Kärlek

Jag har funnit en ny kärlek, eller ja. Utökat min kärlekssamling! Två nya par skor har flyttat in på viadukt, till min stora lycka. Om min garderob kunde tala skulle han nog snällt säga: "Petronella Sofia Ek nu är det nog, nu får vi inte plats med fler skor". Och jag skulle titta på honom (garderoben) med huvudet på sne och blinkande ögon och säga: "Jo, snälla snälla! Bara några till, vill du att jag ska gå barfota?". Självklart skulle inte garderoben vilja att jag skulle behöva gå barfota och han skulle snällt göra plats för några par till. Tyvärr kan inte garderoben prata och inte heller göra plats, utan det är något som jag måste lösa själv. Jag har nu funderat mycket på hur jag ska omorganisera för att få plats med mina kärlekar, men har ännu inte kommit på någon bra lösning. Jag skulle ju hellst vilja göra om våran lilla vrå/garderob/skräpbod till skogarderob. Tänk er ett rum fullt av skor, Oj vad bra jag skulle må då. Men min Kombo ska bestämmt göra om rummet till ett datarum där hon tror att hon kommer sitta och plugga. Men hon pluggar ju aldrig så jag tycker att det skulle vara en onödigt att slösa rummet på data/pluggrum. Vi har även talat om att det skulle vara bra att ha en barnkammare där, men ett litet problem dyker då upp.. vi har inget barn som skulle passa där inne.
   Idag är det dags för nyårsfirande och då är det vissa frågor som ligger i luften på viadukt, men flera av dessa frågor är redan tack och lov lösta. Kläder är löst, färg på ögonskugga är nästan done (lite improviation gör gott), nagellackets färg check, accessoarerna vet sin plats, hårets utseende är också glasklart, MEN skofrågan är inte löst. Vilka skor ska man ha kvällen till ära. De man inte fryser i men som förstör outfiten en aning eller de som är allra snyggast men sjukt kalla.. Detta tål att tänkas på! 

Gott nytt år! 
Det var bra så
Petronella "Skon" Ek   

Kvalitetstid i skidspåret.

Efter två dagars inventering på jobbet, kände jag att det var dax att komma ut lite i friska luften. I flera års tid har jag tjatat på min syster att vi ska åka skidor på Gullspångs fin fina elljusspår, det har dock aldrig blivit av på grund av bland annat, brist på snö, brist på vilja och brist på tid. Men idag är dagen som det hände, vi bestämde oss för att ta tag i våra liv och trotsa den bitande kylan. Det tog ungefär en halvtimme innan jag hade fått på mig, tre underställ, tjock tröja, dubbla långkalsonger, pannband, mössa, halsduk, raggsockar och jacka. Matilda nöjde sig med ett par långkalsonger en tröja och en jacka. Den känner inte kyla den! Det tål att tilläggas att det var en salig blandning av kläder och vi såg ut som två muppar när vi begav oss, men det är det som är det fina med Gullspång, det är aldrig någon som är ute och ser en.
     Efter många om och men var vi framme vid spåret och skulle få på oss skidorna, det gick tillsist och vi började staka oss fram i spåret. Efter ungefär en halv kilometers knackig åkning insåg vi att delar av mina stavarna var borta. Jag vill tro att anledningen till detta är att jag va för stark och stakade lite för hårt. Men va vet jag. Det va iallfall någon gång efter den incidenten som vi började hitta flytet och gled fram i spåret som Thomas Wassberg och Gunde Svan. Vi gled och vi gled men så plötsligt började vi närma oss nerförsbacken och lyckan över allt glid byttes ut mot panik. Hur fan stannar man nu igen? skrek jag till min syster, men hon hade inget svar. Backen kom närmre och närmre och i sista sekund slängde jag mig på rumpan vid sidan av spåret. Matilda gjorde ett försök att bemästra backen men försöket slutade med att även hon satt på rumpan i snön och garvade. Det viktigaste är iallafall att vi klarade det, vi kom i mål, vi segrade mot kylan! Jag vill även nämna att mamma var imponerad över oss när vi kom hem för att vi hade åkt så fort. Efter denna åktur är jag glad att jag aldrig följt med några av mina vänner till Sälen och låtit dom lära mig åka slalom. Skidor är inte min grej, snö är inte min grej, vinter är inte min grej. Jag säger som Lotta på bråkmakargatan ''jag kan allt, utom slalom'' och det räcker för mig.

