centrumlivet

Jag har funderat på en sak. Jag vet ju att jag är morgontrött, men jag vet också att en kvart, tjugo minuter efter att jag har gått upp ändå är ganska pigg. Men hur kommer det sig att jag ska ha så svårt att slänga benen över sängkanten och ta tre fyra lätta steg bort från sängen? Jag har flera kväller i rad ställt klockan på åtta för att jag ska gå upp och kunna lägga mesta möjliga tid på att plugga. Men när klockan ringer förstår jag ju att jag pluggar lika bra efter tio som vid åtta och snoozar mig fram till klockan tio. Varför gör jag så? Detta är ett mycket dumt beteende som jag så snart som möjligt måste göra mig av med. Eller jag kanske ska säga vaska. För det det är tydligen så man gör med allt man vill slänga i väg. Man vaskar det. Vem kan tycka att det är ett okej ord? Familjen Ek diskuterade det igår och kom fram till att vaska gör man när man blöter upp kläder som inte behöver tvättas men ändå sköljas lite. Det betyder att alla nu kan sluta använda vaska i någon annan betydelse än detta. Punkt slut.

Igår ringde dolt nummer, jag svarade lite reserverat. Ni vet som man gör när det ringer konstiga människor. "Hej, det är från radiotjänst.." Fan Fan fan. "Jag ser att du precis har gjort en adressändrig här, är det du som ska stå för tvavgiften." "Ja, det är det väl." Tack för den! Undra om de kan ha världens tråkigaste jobb, ringa och pressa pengar ur alla stackars människor. 

Jag tänkte att jag ska göra nått så ovanligt som att ge lite beröm till tele2, eller nej, till en av deras medarbetare. Om man åker bort precis när alla räkningar ska dimpa ner i postlådan är det lätt att man hinner lämna innan alla har hittat fram. Detta innebär att när det är dags att betala räkingarna har man inte en aning om alla siffror som måste fyllas i här och var, jag gillar att improvisera men detta är ett tillfälle då man gärna undviker det. Så jag tog mod till mig och ringde de där nissarna där borta på trascom, jag gissar att det är där jag hamnar. En snäll en svara och vi kunde lätt lösa mina problem och både tele2arn och jag var nöjda och kostade på oss ett gott nytt år! Trevligt samtal! 

Av nån konstig anledning är det mycket lättare att skriva här än vad det är att skirva på min uppsats om kriminella livsstilar. Men jag borde nog återgå till den annars är det ju lite bortkastad tid att hoppa ur den varma sköna sängen såhär tidigt en nyårsafton! 

Jag hoppas att alla får en bra kväll och firar in det nya året med massa snälla människor. Det ska jag göra. Kom ihåg att inte somna i nån snödriva, det skulle jag säga är en tråkig avslutning på kvällen och det är inte optimalt firande. 

Gott nytt år!
Det va bra så.
Petronella Ek

Dålig update från Fröjd här ett tag så jag kan väl unna er lite bilder från juldagen som innehöll mys med Peckan och Licke och utgång på kupolen.

Om det finns nån som är en jävel på att kladda ihop paper (uppsats) så är ni hjärtligt välkomna till Snövägen inom de närmsta tre dygnen. Detta är nämligen vad jag kommer sysselsätta mig med. Av nån konstig anledning har jag hamnat efter, igen. Och är lite ovän med den där tiden, jag tycker att han har stora brister just nu. Det kan vara så att det är min medfödda vän tidsoptimisten som har gjort sig påmind. Undra om det finns något behandlingshem för den åkomman? För det måste ju ändå klassas som en åkomma? Kan det klassas som kriminell livsstil? I så fall kan jag skriva mitt papaer om det och göra ett helt olikt alla andra, det är ju vad de vill ha, de där lärarna i Lund. För att va på den säkra sidan håller jag mig till min plan och skriver om narkotika. Men bara fram tills jag vet om tidsoptimistism kan räkas som normbrytande och en samhällsfara.

Det va bra så.
Petronella Ek

Jag har just sett SVTs nya program minuten och kan konstatera att det är ett program som Petronella skulle gilla att va med i. Programmet går ut på att en tävlande under en minut ska utföra en utmaning, utmaningarna är mer som lekar. Jag gillar att leka. Det enda tråkiga med programmet är att det tar så lång tid mellan varje moment. Men det kanske man kan överleva när det är Peter Settman som är programledare. Jag gillar Peter Settman.

