centrumlivet

Alkohol är inte bra för levern, ekonomin och hälsan har jag hört, därför har inte alkohol konsumerats på viadukt på grymt länge. Eller jo, nu ljög jag.. det vart ju en liten baileys dagen då Harry föddes högtidligt nog. Imorgon flyttar alkoholen återigen in på viadukt och jag ska njuta av klirrljudet i korridoren när alkoholen gör comeback. Nu låter det som att jag har problem med spriten också, men så är inte fallet. Det är inte bara alkoholen som lockar som tur är, det är mest mina vänner som jag inte sett på länge. Äntligen får jag och Pek in lite nytt blod i lägeheten. Jag ser även fram emot att (Peckan?) sminkar mig och att styla mig lite. Jag är av någon anledning trött på att gå upp 05.40 och se ut som sju svåra år hela dagarna. Jag ser fram emot lördag helt enkelt. Kan inte bli annat än världsklass! Det enda som fattas är den sista 1/4 som för er som inte vet det heter Frida Nilsson. Fröjd, Pek och Licke får försöka klara sig ändå, men visst kommer vi sakna vår lille vän.

Det va bra så.
Maja Fröjd

06.42 lämnar bussen Karlskoga busstation och åker mot Karlstad universitet. Innan jag började plugga i Karlstad hade jag åkt buss ytterst sällan och Petronella har nog varit ganska förundrad över hur mycket saker som faktiskt kan gå fel när en okunnig person ska åka buss själv. Nu har jag i vilket fall blivit en jäkel på att åka buss, det finns dock vissa andra medresenärer som är grymt dåliga på att uppföra sig på bussen enligt mig..

Aldrig hade jag kunnat ana vad mycket sjuka saker som händer på bussen. Det sjukaste jag varit med om hittills är när en man i sätet framför mig och Petronella tar fram en hårtrimmer och börjar raka sitt huvud framför oss. Det föll äckliga hårstrån ner på huvudstödet och vi fick kämpa något otroligt för att inte brista ut i asgarv eller spy. Mycket normbrytande beteende måste jag säga.

Andra saker jag stör mig på när jag åker buss förskräckligt tidigt på mornarna är personer som envisas med att tända lampan. Kom igen! Om det är så mörkt att man måste tända lampan för att se betyder det att klockan är mitt i natten och att man ska låta människorna omkring sova och slippa det som känns som strålkastarljus från helvetet i ögonen, det va regel nummer 1. Regel nummer 2. lyder som följer, vinkla inte bak sätet så mycket att personen bakom slår i sina ben i sätet eller så pass mycket att det överhuvudtaget inte går att klämma sig in. Detta gör att man istället sätter sig i sätet närmast gången och när bussen sedan är överfull och man sover i lugn och ro kommer det en passagerare som väcker en och tvingar en att klämma sig in på det sätet där det inte finns något utrymme för benen, vilket i sin tur lätt orskar kramp och irritation riktad mot både personen i sätet framför och den oskyldiga personen i sätet bredvid. Regel nummer 3. prata inte i telefon och testa inte alla dina ringsignaler i mobilen innan kl 10.00 (testa hellst inte dina ringsignaler över huvud taget). Regel nummer 4. spela inte musik så högt att alla i hela bussen hör din dåliga musiksmak. Regel nummer 5. busschaufför! vad är det du inte förstår? släck lamporna i gången, tack.

Idag fick jag uppleva en del av regel nummer 3. att prata i telefon kl 06.40. Det var inte vilket samtal som hellst utan killen i sätet framför pratade hela 40 minuter med sin arga och upprörda flickvän om de skulle vara tillsmamans eller inte, om han älskade henne eller inte och om alla andra problem de hade. Han orkade helt enkelt inte bråka mer som han själv sa. Jag är ofta en ganska förstående person, men det gäller inte innan kl. 08.00 på morgonen, jag ville bara skrika rakt ut att om ni har så mycket problem att ni måste prata om dom så att hela bussen hör kl. 06.40 är det lika bra att ni gör slut! Bussen är inte till för äktenskapsrådgivning. Inte nog med att denna stackars problemfyllda karl pratade i telefon så uppfyllde han även regelbrott på punkt nummer 2. att fälla bak sätet alldeles för mycket. Därför blev jag helt i onödan väckt av en okänd tant och tvingades sitta med krampkänning sista 20 minuterna. Tack så hemskt mycket, du okända mans ständigt griniga flickvän som han själv beskrev henne. Lycka till med erat snack ni ska ha idag (när han kommer hem från skolan och har lämnat sin ryggsäck) om hur ni ska kunna lösa alla era problem. Jag hoppas innerligt att det löser sig mellan er eller att ni tar ert förnuft till fånga och lämnar varann ifred så jag slipper höra er kl. 06.40 igen.