Det var bra så.
Maja Fröjd
 


bjuder på dessa groteska bilder

bil + snö = falskt

Eftersom min käre vän/kombo/bloggkollega Petronella Ek helt har övergivit bloggen får jag väl som vanligt roa er med något helt ointressant.
     Idag hade jag bestämt mig för att åka in till Degerfors och kolla på cupen som spelades där. Detta gjorde jag mest för att se i vilken form min gamle vän Peter ''lill erik'' Carlsson är i för tillfället. Jag gick upp i god tid och detta resulterade som vanligt när jag har god tid på mig i att jag misslyckades med att hålla den mycket strikta tidsplanen. Inte blev det bättre när jag kom ner till bilen och såg att min föraning besannats då bilen var helt täckt av snö och frost. Detta skapade som alltid en stor irritation och värre skulle det bli.. Givetvis gick det inte heller att öppna dörren på förarsidan. Detta har dock hänt ett antal gånger förut så jag skulle nu vilja säga att jag är rätt bra på att hoppa in via shotgun. Det jag vill komma fram till med detta är att jag på grund av snö och frost missade första matchen som jag hade planerat så väl i tidschemat. Jag vill att det ska bli nyår NU och sen GENAST sommar så att jag och familjebilen slipper all denna fruktansvärda snö och frost. Men man ska inte bara se det negativa sägs det, så för att nämna det positiva med dagen är det att den har spenderats med bästa möjliga sällskap.
     Nu ska jag städa och försöka hitta lite motivation för att åka och träna. Hoppas på några sköna kommentarer från coach Ubbe Bubbe.

Det var bra så!
Maja Fröjd


Fantastiskt!

Idag är jag lagomt pigg, vakna precis efter en tre timmars powernap. Kan inte säga att den gjorde mig piggare. Idag har jag varit en traditionsbrytare också, varje år (sedan troligen födseln) har jag och min familj åkt på annandagsrean i Örebro, men i år bestämde jag mig för att strunta i detta för att återhämta mig från juldagens äventyr. Jag kände att det antagligen va bäst så för alla då jag förra året var i riktigt taskig form men ändå åkte med, mådde otroligt dåligt, klagade konstant och endast köpte en sak på rean. Så nu äre slut på den traditionen. Gårdagen då, jo den va fantastisk! Kan inte minnas när statt var så roligt sist. Helt klart värt att vara en traditionsbrytare idag.

Nej, nu ska jag röja upp i världens stökigaste lägenhet. Tänk att lägenheten va så fin och städad innan vi kom hit igår, nu ser det ut som om någon slängt en julklappsbomb här. Jag ska även förvandla mig till handyman igen och försöka sätta ihop min nya skinnfåtölj.

Det var bra så.
Maja Fröjd

de två vännerna i matchande spetskreationer på juldagen.


Julafton = finservetter.

Jag har förstått att det är något extra med denna dag för mamma lät mig och Matilda använda finservetterna imorses. Bara sådär! Det sved lite i hjärtat på henne.. men va fan, det är ju julafton!
     Förövrigt kom det precis hit två tomtar, jag trodde vi skulle få paket, men de tog en whiskey och stack. Har tydligen inte varit tillräckligt snäll i år.

God Jul!
Det var bra så.
Maja Fröjd

http://www.youtube.com/watch?v=fmD227t8Fh4

Jul i byn som ingen vet att den finns.

Efter två dagars hårt arbete innehållande ca. fem miljoner tack så mycket, God Jul! och fem miljoner inslagna paket sitter jag nu här i familjehemmet i lugn och ro, givetvis hungrig. Denna kväll ska jag som så många andra människor gör spendera med familjen. Det ska ätas julmat, vinnas miljoner på bingolotto och som alltid ska jag pynta granen.
     Gårdagen är också en såkallad traditions dag här hemma och så blev det  även igår. Då va Jenny och Christer här med min och min systers två galna gudbarn och bytte julklappar. Den stora händelsen denna dag är dock när vi spelar kortspelet plump på kvällen. För många kan detta tyckas vara ett trevligt sällskapsspel men det kan jag lova er att det är det inte här hemma, här är spel = på liv och död. Redan innan vi börjat spela var pikarna igång och alla var övertaggade. Jenny påminde mig då och då om hur jag förra året blev så arg att jag lämnade WO och sket i att fullfölja plumpmatchen. Men detta år skulle allt bli annorlunda, jag gick ut starkt, plumpade enbart två gånger och kände hur självförtroendet växte. Det var hela tiden en tät kamp mellan systrarna Fröjd (jag tänker inte nämna vem som vann med tre fjuttiga poäng). Jenny var i vilket fall mest arg och sa hela tiden, ligger jag sist eller, tätt följd av storebror Martin som var mäkta arg över att det fanns en bricka med vindruvor och kex på bordet, detta var tydligen ett stort problem när han skulle dela. Vi skiljdes strots allt som vänner på kvällen (tror jag). 
     Nog om traditioner. Idag har jag köpt två triss lotter, fyra bingolotter till familjen, en harryboy samt skrapat trisslotter på jobbet. Vad vill jag ha sagt med detta nu då? Jo, varje gång jag köper en lott bygger jag upp en stor och stark förväntan om att vinna, kanske inte en miljon, men runt hundratusen någonstanns. Jag ser min vita stora villa vid sjön framför mig och hur jag ligger på en vit strand i något varmt lyxigt land med en drink i handen. Men plötsligt förstörs bilden när jag inser att jag inte vann, hela drömmen bara rasar ihop och en enorm besvikelse landar i min kropp. Detta gör att hoppet och förväntningarna sjunker litegrann för varje gång jag skrapar en lott. Så tänk va lycklig jag kommer bli idag när jag vinner en miljon på bingolotto, hundratusen på triss och hundranittiofyramiljoner på harry boy!