Igår va vi på galej, jag gillar galej. Jag gillar att galeja med mina vänner. Kvällen bjöd på härliga återseenden, tummen upp för det! 

Det var bra så.
Petronella Ek  

Jaha, efter att ha inlett lovet med att jobba två dagar i rad tar jag nu äntligen julledigt! Skulle slå in de sista klapparna och upptäckte då att min hund av okänd anledning valt att gnaga sönder morfars whiskeychoklad som jag köpt så nu hoppas jag att det är öppet i Karlskoga imorn så man får inhandla en ny. Kan inte minnas att Wilma någon gång ätit olämpliga saker eller gjort något så dumdristigt men nu på ålderns höst tycker hon väl att hon kan ta sig lite friheter.

Igår hade vi den årliga plumpkvällen och jag lyckades såklart kamma hem segern, endast en plump i sista spelat hade jag. Måste va någon form av världsrekord!! Äckligt nöjd över den segern ser jag nu fram emot att kamma hem några millar på bingolotto. Om så inte blir fallet så finns det lyckligt nog mycket gött att tröstäta såhär på jul.


http://www.youtube.com/watch?v=nMcEuS2-CuY
God Jul på er!

Det va bra så.
Maja ''plumprekordinnehavaren'' Fröjd

Nu är jag hemma, Fyfan va skönt det är! Så fort jag kommer in på Snövägen blir jag lugn i hela kroppen och enormt glad. Igår fick jag träffa Majbaj, ett kärt återseende kan man nog kalla det!

Jag är nog den enda i hela sverige som faktiskt är nöjd med SJ´s insats under gårdagen. En halvtimme sent till göteborg som inte går att skylla på själva SJ utan mer på nya citytunneln i Malmö (som jag för övrigt inte har en aning varför de har byggt) och alla växlar som envisas med att frysa ihop. Och hör och häpna, mitt tåg anlände till Karlstad endast fem minuter försent. Lycklig som få hoppade jag av tåget och gick med lätta småspringade steg mot RYN som snällt nog ville hämta mig. När jag satt på tåget och filosoferade tittade jag ut genom fönstret och såg en älg, massa skog och massa snö. Då konstaterade jag att nu måste vi va i Värmland. Och mycket riktigt, någon minut senare ropade tågpersonalen ut "Säffle nästa". När jag hade kommit till Karlskoga fick jag höra den underbara Karlskogadialekten igen och leendet blev ännu större. Guu va gôôtt de ä å va hemma!

Jag hoppas att ni får en fantastisk god jul och njuter av den. För det tänker jag göra!

Det var bra så.
Petronella Ek

Jag ringde min Mamma för ett tag sen och hörde hur hon stog och vispade i en bunke. Hon berättade att hon bakade kakor, jag frågade lite snällt hur det gick med "petronella-kakorna". Mamma svarade då till min stora glädje att de var i ugnen! YES! "Petronella-kakor" är bruna snea chokladkakor som Hasse har döpt efter mig. Ni kanske har listat ut varför, jag älskar dem mer än någon annan sötsak på denna jord!

Om det är någon som känner för att föda barn på Tröskevägen är detta nu fullt möjligt, efter att jag under dagen visat prov på klanderfri städning!

Imorgon bitti mina vänner åker jag mot skogarna, äntligen! Som jag har längtat. Nu kanske ni tänker, oj va töntig hon är. Men det är något speciellt att komma hem till alla nära och kära. Det är snart tre månader sen jag va hemma och mös i stan. Av någon anledning uppskattar man hemmaplan mycket mer när man inte längre är där och harvar varje dag. Flytten till skåne har gjort mig gott och jag är sjukt nöjd med mitt liv i Lund/Eslöv och trivs som fisken i vattnet. Men när hela Sverige gosar ner sig i julstämning saknar jag tryggheten och alla underbara människor som betyder så mycket. 

Väskan är packad, jag ogillar att packa. Det finns inget med denna aktivitet som kan förtjäna ett positivt ord. Men nu är det gjort och julklappar ska slås in, hår ska färgas, duschen ska användas, lussekatter ska ätas upp, julmust ska drickas och sopor ska slängas. Som ni hör har jag fullt upp. Dags att röra på arslet och få nått gjort annars får jag va vaken hela natten. 

Ses i Kalskoga de närmsta veckorna! 

