr är det så att de som råkar befinna sig i närheten av henne kan få en rejäl avhyvling om hon är på det humöret. Oftast tycker Maja att vi är ganska knäppa som inte förstår vad hon menar eller att vi för alldeles för mycket oväsen. När hon sätter igång och bubblar på nätterna så brukar jag prata lite lugnande med henne så att hon ska känna sig trygg, jag tror det hjälper. 

För övrigt kan jag tala om för er att gårdagens skoval föll på de snygga men kalla skorna. Oj, vad nöjd jag var!

Det var bra så. 
Petronella Ek
  

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0