God Jul
Det var bra så.
Maja Fröjd


Edwins frisör för en dag.Mys med mitt Gudbarn Richard Den giller päls den.

Dan före doppare dan.

Vissa dagar gör en lycklig, idag är en sån dag! Dagen före julafton är den bästa dagen i hela julhelgen, då är även juldagens äventyr inräknade. Dan före doppare dan samlas hela familjen Ek och alla tillhörande svägerskor på Snövägen för att i lugn och ro äta julmat och ha mys kväll. Det här är egentligen den stora doppare dan, för på Snö är man noga med att komma ihåg dopp i grytan. Mamma som tydligen har blivit någon slags julhatare försökte i år ta bort julgranen(!) men då sa Farran bestämt ifrån, här ska det vara julgran. Den står nu finklädd på ett nytt ställe i huset, för så skulle det tydligen vara. Om Mamma skulle få bestämma så skulle hon nog tillslut ta bort alla julens traditioner, men dopp i grytan är heligt och troligtvis skulle Mamma åka ut innan grytan gjorde det.. nästan i allafall.. hon skulle förhoppningsvis ta sitt förnuft till fånga och ge upp kampen innan det gick så pass långt. 
   Jag ska väl antagligen vara så pass vuxen nu att jag mer ser fram emot att umgås oh ha det mysigt på jul än julklapparna. Men jag måste tyvärr erkänna att julklapparna är ett måste och nu ligger de under granen och lockar, jag är fruktansvärt nyfiken. 
   Eftersom Mamma vill utrota julen så ville hon också ta bort min julstrumpa, men även där gick hon bet och jag ser fram emot att trippa upp imorgon bitti och hitta en tidning och en chokladtomte vilande i strumpan. Så trots att jag har hunnit fylla 20 år är jag ganska barnslig och väntar spänt på att få alla julklappar i knät och sen öppna dem en efter en, sakta, sakta...

God Jul 
Det var bra så. 
Petronella Ek  

Bestulen.

Efter en stressig förmiddag skulle jag ta familjebilen och åka till Degerfors för att lämna en julklapp till de på jobbet (Degerfors Trafikskola). Glad var jag när jag kom fram till bilen och såg att den bara var halvt täckt med frost. Men mitt i denna lycka upptäcker jag att vindrutetorkarna är borta. Jag hade alltså blivit bestulen! Först blev jag lite trött och tänkte något i stil med: Va fan är allas problem, varför händer detta mig! Men jag lugnade snabbt ner mig då jag insåg att det var väldigt synd om denna tjuv, tänk va ledsen han/hon ska ha varit när han/hon (om han/hon nu gjorde det) satte på vindrutetorkarna och insåg att den på höger sida var helt ur funktion och den på förarsidan var under all kritik. Han eller hon kan inte ha varit helt nöjd med sitt byte. Nej, länge har mina medresenärer påpekat att jag måste byta vindrutetorkare vilket jag givietvis förstått själv, men vem vill lägga pengar på det, när man kan köpa en glittrig liten party-topp för pengarna? Inte jag iallafall. Men idag blev jag helt enkelt så illa tvungen att göra detta. Jag åkte då till Mekonomen och frågade ifall de hade några vindrutetorkare och det hade de. Då frågade karln vilken årsmodell jag har på bilen. Ingen aning men den står där ute sa jag och karln följde snällt med ut och kollade. Sedan betalde jag vindrutetorkarna, gjorde ett taktiskt val och frågade om han trodde att det fanns någon som hellst chans att jag skulle lyckas få på de nya på egen hand. Nej, men jag kan hjälpa dig svarade han. Gött, tänkte jag och så följde han med ut och satte på dem. Sådana försäljare gillar ju jag, de som förstår vad ordet service innebär. Guldstjärna till karlarna på Mekonomen. Jag får även passa på att tacka tjuven som nu gjort att jag återigen kan se genom rutan.

Det var bra så.
Majsan


Frisörer.

Ikväll eller alldeles för tidigt imorgon bitti åker jag hem till mitt kära Gullspång. Morgondagen ska inledas med något jag längtat efter länge, ett besök hos min frisör. Världens bästa Sol-Britt. Jag har tänkt på en sak när det gäller frisörer. I princip alla pratar om allt med sin frisör. Hur kommer det sig? Hur ofta träffar man sin frisör egentligen, inte speciellt ofta. Ändå berättar man sånt man knappt berättar för sina vänner för frisören. Det är rätt komiskt. Tänk att vara frisör och få höra hela stadens skvaller hela dagarna. Vilken soppa! Svårt att hålla reda på all information också, om man nu kan kalla det information. Tänk va bra det vore om alla frisörer skulle gå en liten terapeut utbildning, då skulle kunderna gå ifrån salongen med lätta steg och ett uppfräschat yttre. Jag tror att det skulle vara ett vinnande koncept.