Det var bra så.
Petronella Ek 

Jag är obotligt kär! Varje gång jag slår mig ner i soffan för att ta mig igenom alla avsnitt av stlothet och fördom gör jag det med en viss förväntan. Jag vet att jag i slutänden kommer att vara förälskad i den där Mr Darcy. Hur kan en man vara så stilig och så generös och så kär. Tänk om han kunde titta på mig med samma blick som han ger Elizabeth Bennet. Jag tror att jag bara behöver visa för honom att jag finns så kommer han bli kär i mig. För det är nog meningen att vi ska vara ett lyckligt par. Men frågan är ju om jag vill förstöra för honom och Elizabeth när de äntligen fått varandra. Nej, jag kanske får hitta mig en annan man som inte är paxad. Jag har förresten hört att han har blivit lite äldre sen de spelade in serien så det kanske är lika bra för mig att lämna dem i fred.
   Men jag kan i allafall få titta på den stiliga mannen, för det får man även fast de är upptagna. Se men inte röra!

Nu är det snart bara en dag kvar tills jag får åka hem och jag längtar hem så mycket att jag snart spricker. Jag hoppas att alla på SJ gör ett grymt jobb för att få alla tåg att gå som de ska på tisdag för jag har inte tålamod för massa förseningar och inställda tåg och allt som de kan hitta på för att förstöra min dag. Jag tror inte att de vill ha att göra med en arg Petronella så de gör nog bäst i alla rulla ut röda mattan och se till att allt går som det ska.


Här är han, den stiliga mannen! Titta och njut!


Det var bra så.
Petronella Ek

Jag orkar inte byta om från mjukiskläder till träningskläder. Och jag måste snart åka till träningen.

Inatt är jag Gullspångs kommuns ägodel. Har nu jobbat i 13 timmar och ska snart lägga mig i sängen här på jobbet och ''jobba'' ett antal timmar till, 8.45 imorgon får jag åka hem till Torget igen. Skönt! Eftersom att Peckan nu duktigt infört veckans ris och ros får jag hålla ställningarna och göra det samma.
Veckans ris: att väckarklockan ringt 05.40 tre dagar i rad.
Veckans ros: pojkvän som går upp 05.40 och skrapar rutorna på bilen. Måste rosa Sveriges handbollsdamer också, nästan lika stor bragd som att gå upp 05.40.

Hoppas inte Mickel läser det här, då skäms han nog inför sina tuffa ''icketoffliga'' polare.

Det va bra så.
Maja Fröjd

Jag har just kommit hem från Lund och för att komma hem var jag tvungen att vänta i en timme och 20 minuter i kylan. Tågen går i vanliga fall ungefär 3 gånger i timmen, men när det inte är vanliga fall tillexempel när det är snö ute så går de ingen gång timmen. Så nu borde jag vara skitförbannad och otroligt less. Men vet ni vad, det är jag inte. Jag kanske har hittat ett innre lugn eller nått, spännande. Jag är dock lite orolig för att tågen ska vara trötta och inte vilja röra på sig på tisdag när jag ska åka hem. Fast det är kanske onödigt att oroa sig för det redan nu.

Idag är det tre dagar kvar tills jag kommer hem! Jag längtar så mycket efter att få slappna av hemma på Snövägen, umgås med alla jag gillar, äta pappas lasange och mysa med mitt lilla hjärta Meja! Och nu är det inte långt kvar!

Maja tyckte att vi skulle införa ris och ros här på bloggen, sagt och gjort.

Ris får tågtrafiken!
Ros får sällskapsspel!

Det var bra så.
Petronella Ek

Hmm.. Sitter och googlar på Namibia. Det är nämligen så att jag fått förfrågan om att följa med en tjej och skriva C uppsats där sista terminen på utbildningen. Man får ansöka till Sida om att få sponsring och om det går vägen så betalar de resa, boende och mat i åtta veckor medan man är där och skriver uppsatsen som då måste vara på engelska. Ett mycket lockande och skrämmande erbjudande måste jag säga. Jag är ju lite utav borta bra men hemma bäst typen och åtta veckor kan kännas väldigt länge när man är så långt hemifrån utan vänner och familj. Samtidigt är det en chans som antagligen aldrig kommer dyka upp igen och att få åka till ett sådant ställe och se en helt annan kultur vore ju fantastiskt. Tål att tänkas på! Hur skulle lilla jag klara mig i åtta veckor i stora vida världen och hur skulle det gå med engelskan på uppsatsen. Kan bli va fan som helst men garanterat ett äventyr som man aldrig skulle glömma. Den som lever får se!