Det va bra så.
Maja ''stör mig inte på morgonen'' Fröjd

Har vart på föreläsning på KAU idag, alltså gick jag upp 05.40 imorseS. Det där med att gå upp tidigt på morgonen är inte riktigt min grej har jag märkt. Det sved så mycket i ögonen på morgonen att jag funderade på om någon kastat syra i ögonen på mig. Det va nog inte så för det gick över efter ca. 20 min. Skönt! Klockan 13.40 var jag äntligen hemma igen mer död än levande och började filura på om jag skulle laga mat innan jag däcka på soffan eller tvärt om. Hungern tog inte helt oväntat hem segern och jag började rulla biffar som värsta hemmafrun (Tänk Bree Van de Kamp). Mätt och belåten såg jag sedan fram emot att lägga mig på soffan, slå på min Greys Anatomy box och slummra lite. Men det ville tydligen inte karlarna här ute i korridoren för de borrar och borrar och hammrar och hammrar. De har säkert blå snickarbyxor på sig och bara överkroppar också.. Jag kanske ska kika i nyckelhålet? Det värsta är dock inte att de borrar oavbrutet, nej, det värsta är att Pek inte är hemma när vi antagligen har supersnygga byggarbetare med bara överkroppar här utanför dörren. Det skulle ju hon gilla! Vi har ju bullar i frysen och allt, det hade hon kunnat gå ut och bjuda på nu. Vi skulle behöva en snickare i familjen!

Jaha, och där va drömmen om Peks snickare förstörd, nu knackade de på dörren här och jag kan meddela att min version var en aning bättre än verkligheten. Karlarna var även ett par år för gamla för min käre vän. Jäkla skit! De ska tydligen komma och laga våra kakelplattor i köket imorgon, då kanske de har med sig en yngre talang till Pek, kanske ett litet lammkött till och med.

Tillsist kan jag meddela att du, Peter Carlsson officiellt inte längre bor här, Hallberg plockar alldeles strax bort ditt namn från namntavlan där nere. Det är nog Egon glad över, han har haft en mycket lugn och harmonisk tid efter Peters flytt. Egon och jag är numera kära vänner som hälsar glatt när vi ses. Även om inte Egon saknar Peter så gör faktiskt jag det ibland. Med tanke på Peter så får det nog bli en fortsättning följer på detta inlägg. BRB.

Det va bra så.
Maja Fröjd

På lördag är det hallvärmländskan som gäller, hoppas för omgivningens skull att vi spelar bra. För efter cupen får jag äntligen ensamrätt på min lilla bebis och min lilla pussgurka. Tur att de inte läser det här, då skulle de protestera högt. Richard skulle säga, jag är ingen bebis, jag är en pojke. Edwin skulle antagligen säga något i stil med, BLÄÄÄ! Bebisen fyller sex år i år så jag kan delvis förstå att han hellre vill se sig själv som en pojke. Pussgurkan fyller alldeles snart nio år, då kanske det inte är ashäftigt att kallas pussgurkan. Det är dock något de får lära sig att leva med, för de kommer ju alltid vara min bebis och min pussgurka. Tänk va tiden har gått fort, känns inte som att det va alls länge sedan jag va och hälsade på Edwin när han låg på BB eller när jag höll Richard i mina armar när han skulle döpas.

Snart får vi en ny goding i familjen med och då blir jag faster. Hittills verkar den lik far sin, den känner ingen stress och kan inte passa tider. Den har redan gått över två planerade datum och nu ligger den bara där inne och äter upp sig. Precis som far sin. Ja, så nu väntar jag och längtar efter helg och mys med mina godingar och att bebisen kommer ut så att jag får titulera mig faster Maja. Det låter så ungt och snällt.



Det va bra så.
Maja Fröjd

I lördags lämnade jag mitt kära lag Bråtens IK och litade på att de skulle klara sig utan mig i cupen varannan damernas, detta gjorde jag för att jag skulle iväg på resa till Göteborg tillsammans med mina arbetskamrater på PePe:s elbutik i Gullspång. Det gjorde jag tydligen helt rätt i då stjärnorna i Bråten gick och vann hela skiten. GÖTT! Hur gick det för mig då, som skulle vinna miljonerna på casinot i Göteborg? Det där med att vinna massa pengar gick för min del åt fanders skulle man kunna säga, jag återvände hem med en mindre förlust. Jag skyller allt på könsdiskriminering då samtliga karlar i gänget = 4st vann och alla damer = 2st förlorade. Det här med att spela på saker man inte kan påverka själv kanske inte riktigt va min grej, men det va i vilket fall riktigt kul att va på casino för första gången. Där fanns det gott om folk som va besatta av speldjävulen kan jag lova. Det bästa av allt med resan va inte helt oväntat maten, det bjöds på en otrolig tre rätters middag. Till förrätt åt jag en grymt god hummersoppa, varmrätten bestod av gräsuppfödd högrevstournedos med massa smaskiga tillbehör och till efterrätt tryckte jag ner en panacotta med passionsfrukt och sorbet. Som att inte det skulle räcka åt vi frukost buffé på hotellet, alla som ätit en sådan förut vet ju hur gott det är. Nu vet jag iallafall att även jag kan känna känslan av mättnad. En annan sak som jag tyckte väldigt bra om va mitt superlyxiga hotellrum. För att summera resan lite snabbt kan jag säga att den innehöll trevligt sällskap, många skratt, mycket lyx och mycket mat. Maja Fröjd är nöjd som ni skulle ha sagt och till alla er som tror att jag va tvär arg när jag förlorade säger jag såhär, har man inte tur i spel så har man tur i kärlek, SEH!

Det va bra så.
Maja Fröjd