Det va bra så.
Maja Fröjd

Val.

Idag är jag en aning irriterad. Alla gör vi val här i livet, många bra och några lite mindra bra. Men sen finns även de val man verkligen ångrar. Det är när man tänker tillbaka på dessa val man önskar att det gick att åka tidsmaskin tillbaka i tiden och gå en annan väg. Men det går ju inte. Så man får helt enkelt leva med de val man har gjort. Idag funderar jag på hur länge jag egentligen ska behöva leva med konsekvenserna av de val jag har gjort. För evigt känns det som just nu. Men man ska inte vara negativ så jag försöker nu tänka positivt och tar då hjälp av en välanvänd fras min mamma brukade säga till mig vid diverse problem eller skador jag drog på mig under barndomen och de tidiga tonåren: Det går över tills du gifter dig.

Slutligen vill jag hylla Tobias Gunnarsson som är min och Peks räddare i nöden. Igår gjorde han ännu ett hjältedåd då han såg till att vi kunde komma iväg och gratta Frida som fyller 20 år idag. Stort grattis till henne <3

Här får ni en skön hemläxa. En fantastisk låt som innehåller många fy fan va bra sagt!
http://www.youtube.com/watch?v=e3WrJD5Q2gg


Det var bra så.
Maja Fröjd


Julklapp

I fredags fick jag årets första julklapp och nu ligger den i hyllan och är lite orolig. Paketet med blått julpapper vill verkligen bli öppnat. Jag är ganska säker, ungefär 100% säker på att den lilla klappen innehåller en chokladask. Det kan jag avgöra med hjälp av noggrann utvärdering och uträkning av tyngden, storleken, ljudet när man skakar på den och doften. 
   I de jultrogna chokladaskarna är trillingnöt min absoluta favorit och längtan efter denna underbara godsak är stor, mycket stor. Tänk er smaken av choklad som smälter i munnen och de knapriga nötterna som kraschar när man biter i dem. Men jag har fasta principer att man inte får öppna julklappar innan julafton. Frågan är nu hur jag ska lösa mitt problem? Kanske kan öppna ena hörnet och ta en trillingnöt...?

Gårdagen var Fridas dag! Fast egentligen är väl det Fridas dag idag med? Dagen började på relax i Degerfors med bad och mys. När alla hade torkat och blivit väldigt snygga fortsatte sällskapet ner till Gullspång där en utsökt middag väntade. Tack vare dagens hjälte Tobias kom vi tillslut fram till den lilla metropolen och fick ta del av maten, vilket gjorde mig och Maja väldigt glada.
   Vi har tydligen blivit vuxna på senare dar, vid halv ett (cirka) var de fem tjejerna trötta och fötterna pekade i riktning mot Ekgatan. Väl där möter Siw oss i dörren. Hon tittar förvånat på oss och undrar varför vi inte var mer i gasen (hon är van att det kommer hem två väldigt glada och livliga ungdomar). Jag svarar att vi nog blivit vuxna, men det trodde tydligen inte Siw på för jag fick bara ett fnys som svar.

Det var bra så.
Petronella Ek

Den (troligtvis) goda chokladaskenDagens hjälte! Maja gillar också hjälten

Fnittrigt på viadukt.

Äntligen är Pek hemma igen. Det var en glad återförening. Pek va glad, jag va glad. Ja av någon anledning verkar det som att vi båda är väldigt nöjda idag. Självklart stod maten redo på bordet lagom tills hon kom hem, idag matar jag henne med kyckling, ris och b-sås. Nu ser hon om möjligt ännu nöjdare ut. Och bättre blir det då vi ikväll får tre rätters middag hos födelsedagsbarnet Frida. Tur att hon fyller 20 imorgon så hon slipper skämma ut oss i taxfreen något mer: MEN! FÅR INTE JAG KÖPA SPRIT HÄR!? KÖP MED DET HÄR TILL MIG DÅ, NI FÅR PENGAR SEN. Ja ingen kan ju anklaga vår käre vän för att vara särskilt diskret. Jag vill dock tillägga att jag aldrig köpt ut åt vår vän, sånt gör inte soc-tanten.

Det var bra så.
Maja Fröjd


Den kan skrapa rutor den.