När vi gick på gymnasiet fick vi varje fredag skriva veckans ris och veckans ros. Och så fick man läsa för alla i klassen vad man skrivit och varför. Nu funderar jag på om vi ska införa det på bloggen Peckan, va sägs?

Igår såg jag på Svenska hjältar galan. Man kan inte bli annat än lycklig och rörd av att se sådana underbara människor få den uppskattning de verkligen förtjänar. Tur att det finns sådana fina människor ibland oss.

Den som rör min snö hemma i Karlskoga lever farligt! Majbaj, när jag kommer hem ska vi åka pulka! Du kan väl spana lite efter pulkor och annat tillbehör som man kan behöva i en pulkabacke! Bara åtta dar kvar nu!


Tack för pusslet Maja, va duktig jag är va?

Det var bra så.
Petronella Ek

Nu har min Empeliemp lämnat Tröskevägen och Eslöv och jag gillar det inte! Jag tycker inte om att vara själv och jag tycker absolut inte om avsked. Jag blir ledsen av att säga hej då, väldigt ledsen, lite för ledsen. När jag tänker på hur många gånger man under livet kommer bli tvungen att säga hej då blir jag lite orolig. Ska det alltid vara så svårt eller blir det lättare med tiden, ju mer van man blir?

I vilket fall är jag ledsen nu och kommer nog att vara det en stund till. Men snart ska jag rycka upp mig, det är bara tio dagar kvar till jag kommer hem till Karlskoga igen! Tio dagar är ingenting, tio tuffa dagar men ändå bara tio! 

Det var bra så.
Petronella Ek   

''i don't know where i'm going but i sure know where i've been'' som whitesnake hade sagt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8249546.ab Jag läste den här artikeln förut om en fyraårig norska flicka som slickat på en lyktstolpe och praktiskt taget demolerat hela sin tunga. I slutet av artikeln poängterar pappan att han lärt av sitt misstag och inte kommer att göra om det igen. En form av learning by doing.

Efter att jag läst artikeln insåg jag att jag måste ha varit ett mycket smart barn. Medan min syster testade saker och fick utlopp för sin nyfikenhet genom att exempelvis stoppa fingret i eluttaget eller medan David stoppade fingret i ciggtändaren i bilen så funderade jag en gång extra innan jag lät nyfikenheten ta död på mig. Jag gjorde ofta så att jag först gissade vad som skulle kunna hända om jag testade att exempelvis slicka på ett elstängsel och kom efter en kort stund fram till att de eventuella konsekvenserna gjorde att det bästa alternativet va att inte testa. Det va ju alltid någon mindre smart unge som testade senare och så fick man ju se resultatet iaf. Och se så bra jag har klarat mig undan diverse olyckor i livet.  Jag ska nog lära ut den här taktiken till mina framtida barn så jag slipper fila bort barnen från lyktstolpar. Jag ska kalla taktiken learning by watching other doing.

Det va bra så.
Maja Fröjd

Det luktar karlar på Tröskevägen, gott tycker jag! Gullspångs-Emma kom hit igår med sig hade hon presenter, kul tycker jag. Jag gillar presenter, jag gillar den där nervositeten som pirrar i kroppen medan man kämpar med snöret, tejepen och allt pappret. Just för att jag gillar pirret i magen brukar jag göra den här processen så lång som möjligt genom att öppna sakta sakta. Igår när jag hade öppnat sakta sakta fick jag fram två ljuslyktor med tillhörande ljus. Dessa ljus luktar karl, nu har vi eldat lite på dem och det doftar manligt i hela lägenheten. Man kan tycka att det är lite praktiskt att bara elda lite ljus och slippa ha en karl drällandes och stökandes här hemma. För tillfället nöjer jag mig med ljus.  


Mina tillfälliga karlar, vad gör jag när de tar slut? Det kanske är bättre med riktiga män i allafall?
Aja, jag får nöja mig sålänge, tills jag hittar den rika man som ska försörja mig! 