Jag har märkt att många i min omgivning blivit extra lyckliga nu när snön ligger på backen och det är riktigt vinterväder ute. Korta stunder kan jag dela denna glädje men för det mesta tycker jag att det är ganska jobbigt, här kommer en utav många anledningar till varför jag känner så:

Idag kl 06.40 skulle jag som många gånger förr ta bilen till busstation (ja, det är höjden av lathet, jag vet). När jag kom till bilen var den givetvis full av snö och frost. Som tur var hade jag varit duktig kvällen innan och satt på mitt fina silvriga frostskydd på framrutan så endast fem rutor behövde skrapas. Det är väldigt kallt och jobbigt att skrapa rutor kl 06.30 på morgonen men för en gångs skull hade jag planerat att det skulle ta lite tid och gått upp några minuter tidigare för att slippa stressa, bli tvungen att felparkera och få det hårda straffet parkeringsböter. Lycklig var jag när jag nästan först av alla gick på bussen, satte mig på den bästa platsen, bältade mig och satte i-poden i öronen. Ungefär lika lycklig var jag när jag satt på bussen påväg hem igen. Inte anade jag då, att bilen återigen skulle vara fylld av frost, denna gång både på utsidan och insidan. Jag skrapade rutorna på utsidan så fort jag bara kunde och funderade under tiden på hur fan det hade lyckats komma frost på hela insidan av bilen. Med en tung duns satte jag mig i förarsätet och började irriterat skrapa framrutan inifrån. De som känner mig väl förstår nog att det var hög grad av irritation i min kropp vid detta tillfälle. Men hör och häpna, plötsligt mitt i all irritation börjar jag asgarva. Då kan man ju fråga sig varför jag gjorde det. Jo för att det är inte det lättaste att skrapa en bil inifrån, ratten är ivägen och lat som jag är orkade jag inte flytta mig från förarsätet till shotgun så det va ju inte långt ifrån att jag fick en rejäl sträckning i ryggen inte. När alla hånflinande gick förbi insåg jag hur otroligt roligt detta projekt måste sett ut. Känslan av att vara i en sån där snökula av glas gjorde inte saken tråkigare. Tillsist vill jag bara fråga om jag är den enda som lyckas få frost på insidan bilen och varför detta drabbar mig? Vad gör jag för fel!? Jag och familjebilen är tacksamma för alla tips vi kan få.

Det var bra så.
Maja Fröjd


Vår nye vän

I natt sov vi med vår nye vän, eller ja. Maja sov med sin nye vän och jag skrattade mig till sömns. Det var alltså premiär för hennes nya bettskena. Den är blå och det gör att hon påminner om en smurf. Maja kan inte riktigt stänga munnen utan att skenan syns, det gör att det ser ut som om hon har ett fruktansvärt överbett. Skenan gör också att hon inte riktigt kan säga alla bokstäver och S verkar vara speciellt svårt. Så ni kan ju förstå hur det gick när vi försökte prata. Jag hörde ungefär vartannat ord och hon fick upprepa allt hon sa vilket hon inte tyckte var speciellt roligt. Om ni vill prova hur det lät så lägg en stor godis mitt på tungan och försök att prata, säg så många ord med S i som möjligt. Även att säga T är ett stort problem, hon låter ungefär som en sjuåring som glatt gör hoppsasteg hela vägen till skolan, ler för fröken och visar en tandlös mun. 
    För att beskriva hur jag kände igår kväll citerar jag Chandler Bing i "vänner", Joey kommer in i lägenheten utklädd till Alf. Chandler tar sig då för huvudet och utbrister "To many jokes, to many jokes.."  

Det var bra så.
Petronella Ek


Personlighet.

För er som inte vet, pluggar jag till socionom i Karlstad. Detta innebär att jag varje dag jag ska på föreläsning ägnar ca. 2 h på bussen. På bussen spenderar jag tiden tillsammans med min i-pod. Musiken i den väcker ibland stora livsfrågor inom mig som jag sedan ägnar tiden åt att filosofera på. 
    
Idag dök en ny livsfråga upp: Vad är det som gör mig till just mig och följdfrågan: vilka är mina mest utmärkande personlighetsdrag. Efter en stunds betänketid utan någon vidare framgång ändrade jag teknik och funderade istället på vad mina närmsta vänner och min familj skulle kunna tänkas tycka vara mina mest utpräglade personlighetsdrag.
     Resultatet lyder som följer: Maja Fröjd är troligen en av Sveriges värsta tävlingsmänniskor, hon hatar att förlora och älskar att vinna. Vid vinst älskar hon även att påminna övriga deltagare om deras förlust. Maja Fröjd tycker mycket om musik, mest gamla klassiker som Beatles, U2, Elvis och Dolly P. Hon analyserar texterna noga och skriker alldeles för ofta: Fy fan va bra sagt! när någon låt innehåller en genialisk textrad. Vid dessa tillfällen tvingar hon övriga lyssnare att lyssna om låten för att se om de också finner meningen genialisk. Maja Fröjd älskar mat, är hungrig mest hela tiden, äter allt och kan äta obegränsat mycket. Maja är en aning lat och tycker om när hennes omgivning servar henne.  Maja finns där för hennes vänner och familj när de behöver hennes hjälp, dessa personer betyder väldigt mycket för henne. Maja är rastlös och gillar att ha många bollar i luften. Maja har gjort sig förtjänt av namnet Maja-Partaja men har på senare tid lugnat ner sig ett snäpp. Maja har en storebror och är ofta enda tjejen på festen, därför är hon sedan många år tillbaka imun mot tjatiga-jobbiga-typiska-karl-ställa på-kommentarer. Maja slänger sig ofta med uttryck som: Allt löser sig, SEEH! och Dra röva i mös. Tillsist gillar Maja att krydda sina många och långa berättelser en aning för att ge dem mer effekt, om man multiplicerar med tre och tar det minus antalet som sades får man verkligheten.


Ja, detta är svaret på hur jag tror att mina vänner och familj skulle beskriva mig. Tur att sista föreläsningen innan jullovet är på fredag så alla dessa galna filosoferingar får ett slut.

Det var bra så.
Maja Fröjd


Snö

Som många vet är jag uppväxt på älskade snövägen och det är jag väldigt lycklig för. Men det finns en nackdel, precis utanför mitt sovrumsfönster står en lycktstolpe. Varje vinter tyckte kommunen (är det de som sköter ljuset) att det var dags att byta lampa för att få ett bättre sken och det är ju bra.. för trafiken. Men för mig som jag varje kväll skulle försöka sova med en strålkastare i ögonen var det ju inte så bra. Jag var inte jätteglad på de snälla gubbarna som månar om ljuset i stan. Än värre skulle det bli också mina vänner, när snön kom och ljuset från lampan reflekterade i den mjuka vita snön blev det om möjligt ännu svårare att somna.
   När jag sedan flyttade hit till centrum så kände jag lite glädje över att få slippa den där lyckstolpen. Men vad händer så? Jo, vi bor på andra våningen och lycktstolparna i stan är tydligen tillräckligt höga för att kunna kasta sitt ljus på mig när jag ligger nerbäddad redo att sova. Jag vet inte om det undgick någon att snön intog staden igår? Men den där snön såg i allfall till att vi här på viadukt fick det ännu ljusare inne i lägenheten. 
    Men jag har hört att människan mår bra av ljus och att snön föll tycker jag är väldigt mysigt. Plus att nu behöver vi inte längre använda lampor i lägenheten utan klarar oss med ljuset utifrån, tänk vilka billiga elräkningar vi får... 

Det var bra så. 
Petronella Ek  

Att bo med en man eller kvinna.

För er som inte visste det har det inte alltid varit så att jag och Pek har bott här i 2:an i stan. Först var det nämligen så att jag bodde här tillsammans med min käre vän Peter ''lill Erik'' Carlsson. Efter att ha bott tillsammans med Peter i ett år och Pek ca. ett halvår känner jag nu att det är dax att presentera skillnaden mellan att bo med en man och en kvinna. Detta presenteras i olika delar som har med flytt och boende att göra.

1. Att flytta in
När jag och Peter skulle flytta in tillsammans var det många frågor som dök upp bland våra anhöriga, våra vänner och allmänheten. Det var frågor som: Varför ska NI bo ihop? Det blev så, vi ville det. Är ni tillsammans? Nej. Har ni legat med varann? Nej. Ja, de flesta frågorna kretsade av någon anledning kring vad för slags förhållande vi hade till varann och för att svara på det igen så var och är vi mycket goda vänner, bästisar.  Det dök också upp många påståenden och tippningar om hur det skulle gå för oss att bo tillsammans det var saker som: hur länge vi skulle stå ut med varann, hur lång tid det skulle ta innan vi skulle ligga med varann osv. Den största chocken för släkt och vänner var nog ändå att vi skulle sova i samma rum, detta gjorde vi för att vi ville ha ett vardagsrum och för oss kändes det helt naturligt, men det var tydligen väldigt normbrytande beteende. 
     När Peter fått sparken fått TransCom och blivit tvungen att flytta hem till Hasselfors (anledningen till vårt uppbrott) var det Peks tur att flytta in. Jag kan inte minnas några funderingar från anhöriga, vänner eller allmänheten mer än att de trodde att vi skulle hata varann efter en tid ihop. Nej, vi gillar fortfarande varann.

2. Hushållsysslor
     Att bo med en man innebär att när man efter en lång dag på universitetet/jobbet kommer hem till en lägenhet där det på soffan ligger en trött man som antingen spelar tv spel eller kollar på tv. Man möts av ett litet leende och en kommentar i stil med: Fan va gött att du är hemma, jag är så jävla hungrig! När man bor med en kvinna och hon slutat jobbet tidigare än mig möts man ofta av doft av mat redan i korridoren och när man öppnar dörren ser man att maten står på bordet. 
     Gällande den stora och tråkiga sysslan diskning så hände det då och då att jag bad mannen i hemmet: Kan inte du diska idag? eller Nu är det fan din tur att diska! Tro det eller ej men jag möttes nästan alltid av svaret: Ja, jag ska. Och visst skulle mannen diska, när det skulle ske var en annan fråga men det var allt som oftast när diskhon var överfull ca. fem dagar senare. Att bo med en kvinna innebär i princip att jag lagar mat och kvinna 2 diskar.
     Angående tekniska problem som kan vara antingen ''fel'' på tv:n eller datorn är det en klar fördel att bo med en man. Män är även snäppet vassare på att spika och göra äckliga saker som att rensa under badkaret. 