Det var bra så.
Petronella Ek  

Nu är det jul på Tröskevägen, förra helgen bakades det lussekatter för fulla muggar. Hela veckan har jag pyntat och gått lös på tomtar, julgardiner, julkulor, änglar, ljusstakar, juldukar, julgrytlappar, julmusik och julhanddukar. Jag har blivit lite julgalen såhär på gamla dar. Det enda jag saknar nu är mitt julpynt hemifrån, så om någon råkar åka från Karlskoga till skåne kan ni väl vara hyggliga att svänga förbi Snö och hämta upp lite tomtar och sånt. Idag har jag och Empa fortsatt att ta in julen genom att pimpa ett pepparkakshus. Vad är jul utan pepparkakshus? Empa har aldrig pimpat ett hus förut och jag har aldrig limat ihop ett hus. Men jag tycker att vi lyckades riktigt bra. Jag är nöjd. Men tomten som bor i vårat hus kommer tyvärr inte kunna dela ut några julklappar, han har snöat in. Så det är nog en skåns tomte, för här har snart alla snöat in. Vilket betyder att skåningarna inte får några julklappar i år, ha! 


Nygräddade katter.

Empas baksida!
 
Min framsida, lägg märke till den igen snöade dörren.

Jul på Tröskevägen!

Det var bra så.
Petronella Ek

Jag läste just en mycket intressant artikel, den menade att dina fingrars längd säger saker om ditt liv. Med tanke på att spela musikinstrument, bygga muskler och ha lätt för fysisk aktivitet inte riktigt är mina grejer utgår jag från att mitt pekfinger är längre än ringfingret. Det betyder till min stora glädje att jag inte har ökad risk att hamna i fängelse, bli mördad eller utveckla ett drogberoende. Däremot har jag större chans att leva länge och att behålla ett jobb och bli rik. Och det där med att bli rik kan bli väldigt avgörande om jag ska köpa allt som Julia och jag anser att en kriminolog behöver. Hur skulle det förövrigt se ut om kriminologen hamnade i fängelse, undra om jag skulle bli omtyckt av de andra intagna? Har jag ett måttband? I min sylåda kanske. Jag får kolla. Det här ska bli mycket spännande. Jag bjuder på en länk till artikeln, fram med måttbanden för aftonbladet kan spå er framtid. Skönt tycker jag, då slipper man gå runt och fundera. 

 http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8226634.ab

Det var bra så.
Petronella Ek

Igår tog jag tag i mitt liv, tog på mig ett paljettlinne och mina höga stövlar och lyckades ta mig utanför dörren och träffa lite vänner. Frida hämtade mig och vi åkte till Mathilda och kollade idol och käkade tacos. Hur kommer det sig att varje gång jag lagat tacos så blir jag bjuden på tacos samma dag? Gott var det iaf, det kan aldrig bli för mycket tacos. En bra kväll blev det iaf med mycket prat om både det ena och det andra.

Hej!

Du Maja, jag saknar dig! Jag vill att du ska komma ner hit nu!
Av nån underlig anledning finns det inga nya kort på oss två tillsammans, hur är det möjligt? Inte acceptabelt!




Det var bra så.
Petronella Ek

Har jag någon gång sagt vilken underbar Pappa jag har? Han är den mest fantastiska människa som gått i ett par skor, eller han får nog dela den titeln med Mamma. Men ibland blir jag sådär grymt glad när han fixar och trixar för att hans dotter ska få det så bra som möjligt. Det är han väldigt bra på min Pappa, att fixa och trixa så att de tre Ek-ungarna får en lättare vardag.
Mina vänner här nere i skåneland tycker att jag är lite konstig när jag talar med mina föräldrar varje dag, minst en gång varje dag. Men vilken jäkla tur jag har som kan tala med dem varje dag och få hjälp att lösa att alla problem som dyker upp. Eller bara få någon att tala lite med om allt möjligt, det är inte alla som orkar lyssna på mig när jag bara babblar och babblar. Undra om Mamma och Pappa verkligen lyssnar eller om de bara har lärt sig att säga "hmm", "mm" på rätt ställen? Det finns de som säger att jag babblar på rätt rejält om jag får chansen, men det tror jag inte på. Jag talar nog inte mer än nån annan.
Idag fick jag post från min Mamma, posten innehöll bland annat ett brev från Mamma och oj vad ledsen jag blir när hon skriver om allt som händer där hemma. Eller när de i telefon talar om för mig vad de gör och alla släktkalas de går på. Är det normalt att vilja vara på två ställen samtidigt? Kommer hemlängtan att ge med sig? Eller kommer jag längta hem konstant i tre år? Hur kan man längta hem så mycket när man trivs så bra? 

Förövrigt tycker jag att det är kul att min Mamma inte vet vart jag bor, på det kuvert som flög ner i brevinkastet idag har Mamma skrivit mitt namn och Pappa min adress. Bra teamwork! 
    
Jag gillar att vara Ek-unge!

Det var bra så.
Petronella Ek