3. Kommunikation
     Både man och kvinna är oftast mycket trevliga att kommunicera med. Men det finns saker som orsakar vrede hos män och kvinnor och påföljden av detta blir agressiv kommunikation. Hos män kan detta vara: Förlust på tv/data spelet, för lite sömn, för mycket arbete eller en liten förkylning (för en man detsamma som allvarlig livshotande sjukdom). Det som främst orsakar vrede hos en kvinna är: hunger och dumma män som inte fattar någonting. Alltså två vanligt förekommande fenomen.
     Det finns även stora skillnader i hur män och kvinnor ser på eventuella problem man anser sig ha och vill ventilera. Män har ofta snabba och mycket enkla lösningar på problemet (om de ens anser att det man sa vara ett problem). Kvinnor har långa diskussioner om hur svårt och krångligt problemet är och olika alternativ till lösningar.

4. Sällskapliga aktiviteter
Min erfarenhet är att en trött man hellst vill sova men vid viss ansträngning tycker om att se på film och äta godis. Vid piggt tillstånd kan mannen tycka att det är okej att följa med ut och gå, sjunga högt i kör, spela spel, ha fest och spela musik så högt att grannen blir arg. 
En kvinna tycker om att ta en fika på stan, shoppa, promenera, festa och diskutera (oftast dumma män som inte förstår någonting).

5. Självständighet
Män tycker om sällskap men har stort behov av egen tid. De tycker om att vara ensamma och bara vara ifred ibland. Under denna tid sitter de gärna uppe hela nätterna och spelar data spel, surfar eller kollar på tråkiga program såsom: Family Guy, South Park och Simpsons. 
Kvinnor tycker inte alls lika mycket om att vara själva. De blir mycket trötta och näst intill griniga om man någon gång återvänder hem till Gullspång en helg och kvinnan i fråga tvingas: sitta ensam HELA HELGEN! De tycker inte heller om att sova ensamma då det är läskigt. 

6. Sammanfattning
Att bo med en man innebär mindre hjälp med hushållsysslor, mindre sällskap då de ofta är oerhört trötta och måste sova. Att bo med en kvinna innebär mer hjälp med husshållsysslor, mer grinighet och mer diskussion.
Jag vill avsluta med att poängtera att jag trivs väldigt bra med att bo både med män och kvinnor (Peter och Pek).

Det var bra så.
Maja Fröjd
 


Färjan 4:an.

Nu sitter vi här igen, kombosarna i centrum på viadukt. Det måste betyda att vi överlevde kryssningen.
Efter en 3-4 h bussresa med lunch på illaluktande matställe (för att kunna föreställa er lukten, tänk: illaluktande pensionär med touch av urin) var vi äntligen framme i Sthlm där vi fick en grundlig turist guidning. Det kom många kommentarer som: ÅHHHH, NEEEJ, TITTA DÄR från våra medresenärer som allt för sällan vistas utanför Gullspångs 50 skyltar.
     Efter allt detta var vi äntligen ombord på Cinderella, Fröjd sa dock redan på terminalen: det känns inte som att vi är på båten, är vi det? På färjan bjöds det på efterlängtad julbuffé och om man ska tro vår bordsherre va vi stora matkritiker och födan skulle antagligen inte få så många getingar från 4:an.
Det finaste med julbordet var nog ändå när Pek och Licke efter att ha avslutat sina efterrätter kom tillbaka till bordet med varmrätt på tallrikarna. Frida drack sig mätt på gratisvinet, som hon fyllde te hällta hällta för att citera henne själv. 
     Under intensiv styling och uppvärmning fick vi täta besök av Norrländska lammkött. De hade tydligen bestämt sig för att hänga med oss under kvällen. Uppvärmning gav oss dock snabba fötter och i all hast ''glömde'' vi hämta upp våra nyfunna ''vänner'' när vi begav oss till Linda Bengtzing. Pek och Frida levde i en dirty dancing värld i väntan på den stora stjärnan som sedan kom och förgyllde våra öron. Efter uppträdandet förgylldes även våra magar, då vi efter lång duskussion och omröstning beslöt oss för att dissa discogolvet för mat. Licke och Pek lät  maten tysta mun när Fröjd och Frida talade barndommsminnen med sina gamla Gullspångsvänner. Vid 02:30 var 4:an trötta och beslöt sig för att göra den ena hytten till gemensamt sovrum.
     Efter ett lagomt piggt uppvaknande var Pek den mest hungriga och övertalade 3/4 att följa med till frukostbuffén. Den fick betydligt fler getingar. Mätta och belåtna gick vi i samlad trupp ner till sovrummet igen.
Dagen avslutades i taxfreen där Licke tömde lagret på godis.

Det var bra så.
Maja Fröjd och Petronella Ek

Den fantastiska 4:anvåra dansanta målsmänLinda ''Gullspång'' Bengtzingkombosarna

Kryssning.

Idag får de två vännerna förstärkning av Licke och Frida.. den såkallade 4:an är alltså komplett.
Tillsammans ger dig sig ut på Östersjön där de ska avnjuta julbord och Linda Bengtzing.
Fröjd har laddat för resan de senaste två dagarna och mår hyffsat dåligt såhär innan avfärd, men va gör väl det..

Let's make it all for one, and one for all!

Den fantastiska 4:an i unga dar!


Det var bra så.
Maja Fröjd


Örebro igen..

Jag är kär! Mina ögon vilade på den vackraste jag någonsin skådat! Prinsessan Madelenes klänning på nobelfesten, oj så vacker.
   I torsdags kollade jag, och stora delar av sveriges befolkning som är över 45 år på Nobelfesten, och jag tycker att vi från Karlskoga får dra vårat strå till stacken och kolla på vad lokalkändisen Alfred (som vi kallar honom här) har ställt till med. När jag satt där i soffan på snö funderade jag på hur det skulle vara att kalla sig Prinsens flickvän. Efter att ha funderat på det i cirka... tre sekunder insåg jag att det saknades nått för att jag skulle klara av alla de stora tillställingar som Prinsparet skulle bjudas på, nämligen hyfs. På en nobelmiddag tror jag inte man kan bete sig som vi gör här på viadukt, spiller mat, slickar sås från tallriken och spottar allt som finns i munnen när en skrattattack är påväg och attacker av det viset kommer ofta. Jag får helt enket lägga ner mina drömmar om att bli prinsfru, blir man prinsessa då? Just det titeln skulle jag annars gilla..

I fredags var de glada vännerna återigen inne i örebro och skulle ge julklappshandlandet en ny chans. Det gick bättre den här gången... eller? Chaffuör för dagen var vår käre vän tobias. Han fick smakprov på våra sångkunskaper men av någon anledning böt han låt väldigt ofta, jag förstår inte varför? 
   Såhär i juletider brukar många vara extra geneföra och skänka en slant till behövande, men min kombo tycker inte att det ska vara nödvändigt. Hon vill gärna kalla sig själv givmild och som den blivande socionom hon är tycker man att hon borde ha förståelse för de utsatta. När den söta kassörskan snällt frågade om Maja ville skänka en krona till naturskyddsförreningen kom svaret snabbt NEJ! Tjejen i kassar vacklade några steg bakåt och gav oss långa blickar när vi lämnade butiken.  

Nu väntar den givmilda tjejen på att bli uppassad och sminkad av sin enga stylist och skjutsad till festligheter!

Klänningen i egen hög person http://www.aftonbladet.se/sofismode/article6271620.ab?service=galleryFlash

Det var bra så
Petronella Ek

Julshopping ?

Idag förde familjebilen/Ullaredsbilen de två vännerna till Örebro för att finslipa de sista klapparna till deras kära familjemedlemmar. I bilen poppades bl.a. Arvingarna, det var en jämn tävling mellan Pek och stereon. All sång ledde till övertändning och plötsligt var all nogrann planering om vad som skulle inhandlas under dagen borta. Plånböckerna började kasta pengar och VISA-kort över expiditer i diverse affärer och plötsligt hade Fröjd påsar fyllda med partyklänningar i båda händerna och Pek en påse med världens största och dyraste vinterjacka.. istället för påsar fyllda med fint inslagna paket. Efter viss betänketid med inslag av ångest och panik insåg vännerna att de snabbt måste reda ut situationen och faktiskt handla det som var tänkt från början. Det gick tillsist vägen och allt var frid och fröjd igen.. ända tills de var på väg hem till Karlskoga igen. Under  skönsång som lät något i stil med: WHY YOU LEAVE ME, WHY WHY YOU LEAVE ME insåg de att de hade glömt det viktigaste av allt! En present som de spanat in och skulle gå tillbaka och köpa åt sin vän Frida som snart fyller 20 år. Attans, Jäklar! men det löser vännerna till veckan!

Det lyckliga med denna historia är iallafall att alla framtida event är räddade då det finns klänningar så det räcker och blir över. Att kontot fick sig en snyting är inte ett stort problem förrän slutet av månaden.
Nu råder längtan efter socionom sittning i Karlstad på fredag, kryssning på söndag, Fridas 20års fest och comebacken på statt på juldagen . Tänk vad lite kläder kan göra för taggningen.

Det va bra så.
Maja Fröjd

Sist på jorden.

Sist av jordens befolkning har nu de två kära vännerna/kombosarna/rävarna skapat en blogg.
Den kommer så småningom fyllas med diverse äventyr. Centrumlivet.blogg.se kommer nu troligen ta över den roll som facebook spelat i våra liv. Eller så går det som allt annat vi bestämmer ca. två dagar innan vi har tröttnat. Exempelvis: dieter, träning, alkohol.

Det var bra så.
Fröjd & Pek




RSS 2.0